Färgtrollerier


Ett inlägg om färger.


 

Färgat och ofärgat glas-kasse

Vit är också färgat.

Ibland är jag helt säker på att jag är rädd för färger. Men visst ska en utmana sina rädslor? Mitt sorgehalvår går mot sitt slut. Nästa vecka är det sex månader sen mamma gick bort och jag har gått klädd i svart eller mörkblått sen dess. Nu har vi en födelsedag nästa vecka och jag har bestämt mig för att inte vara svartklädd, i vart fall inte helt och hållet.

Igår morse fick jag en sån märklig aha-upplevelse när jag plötsligt insåg vad som fanns på tomglasväskan som jag tog med från mamma. Eftersom den har svart bottenfärg fick vit färg illustrera färgade glasflaskor. Då slog det mig att vit faktiskt också är en färg, vilket i sin tur innebär att vi ju alla är färgade – oavsett om vi är kritvita eller kolsvarta

 

I gummihatten

The Mad Hatter.

Det blev mer färgtänk igår. Jag lät inte M sätta färg i mitt hår, men hon gjorde slingor. Jag fick kontstgjort guldig ljus färg ovanpå huvet. I övrigt fick håret vara som det är, det vill säga märkligt mörkt baktill, med en ljus fläck bakom höger öra. Undras om det står nåt om hårfärg i passet jag ska fixa på måndag… Och undras vilken färg som i såna fall anges. Jag minns första gången jag och föräldrarna skulle till London 1974 och vi var och ordnade pass alla tre. Polisen skrev gråsprängd på min pappas hårfärg och han blev mycket upprörd – han ville fortsätta vara guldlockig gosse.  Jag klassades som blond, mamma som mörkblond.

För övrigt ser en inte klok ut när en låter göra slingor i håret. M sätter en svettig gummihätta på skallen och sen drar hon ut det hår som ska slingas. Håret målar hon med nån underlig ljusblå smet som luktar fan och så får jag sitta och värma skallen med nån mojäng. Jag ser ut som The Mad Hatter herself. Bilden här intill hade jag tänkt visa igår, men det var inte läge att skoja och flamsa då. Idag är det säkert inte heller läge, jag bjuder på selfien ändå. Till skillnad från vissa andra har jag som sport att bara lägga ut fula selfies, för övrigt.

Idag har jag fortsatt med färger, men här hemma. Jag ställde fram mammas påskägg igår och idag pyntade jag med några tuppar och kycklingar, lite blandat från mina och mammas gömmor. Bland mammas saker hittade jag den trista påsktuppen jag gjorde i träslöjden, men också en och annan fin påskbonad som mamma har sytt. Nåt mer godis hittade jag inte.

Påskpynt på drinkvagnen

Påskpyntat på drinkvagnen med blandade saker från mammas och mina gömmor.


Jag har slutligen även färgtrollat i arbetsrummet. 
Mamma hade en underbart fin liten matta i sin hall och den la jag nu sida vid sid med kelimmattan jag redan hade på golvet. Mattan från mammas hall är väldigt färggrann, men den är också tjockare än kelimmattan och bättre att ha under hjulen på arbetsstolen vid datorn. Jag tyckte att mattorna blev jättehäftiga ihop, vilket säkert inte alla tycker. Oavsett vad du tycker måste du ändå medge att jag har utmanat min rädsla för färger väldigt mycket det senaste dygnet?!

Mattor Kelim

Färgtrolleri med mattor i arbetsrummet.

 


Livet är kort.

Annonser

Om Tofflan

En fortfarande rätt tjock tant (?) som ändå är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är jag from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Kärleken och hjärtat tillhör Anna! Alltid. Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig. Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till tofflan(snabel-a)home.se Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte! Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
Det här inlägget postades i Antikt-retro-secondhand-loppis, Diskutabelt, Familj, Personligt och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Färgtrollerier

  1. Lisa skriver:

    Kan vara kul att färga, men att gråhåriga färgar, tycker jag inte om!!! Finns inte vackrare färg!! Sååå stiligt, både på kvinnor och män!! Och vadå, måste väl få synas att vi levat. Du kan gott lägga ut en ”ful” selfie på din frisyr nu också. Ha ha .. Ang. dina skriverier om färger, jag blir glad av färger. (Efter att bara kört på dova färger i mååånga år.) Och den stora porslins tuppen på drinkvagnen liknar min saliga farmors. Tyckte den var så fin. Ha en trevlig helg, och vecka, och en trevlig påsk, om vi inte hörs!

    Gilla

    • Tofflan skriver:

      Jag är grå lite här och var och jag har aldrig färgat. För typ tio år sen brukade jag göra ljusa slingor. Nu var det flera år sen. Det syns inte så mycket, ser naturligt ut, men ger håret stadga. Var och en måste få göra som den vill när det gäller hår och färg. Jag la ut en selfie på mig i gårdagens inlägg, du får bläddra bakåt.

      Hare gott!

      Gilla

  2. Kul med frisörbesök! Jag skulle också behöva ett…
    Jag hade mest svart förut, sedan förbjöd jag mig att köpa fler svarta kläder, allt var tvunget att vara i färg. Nu har jag till och med en orange kavaj, det du!
    Tids nog ”kommer du ur” din mörkblå-svarta sorgeperiod, jag tycker det varit ett fint sätt att hedra din mammas bortgång, många andra kulturer kör ju sorgeklädsel och då finns påminnelsen om bördan hela tiden där. Här är allt ”glömt” – för andra – direkt begravningen är över, det kan vara rätt tufft det med.

    Gilla

    • Tofflan skriver:

      Jag klipper mig var sjätte vecka, annars ser håret förskräckligt ut.
      Förut hade jag svart för att jag tyckte att jag såg mindre tjock ut i det. Sen blev det sorgklädsel. Nu ska jag försöka ha lite färger framöver, fast nu är jag ju tjock igen…
      Nog är det så ofta att den som dör glöms efter begravningen. Men jag tänker på mamma varje dag och pratar om henne och pappa så ofta och mycket jag kan. Det får folk ta, jag har ju ett sånt ENORMT umgänge…. (<== ironi).

      Liked by 1 person

      • Jag var också tvungen att klippa mig så ofta när jag hade kort hår, sedan blev jag snål och nu har jag långt hår. Vi får se hur det blir i framtiden… Kort hår är ju så snyggt!
        Hur kroppen ser ut skiter vi i, tycker jag. Hur den känns och hur den fungerar är det viktiga. Och sedan ska den kläs i det hjärnan vill att den ska ha på sig, om du frågar mig 😉
        Folk omkring har en tendens att glömma vad en går igenom efter ett nära dödsfall, men jag tycker du gör rätt som pratar, jag gör likadant. Minnena hålls vid liv genom att vi pratar om våra nära och kära som inte finns med oss längre och det är ju jättefint. ❤

        Gilla

Kommentera gärna inlägget, men håll dig till ämnet! Kommentarer från anonyma och falska avsändare och från lånade identiteter publiceras inte!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s