Skärtorsdagen 2017: Dassigt betyg blev ursäkt, men experter som inte kan gör mig upprörd


 



Kära dagbok…

 

Fem hål i en bänk

Rätt dassigt…

Idag var jag inne och gästspelade på jobbet i sex timmar. Eftersom det är skärtorsdag hade vi arbetstidsförkortning med två timmar. Det var ganska avslappnad stämning på jobbet, men efter tre dars ledighet hade jag också massor att ta tag i. Viktigast av allt var att få mitt nyhetsbrev klart innehållsmässigt så att jag kan göra det helt färdigt på tisdag för IT-spöket att klicka på publiceraknappen nästa fredag. Utöver det hade jag en dagordning att skriva och en massa mejl och annat att läsa.

Slips med påskharar

Ägaren till slipsen, Palle Kuling, har förhoppningsvis snabbat upp ärendehanteringen.

Däremellan hann jag bli både arg och ledsen för ett rätt dassigt betyg jag hade fått i hanteringen av ett ärende. Jag vet att jag hanterade det genast genom att skicka det vidare till rätt funktion. Däremot är det inte min roll att behöva stå med piskan framför kollegor, men det tyckte uppenbarligen den som mejlade mig dassbetyget. Sånt beteende gillar inte jag, så jag ringde upp vederbörande på förmiddagen. Denne vidhöll skitbetyget om mig och var bara arg. MEN… jag delade senare under dan i min tur ut ett gilla-omdöme till personen, som efter lunch ringde tillbaka till mig och bad om ursäkt. Det var stort gjort, tycker jag. Vi enades om att vi nu hoppas på skyndsam hantering av ärendet hos den som ska hantera det (det vill säga experten, inte jag). Tack vare Palle Kuling vill jag tro att ärendehanteringen löper snabbare.

Högsta betyg får vidare Telisarna med Zeta i spetsen för att de inbjöd mig att äta lunch med dem vid deras sammanträdesbord. Zeta och jag åkte till Thaibreak och hämtade fem matlådor. Jag åt upp hela innehållet i min och kände mig sen redo att ta mer skit om det så skulle behövas. Det gjorde det inte, utan det var då h*n ringde och bad om ursäkt…

Fyra Telisar

Telisarna, utom en som var ledig, bjöd upp mig på lunch.

 

Vita arkivet

Vita arkivet och mitt testamente är framlagda. En vet ju aldrig om en når sitt mål levande.

Till Fästmön ska jag först i morgon, efter att hon har jobbat och efter påskmatshandlingen. På tisdag ska jag in och jobba en dag igen innan jag packar om väskan för färd neråt landet. Polisen messade idag att mitt pass redan är färdigt att hämta och kanske stannar jag till där innan jag åker till Motala på onsdag. Jag har lagt fram Vita arkivet och mitt testamente, för som tiden – och trafiken! – är numera vet en aldrig om en kommer fram levande. Testamentet finns för säkerhets skull även på annat håll. Nån kan ju få för sig att elda upp huset jag bor i eller slänga in en bomb. Nä fy, mig har all terror och alla attacker gjort ännu räddare, sen får andra vara hur kaxiga de vill. Men nog är det lite märkligt att det en dag varnas för folksamlingar och nästa dag uppmanas till manifestation – i folksamling?! Det tycker jag i alla fall och sluter mig.

Sms från Telia om surf sociala medier och ringa i EU och EES

Tack för detta, Telia!

Ännu lite mer närmare sommaren ska Anna och jag ut på hennes 50-årsresa. Den resan går till London, en stad som också nyligen drabbades av terrordåd. Anna och jag har pratat om det, men vi har bestämt oss för att följa våra planer. Min rädsla kanske har mildrats när det är dags att kliva på flyget. I vart fall slipper jag oroa mig för höga roamingkostnader när vi är bortresta. Igår levererade nämligen min mobiloperatör Telia en god nyhet. Sen i tisdags kan jag surfa och ringa inom EU/EES för samma pris som hemma. Och London finns ju ännu kvar i unionen. Vidare surfar jag fritt i några av de mest populära sociala medierna utan att min surfmängd används. Det tackar jag för, Telia!

 

 

 

Chokladkyckling från Chocolat

Kyckling till påsk – jag äter ju fågel, hö hö.

På vägen hem stannade jag vid Chocolat i Boländerna för att köpa kyckling – fågel äter jag ju, hö hö. Men inköpet lämnades vidare på eftermiddagen när jag svängde in till Äldreboendet för att skjutsa hem Anna med blommor som hon fått. Dessvärre verkar det som om Anna håller på att bli förkyld – redan igår kväll hade hon ont i halsen. Hoppas att hon orkar jobba ytterligare en dag och även pallar att hänga med grabbarna och mig.

