Söndag eftermiddag den 7 maj och måndagen den 8 maj 2017: Kort som en finlandssvensk snapsvisa


 



Kära dagbok…

 

Snö på trätrallen på balkongen den 8 maj 2017

Det ska inte se ut så här på ballegolvet den 8 maj.

Vissa ting varar längre, andra kortare tid. Våren, som äntligen blev så varm i fredags att det gick att sitta i shorts och linne på ballen*, blev vinter igen i morse. Jag trodde inte mina ögon när jag tittade ut. Hade de blivit alldeles grumliga? Nä, det var snö som föll, stora, blöta flingor.  Vårjackan som jag hittat vid en garderobsutgrävning fick tas in raskt från vädringen på ballen. Termometrarna visade i alla fall plusgrader, så snön blev aldrig kvar på marken. Men ändå. Det ska inte snöa den 8 maj!

Jag fick packa på mig tröja och den tjockare, lite för stora jackan i morse, snusnäsduk runt halsen, luva på huvudet och handskar på händerna.

 

Finlandssvensk snapsvisa

Nummer 102 i Lilla snapsviseboken är en finlandssvensk snapsvisa med valfri melodi.

Våren 2017… Är den lika kort som en finlandssvensk snapsvisa, tro? Ja vi upptäckte visan igår vid middagen, Fästmön och jag. Då skulle vi nämligen äta sill och dricka en och en halv snaps var till den. Och snapsar kräver snapsvisor. Lilla snapsviseboken åkte fram och det var där vi fann visan. Helt fantastiskt kort! Den påminner mig om en egen variant jag skapade för många år sen när jag var betydligt hetare på gröten snapsen. Idag är jag mer… modest med alkoholen, tro det eller ej. Det blir ett glas rödvin eller två till maten på helgen, kanske en öl eller två. Till sill blir det emellertid alltid snaps.

 

Sill och potatis

Enkel matlagning – och god mat.

Maten var god. Vi hyfsade gräslöken från sista april samt en och annan sillburk. Gräddfilen hade läckt i kylen (såg ut som fågelbajs), så vi köpte en ny samt matjessill därtill. Färskpotatisen var gul inuti och färdigborstad utanpå. Jag sköljde den ändå. Sen var det bara att koka potatisen och duka fram resten. Matlagning kan inte vara enklare. Jag lagade mat två gånger i helgen alltså. Det är jag nöjd med. Dessutom blev det två matlådor italiensk pastasås kvar från lördagen. De tronar nu i frysen och kan tinas och ätas när jag är allena.

Till sillmiddagen delade vi på den sista påskölen och, som sagt, en och en halv snaps var blev det av slatten Östgöta sädesbrännvin. Tabberas är underskattat!

Lördagen inleddes med lite halvkatastrof, men Anna är, som bekant och till skillnad från mig, lugn som en filbunke. Hon hade glömt sina glasögon hemma. Jag var beredd att kasta mig iväg till hennes jobb, men hon avböjde. Jag anade att det fanns en viss njutning i att låta kollegorna se när det behövdes. Dessutom hade hon sina solbrillor med sig och glasen i dessa är slipade i korrekt styrka. Fast det såg nog rätt dumt ut att gå omkring i solbrillor inomhus.

Liljor i sophinken

Liljorna hade gjort sitt.

I stället för att ge mig iväg bäddade jag rent och tvättade. Ur förrådet släpade jag in två tjocka madrasser som har varit mammas. Dessa installerades i dubbelsängen, medan två tunna bäddmadrasser fick ta de tjockas plats i förrådet. (Ryggen fick lite av en skön-chock i natt, tror jag.) Sen bröt jag nacken av liljorna. Det knäppande ljudet när jag gjorde det… Ja, tråkigt var det, för liljorna, som jag fick av Anna, har förgyllt mina stunder hemma. Men elva dagar är ingen kort tid! Hade inte värmen kommit skulle de kanske ha klarat sig en stund till. Nu hade de börjat nicka och drälla blomblad etc på golvet.

Inte vet jag vart resten av lördagen tog vägen. Nåt särskilt gjorde jag inte. Men jag plockade lite bland mammas och pappas litteratur. Bland annat har jag tagit med mig ett antal konstböcker – av mycket varierande art. Det är allt från rysk konst till John Bauer och modern konst…

Konstböcker en rysk och John Bauers bästa

Mamma och pappa hade konstböcker av varierande art. Här en på ryska om rysk konst och en bok med John Bauers bästa.


