Ett inlägg om ett vin.
Ett prat- och chokladvin, passande för soffan.
För knappt ett år sen provade Fästmön och jag ett zinfandelvin av årgång 2013. Vi drack det bränt gummidoftande vinet till kyckling i basilika- och gräddsås med rödbetor och stekt chèvre och det fick högsta Toffelomdöme. Priset för vinet var då 109 kronor.
I mitten av mars i år köpte jag en flaska Z1N Il Numero Uno Zinfandel, nu av årgång 2014. Priset var detsamma som förra året, men vi korkade upp flaskan och drack ett halvt glas till maten (kalkon), ett halvt glas till gräddnougatchoklad.
Så här skriver Systembolaget på sin webbplats om vinets smak och doft:
”Generöst fruktig smak med viss sötma och fatkaraktär, inslag av mörka bär, romrussin, choklad och vanilj. Serveras vid 16-18°C till grillade rätter av lamm- eller nötkött. […] Generöst fruktig doft med fatkaraktär, inslag av mörka bär, sötlakrits, choklad och vanilj.
Anna sa direkt hon smakade på vinet att hon gillade det. Detsamma tyckte jag. Vinet är oerhört lättdrucket, det är fylligt utan att vara tungt och ganska strävt. Sockerhalten är hög och det bidrog säkert till att vinet passade så bra till just väldigt söt, ljus choklad.
Som förra året får vinet högsta Toffelomdöme – som prat- och chokladvin. Ett typiskt soffavin, skulle jag vilja säga.
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
