Smak för döden

Ett inlägg om en bok.

---

För snart ett år sen flyttade vännen Agneta från Uppsala. Nåt år tidigare hade hon skänkt mig två stora papperskassar med böcker som varit hennes föräldrars. Förra året fick jag en del böcker från Agneta själv, böcker som inte skulle flytta med söderut. Nu har jag läst ut ytterligare en av dessa, PD James bok Smak för döden, enligt omslaget en detektivroman. Tack, Agneta!

Polisintendent Adam Dalgliesh får ett förbryllande fall på sitt bord: en känd politiker hittas mördad i sakristian till en kyrka tillsammans med en uteliggare. Båda har fått halsarna avskurna. Men är båda verkligen mördade eller har en av dem mördat den andra och därefter tagit sitt eget liv? Och varför i himlens (!) namn var politikern i den där kyrkan? Kan dödsfallen ha nåt att göra med att tre kvinnor i politikerns bekantskapskrets har dött under rätt oklara omständigheter? Den svårmodige Adam Dalgliesh rätar ut frågetecknen, men han hade inte kunnat göra det utan polisinspektör Kate Miskin.

PD James började skriva deckare redan 1962. Sitt internationella genombrott fick emellertid först på 1980-talet med den här boken. Boken kom ut 1986 i England och två år senare i Sverige.

Att den här boken har ett antal år på nacken märks förstås genast: här finns inga mobiltelefoner. Vidare är meningarna oändligt långa på sina ställen, utom i dialogerna. Om boken hade getts ut idag skulle den lätt ha kunnat kortats minst 200 sidor. Förutom detta är det en spännande historia med många bottnar som växer fram. Karaktären Dalgliesh tillhör också det spännande i boken – han är inte bara polis utan också poet, osannolikt nog. Det är för övrigt i karaktärsteckningen som författaren vinner poäng från mig.

Toffelomdömet blir medel.

 

---

Livet är kort.