Vidare hittade jag i gömmorna ett antal skissblock 
som hade varit min farfars. Pappas mamma Mabel, farfar Mansfields mamma alltså, var en duktig konstnär och nåt av den ådran hade uppenbarligen spillt över på sonen. Tyvärr knyckte Hjälpsamme Herrn Mabels tavlor inför mammas flytt till lägenheten. Morr! Men några av farfars tonårsverk finns kvar. Och jag noterar att även en del av hans ådror har spillt över på barnbarnet. Dock inte den konstnärliga, men den litterära. Som 16-åring tecknade farfar Mansfield bland annat… bokhyllor…

Farfars teckning av bokhyllor

Som 16-åring tecknade farfar Mansfield… bokhyllor…


Bokhyllor och böcker kunde jag drömma om i morse. 
Idag inleddes inte bara en ny arbetsdag utan även en ny arbetsvecka med allt vad det innebär. Det är faktiskt ganska bråda dagar för mig, de här veckorna fram till Londonresan. Plötsligt var det ett par projekt som skulle sjösättas innan dess, till exempel, och då måste kommunikatören vara med. Roligt, men lite stressigt. I fredags visade det sig också att det uppstått intresse för fler kommunikationsplaner på teamnivå. Bra att kommunikation tycks vara väsentligt för medarbetarna!

Motalabron 70x100 hålls av TH

Motalabron är en bra kanal för kommunikation. Här är den på foto i storformat. Bilden är tagen av mig, förstoringen gjord av Palle Kuling. Kollegan T håller i storfotot.


Timmen före lunch träffade jag min psykolog.
Vi kom överens om att träffas en gång till senare i månaden och sen en sista gång i höst för att stämma av. Det känns OK. Jag tog med mig thaimat från ett ställe nära företagshälsovården och åt i lunchrummet på jobbet. Det gick ganska bra. Ljudvolymen var sisådär, men jag försökte skärma av mig med min bok på gång. Och när jag kom ner från lunchen väntade Motalabron i storformat på mig. Jag hade redan vid morgonmötet fått min bild Containrar i förstoring av Palle Kuling. Bilderna innebar en viss utmaning, enligt Palle Kuling, men var väldigt lärorika att jobba med… I förstorat skick blev de motsatsen till en finlandssvensk snapsvisa, eller hur..?

Containrar 70 x 100

Jättestora containrar… Jag fotade, Palle Kuling fixade förstorad utskrift.

 

Vitt trådlöst tangentbord

Jag skrev bland annat skrivtips idag.

På eftermiddagen hade jag ett snabbt och effektivt möte. Tänk så bra det går att jobba med människor som tänker och arbetar likadant som en själv! I stället för 60 minuter tog mötet 35 minuter – och då producerade vi en text, ett utkast till en affisch, diskuterade kommunikationskanaler och uppdaterade en kommunikationsplan. Efteråt tog jag en telefonkontakt och beredde mark för en informationstext som vi vill få ut på en specifik plats – och blev då lovad en nyhet i ett flöde som är ytterligare en bra kanal att nå en viss målgrupp. Detta visar att det aldrig är fel att upprätta och underhålla bra kontakter. Jag skulle just belöna mig med en mugg cappuccino och mocca när brandlarmet gick. Tröjan hann jag rycka åt mig innan jag gick ut och frös. Efter en stund ute i kylan blev det två muggar kaffe – jag var genomfrusen. Så småningom lydde fingrarna mig och jag kunde skriva klart några skrivtips. Sen var arbetsdagen i princip slut.

Vägen hem var mycket… dum. Men jag var tvungen att tanka och därmed också tvungen att ta en annan väg, den väg som borde vara smidigast och som går utanför stan, inte genom den. Jordens bilköer och varenda bilförare antingen petade sig i näsan eller fipplade med mobilen. Inte konstigt om det blir köolyckor. Nu ska jag varva ner med att vika lakan och annan tvätt samt göra mackor till i morgon.

∼ ♦ ∼

Dagens fundering handlar om… vad som är konst. Är konst när Miriam Bryant sjunger och alltid låter förkyld? Nja, det är i vart fall inte njutbart att lyssna på. Är konst containrarna och Motalabron, fotade genom min mobil? Nja, inte riktigt. Men Simons gubbar då? Ja i vart fall blev jag väldigt imponerad av att Simon, som nog inte är så gammal, hade lyckats trycka dit en navel på varenda gubbe han hade ritat. Här är två av gubbsen:

Simon har ritat gubbar med navlar

Simons gubbar har navlar.


*ballen =balkongen


Livet är kort.

Annonser

Om Tofflan

En fortfarande rätt tjock tant (?) som ändå är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är jag from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Kärleken och hjärtat tillhör Anna! Alltid. Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig. Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till tofflan(snabel-a)home.se Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte! Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
Det här inlägget postades i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Jobb, Mat, Musik, Personligt, Vin och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Söndag eftermiddag den 7 maj och måndagen den 8 maj 2017: Kort som en finlandssvensk snapsvisa

  1. Anneri skriver:

    Ja du, jag drog täcket över huvudet igen i morse när jag såg vad som pågick utanför fönstret. Tänkte vägra men se då vaknade sambon och hävdade att jag försov mig. Det kunde jag ju inte erkänna så då fick jag kliva upp…

    Gilla

Kommentera gärna inlägget, men håll dig till ämnet! Kommentarer från anonyma och falska avsändare och från lånade identiteter publiceras inte!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s