Med anledning av en stor grushög under postboxarna i trapphuset pratade jag med Lucille. Uppenbarligen hade det varit stopp i rören nån av dagarna hos en av familjerna i trappuppgången. Vattnet i toaletten hade stigit och stigit och stigit hos Lucille. Så himla dumt att en inte fick veta detta, vi är fyra familjer som bor här och vad jag vet är mitt telefonnummer inte hemligt. Föreställ dig hur det hade känts om jag kommit hem igår och lägenheten stått under vatten… Jag har bokat Lucille som lägenhetsvakt när jag åker nästa vecka och det blev hon glad för. De renoverar sitt kök och nu får hon låna mitt till sin matlagning. Goda grannar hjälper varandra, andra grannar stjälper varandra, eller..?

∼ ♦ ∼

Dagens fundering gäller chefer och hur somliga kan utses till det. Idag såg jag en sån fruktansvärt illa skriven text på LinkedIn. Texten var skriven av en chef som jobbar inom området kommunikation och som alltså ska vara expert på att hantera svenska språket korrekt. Värst av allt var emellertid inte felstavningarna i den korta texten utan användningen av ”våran” och ”eran” i en officiell tjänsteskrift, alltså som representant för ett prominent företag. Detta får jag mig att skrika inombords. DET ÄR TALSPRÅK – för somliga. Inte ens jag säger ”våran” och ”eran” när jag pratar. Hemskt. Fult. Fruktansvärt. Tycker jag. Vad tycker du???

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Annonser

Om Tofflan

En fortfarande rätt tjock tant (?) som ändå är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är jag from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Kärleken och hjärtat tillhör Anna! Alltid. Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig. Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till mejlaulrika(snabel-a)gmail.com Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte! Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
Det här inlägget postades i Dagbok, Diskutabelt, Epikuréiskt, Familj, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, Sociala medier, Vänner och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Skärtorsdagen 2017: Dassigt betyg blev ursäkt, men experter som inte kan gör mig upprörd

  1. Anneri skriver:

    Oh, jag vågar inte uttala mig i frågan 😉 (skojar bara). Jag föredrar att officiella skrivelser är korrekta, men jag skulle nog kunna göra ett och annat fel kan jag tänka mig. Nu jobbar jag ju inte inom kommunikation så jag kanske kan komma undan med det. Jag ser alltid till att om jag skriver något som ska publiceras offentligt (i tjänsten menar jag) så är det minst en som korrekturläser, jag blir lätt ”hemmablind”. Skulle jag be någon korrekturläsa det jag skriver på bloggen fick personen nog både prickar och rysningar 😉 Det går fort ibland…

    Gilla

    • Tofflan skriver:

      Du tycker som jag: officiella skrivelser ska vara korrekta, även tidningsartiklar och liknande. En illa stavad eller illa formulerad artikel eller bara illa skriven artikel ger verkligen inga bra signaler.
      Vi är alla kommunikatörer på våra jobb och du handlar klokt, tycker jag: du ber nån annan korrläsa. Det gör även jag när det är viktigt, efter som jag precis som du blir hemmablind.
      Bloggar är privata och där får en skriva som en vill, där handlar det inte om sanningar och fakta utan om känslor och upplevelser. Men en illa skriven blogg… ärligt talat, den går fetbort för mig. Jag gör för övrigt också fel på bloggen understundom, dvs korrfel. Även solen har fläckar, du vet… 😉 Och ja. Det går fort ibland.

      Gillad av 1 person

      • Anneri skriver:

        Ha ha, ja det där med tidningsartiklar. Det går utför på den fronten vill jag nog påstå.

        Gilla

      • Tofflan skriver:

        Och det är precis därför jag inte vill betala för tidningsartiklar – varken i pappersform eller på nätet. De är så dåligt skrivna nu för tiden att en undrar vad som hände med högskoleutbildningen för blivande journalister…

        Gilla

  2. uppsalaewa skriver:

    Det hörs på benämningen, ”talspråk”, vad det är fråga om. Det jag retar mig på är t ex att varken journalister eller andra kan skilja på var och vart. Ofta ser man i tryck ”vart har du köpt …”, ”vart är du”?

    Gilla

    • Tofflan skriver:

      Fast jag gillar inte visst talspråk ens i talat språk, som jag skriver i slutet. Talspråk i skrift är ännu värre.
      Det är många som har svårt med ”var” och ”vart”. För att inte tala om ”de” och ”dem”. Otroligt många använder ”dem” bara för att de i talspråk säger ”dom”, gissar jag. Det handlar om viss grundläggande bildning som uppenbarligen inte alla har.

      Gilla

Lämna ett svar till Anneri Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.