Mamma, jag är hemma nu


Ett inlägg till mamma.


 

Varamon vid Sjövik

Här gick vi för nästan ett år sen, mamma.

Mamma, jag är hemma nu, jag är här. Men det är inte du. Du är… nån annanstans, tillsammans med pappa. I morgon vid lunchtid ska jag se till att ni även får vila bredvid varandra kroppsligt. Det blir det sista.

Resan ner gick bra, mamma. Det var ganska många långtradare och de spränger fortfarande vid Askersund för att bredda vägen, men jag hamnade inte i några köer eller olyckor den här gången. Ett stopp blev det på vägen på vanliga stället. Vid 14-tiden plingade jag på dörren hos vännen Mia. Ja, Mia jobbar, förstås, så det var dottern som släppte in mig. Jag slängde in mina väskor och sen for jag ut till Varamon bara för att få vara en stund, få andas sjöluft, bli genomblåst. Jag gick där vi promenerade för ett år sen. Idag gick jag ensam.

Det blev en kall, men solig dag. Hemma var det minusgrader och på vägen ner var det understundom mulet. I Motala är himlen blå med lätta moln. Jag körde förbi din sista bostad, tänkte jag skulle titta in till G. Men salongen verkade stängd. Jag promenerade lite i Varamon innan jag åkte in till stan igen och ställde bilen på en tvärgata ner mot sjön.

Texten: "Kör försiktigt, någon tycker om dig!" på kvittot

Kolla vad det står på kvittot där jag fikade, mamma!

 

Varamon sett från Sjövik

Himlen är alldeles blå, mamma, med bara lätta, vita moln.

Äntligen fick jag tag i Anna på mobilen. Det känns så konstigt att vara här, mamma, utan både dig och Anna. Ännu har jag inte gråtit. Ett tag tänkte jag åka upp till graven, men jag vet inte om jag hade pallat att se ditt namn på gravstenen. Jag har gått och gått och gått. Fotat lite.

Jag skulle köpa brevpapper på Akademibokhandeln, men fann att den hade stängt och håller på att flytta till en annan av stans gallerior. Oscar får vänta på brev från mig, mamma. Undrar om du skulle gilla att jag hade ett fadderbarn. Ett handikappat fadderbarn som älskar matematik och religionskunskap, skrev han… Du skulle ha varit faddermormor. Skulle du ha gillat det?

 

Gråten ligger på lur, men jag vet att den inte gör nån nytta, den gör mig bara svag. Det är märkligt att vara hemma – och ändå inte.

Några bilder från dagen:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 


Livet är kort.

Annonser

Om Tofflan

En fortfarande rätt tjock tant (?) som ändå är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är jag from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Kärleken och hjärtat tillhör Anna! Alltid. Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig. Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till tofflan(snabel-a)home.se Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte! Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
Det här inlägget postades i Dagbok, Familj, Personligt, Vänner och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Mamma, jag är hemma nu

  1. Anneri skriver:

    Kloka ord på kvittot! Skönt att höra att resan gick bra. Ta hand om dig nu!

    Gilla

Kommentera gärna inlägget, men håll dig till ämnet! Kommentarer från anonyma och falska avsändare och från lånade identiteter publiceras inte!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s