Måndagen den 10 april 2017: Dagarna går, månader blir år, jag har tio tår

 

---

Kära dagbok…

 

Vissa saker var bättre förr.

Nu har jag fått det konstaterat: jag är inte bara fet igen, jag är ful. Dessutom skriver jag som en tvååring. Siffrorna på vågen idag på förmiddagen visade att fem av de 18 kilon jag har gått ner har återvänt. Samtliga har för övrigt lagt sig runt magen, inget snack om saken. Fulheten i utseende och skrift blev jag varse när jag var ute på dagens förta ärende: att fixa pass. Jag som såg så normal ut och som skrev hyfsat tidigare. I vart fall 1991 när mitt förra pass utfärdades.

Jag kom i god tid till Hotell Gripen a k a polisstationen i Uppsala idag på förmiddagen. Bara det att alla andra Uppsalabor var där också. Det fanns inte en chans till parkeringsplats, så jag fick parka vid ett äldreboende en bra bit bort. Inne på Hotell Gripen stod en lång svans. Det jag inte fattade var att svansen köade – till kölapparna. När dessa släpptes fria till passavdelningen trängde jag mig före en massa människor. De vågade nog inte slå ner mig med tanke på var vi befann oss. Men inte fattade jag bättre. Jag kom strax in och fick betala och blev fotad. På bilden ser jag mer död än levande ut, i vart fall ser jag kriminell ut. Namnteckningen såg ut som en tvåårings, trots att jag skrev om den två gånger. Vissa saker var onekligen bättre förr. Och fingeravtrycken ville inte fastna… Jag blev sååå nervös…

Tyvärr tror jag att jag är ett hopplöst fall av smaklöshet…

Irritationen växte efter misslyckad kommunikation, men runt lunchtid anlände Fästmön och jag till Stormarknaden. Anna skulle köpa ett klädesplagg till högtidsdagen. Hon valde en affär med kläder för pygméer, men smärt som hon är hittade hon slutligen två överdelar som fick följa med hem. Själv gick jag suckande runt i affären medan Anna var i provhytten. Visst fanns där snygga kläder, men inte en enda palta i tjockis-storlek. Nån stil har jag ju inte och stillös lär jag fortsätta vara. Tur att jag har en sån smakfullt klädd fästmö, i alla fall.

Vägg i vägg med pygméaffären finns tack och lov Carlings. De har inte direkt nåt tjockis-sortiment, men de har en utrevlig kille som jobbar där. Dessutom hittade jag på tre minuter en snygg blå skjorta med ljusblå trianglar på som passade min feta lekamen. Ja, det blir den skjortan med en tischa under till födelsedagsfirandet – alltså inte svart och inte bara mörkblått. Sorgehalvåret går ut först på torsdag, för övrigt, men nu när jag är fet igen blir det inga färgglada kläder. Vem vill hänga med nån som ser ut som GB-glassgubben???

Fynd på Carlings.

Innan resten av ärendena kunde utföras behövde vi äta lunch. Jag fick äran att bjuda min kära på en smaktävling – vi delade var sin bakelse White Lady respektive White Dream. Och jag kan ärligt talat inte säga vilken som var godast. Fågelsångens White Lady smakade ljuvligt chokladigt, men dess White Dream smakade lika ljuvligt syrligt av hallonsylt och sött av vit choklad… Nån som inte fattar varför jag är tjock, förresten..?

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

Jag köpte sprit. Alsolsprit.

Energifyllda hittade vi ner till bottenvåningen igen. Där köpte jag sprit, bland annat, och en Janssons frestelse att äta på skärtorsdagskvällen. Anna köpte mat till i kväll. Jag fick avstämning på Kvantum. Tur att jag hade en vara att stämma av i min kasse. Och ner vi kom ut hade vårvädret blivit höstväder. Det ösregnade. Jag skjutsade hem Anna och alla grejor som ska vara där samt passade samtidigt på att tigga färdtjänst av Svärsonen. Ja, en kan inte få mer än ett nej. Nu är jag nyduschad och ren och ska strax anropa chauffören. I kväll ska vi öva födelsedagssånger och dra lott om vem som ska öppna Cavan i morgon bitti. (INTE jag, jag är skotträdd!) För i morgon blir en av oss äldre. Den som har skarpa ögon kan se vem det inte är på den översta bilden i det här inlägget.

∼ ♦ ∼

 

---

Livet är kort.