”Jord skall du åter varda…”


Ett inlägg om döden och livet.


 

Selfie

Bara jag är kvar ovan jord.

Nu är det bara jag kvar ovan jord i min ursprungsfamilj. Mitt på dan idag satte jag ner den vita urnan med kors på locket med mammas aska i jorden. Nu vilar även den materia som är kvar av henne tillsammans med pappa, mormor och morfar.

Det var en enkel, men värdig ceremoni på kyrkogården i Motala. Vännen FEM var med mig. En vaktmästare från griftegårdsförvaltningen anlände med urnan och hon läste en sån fin text. Jag läste diktraderna som stod i mammas dödsannons. Och sen sänkte jag ner urnan i ett hål i marken. Nu vet jag exakt var pappa finns och var mamma finns – det lilla som är kvar av deras kroppar. Deras själar är nån annanstans, tillsammans, vill jag tro. Deras minne lever för alltid i mitt. Till dess att det är min tur att sättas ner i jorden och förenas med den.

Vila i frid, mina kära, älskade, saknade! Snart kommer jag också, men det är inte dags riktigt än.

Graven

Nu är mammas aska i samma jord som mormors, morfars och pappas.

 


Livet är kort.

Advertisements

Om Tofflan

En fortfarande rätt tjock tant (?) som ändå är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är jag from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Kärleken och hjärtat tillhör Anna! Alltid. Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig. Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till tofflan(snabel-a)home.se Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte! Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
Det här inlägget postades i Familj, Personligt, Vänner och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

14 kommentarer till ”Jord skall du åter varda…”

  1. Vad fint du skrivit, deras minnen lever för alltid i mitt… så är det. Jag är sist ut i vår släkt, den dör med mig. Är det samma för dig?
    Trevligt med en selfie! Vi bloggare är för dåliga på selfies, åtminstone jag själv och de jag följer, tittar en på Instagram så verkar det aldrig kunna bli för många – men jag har inte hittat min ”snygga vinkel” än 😄

    Gilla

  2. Anneri skriver:

    Fina ord! Det låter som om det blev en fin ceremoni. Ta hand om dig!

    Gilla

  3. etuna1 skriver:

    Fint att de ligger tillsammans nu och att ni fick en fin stund tillsammans på kyrkogården.
    Kram

    Gilla

  4. SoP skriver:

    Gilla

  5. Lisa skriver:

    Gilla

  6. Jag förstår att det kändes extra sorgligt när det kommer så nära igen, att man aldrig i jordelivet får träffa sina föräldrar igen. Men, det låter som det blev en fin ceremoni i alla fall. KRAM !!

    Gilla

    • Tofflan skriver:

      Ja tanken om att detta var sista gången jag höll i min mamma var ledsam. Det var mycket fint och värdigt. All heder åt Motala griftegårdsförvaltning.
      Kram!!!

      Gilla

  7. fruhatt skriver:

    Vad fint och vackert du skriver om ceremonin . Nu vilar de dina hos varandra . Men förstår att det känns sorglig

    Gilla

Kommentera gärna inlägget, men håll dig till ämnet! Kommentarer från anonyma och falska avsändare och från lånade identiteter publiceras inte!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s