Ett inlägg om ett vin.
Högsta klass, men inte riktigt värt sitt pris, enligt mig.
Jag hade ju en gäst igår. Inte 17 vågade jag chansa på att mitt hemtrampade vin från 2010 var drickbart till lördagsmiddagen. Därför rafsade jag fram ett köpevin ur vinskåpet. Jag har blivit nyfiken på Baroloviner, som jag hört mycket gott om. Detta var ett sånt vin, Barolo Villa Forte 2012, inköpt i mars för 179 kronor.
Barolo är en DOCG, det vill säga den högsta klassen italienska viner. Dess vingårdar ligger i norra Italien, i Piemonte. Vinerna är gjorda på druvan Nebbiolo annars är de olagliga. De måste också ha en alkoholhalt på minst 13 procent. Just det här vinets alkoholhalt är 14,5 procent.
Så här skriver Systembolaget om vinets smak och doft:
”Kryddig, nyanserad smak med inslag av fat, rosor, torkade körsbär, choklad, nypon, lakrits och kanel. Serveras vid cirka 18°C till smakrika rätter av mörkt kött. […] Kryddig, nyanserad doft med inslag av fat, rosor, torkade körsbär, choklad, lakrits, nypon och kanel.
Den kryddiga doften och smaken noterade jag, men också att vinet såg så ljust ut för att vara klassat som ganska fylligt. Det hade en tydlig smak av nåt syrligt, som jag skulle kunna tänka mig var nypon eller körsbär. En ton av lakrits och kanel noterade jag också, men jag tyckte inte att vinet var särskilt fylligt. Det var lättdrucket och passade bra till min vuxliga pastarätt, bestående av kycklingfärs i tomat- och vinsås med många kryddor, bland annat berberi.
Högsta Toffelomdöme får inte vinet. Jag tyckte inte att vinet var värt sitt pris. Men jag ska fortsätta att botanisera bland Barolovinerna efter nåt riktigt fynd!
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
