Ferdinand-dagen 2017: Tunga vingar av smärta


 



Kära dagbok…

 

Ängel

Smärtan gjorde vingarna tunga idag.

Min måndag började med ett besök hos psykologen. Visst har vi talat om smärtsamma saker tidigare, men inte enbart. Och jag brukar känna mig upplyftad när jag går därifrån, som om jag fått lätta vingar. Så kände jag inte idag. Det kändes väldigt tungt och ledsamt. Vi berörde saker som var extremt smärtsamma, sånt som ligger i bagaget och som oavsett acceptans finns kvar. Bagage, som har gjort mig till den jag är idag. Vi talade om skuld och jag pratade om straff och noll medkänsla gentemot mig själv. Att inte duga, att bli nedtryckt – av andra och av sig själv, att tvingas låtsas att halva livet inte existerar. Att kärleken mellan mig och mina föräldrar inte var/är helt okomplicerad. Det fanns så mycket att prata om och ändå berörde vi bara isbergets topp. Märkligt nog kände jag mig inte orolig över att psykologen sa att hon slutar till midsommar, när hennes kontrakt går ut. Nej, det var inte det som sänkte mig. Det var smärtan jag fastnade i. Jag ville helst sätta mig i ett mörkt hörn och gråta ögonen ur mig. Det var förstås omöjligt. Parkeringstiden hade gått ut och jag hastade tillbaka till jobbet sen jag medgett att jag under april månad måste ställa mig själv ganska mycket åt sidan. Ny psykologtid blev bestämd först en månad framåt i tiden. Jag hann fram en halvtimme före ett viktigt möte, ett möte som skulle visa sig ge mig massor att göra på kort tid. Klarar jag av det? Det är så mycket i april…

Grodor som pussas

Jag hade inte så här stor Kärleksarmé, men min Army of lovers bestod av två vänner, Anna samt Annas snälla mamma och hennes L.

Jag läste en TT-artikel med rubriken Dödsboet i söndags. Där gavs goda råd om att göra en ordentlig planering. Bland annat skulle en lägga grejor av känslomässigt och ekonomiskt värde i en hög, men högen fick inte bli för stor för den skulle ju förr eller senare gås igenom. Och så skulle en inte ta hem en massa saker och lägga på vinden. Nä, nån vind har jag inte, men väl ett förråd som nu är knökfullt. (Det ska gås igenom och städas på semestern i sommar.) Ja, jag tog en hel del saker från mammas hem. Där fanns ju mycket från pappa och från mor- och farföräldrar, men jag har inga syskon och inga andra nära släktingar som mostrar, fastrar, morbröder, farbröder eller kusiner. En stor möbel tog jag och så ett par byråer, ett par piedestaler, ett par speglar, lampor, konst, foton och en del böcker. Vidare slängde jag inte förbrukningsvaror som diskmedel, tvättmedel, städgrejor, toapapper med mera. (Toapappret räckte faktiskt ända tills igår.) Men tillbaka till artikeln… Den berörde det hela så jävla… lätt och framför allt som om en hade all tid i världen att avsluta ett hem. Det hade inte jag. Dessutom var det ett hem 30 mil bort. Det tvingade mig att vara ett litet under av effektivitet, men jag kan erkänna att utan vännen Mia, vännen FEM, Fästmön och Annas snälla mamma och hennes L hade jag inte klarat av det. De är min egen Army of Lovers, Kärleksarmé. Sen var det några till jag bad om hjälp och ett par, tre stycken gav den. Andra ”glömde bort” att de lovat eller glömde att de kanske till och med erbjudit sig att hjälpa till. Därför vet min tacksamhet mot vännerna och familjen som ställde upp inga gränser. För evigt TACK!

Arbetsdagen idag flöt inte på så lätt som den brukar. Jag kan bara hoppas att morgondagen blir bättre, för jag älskar verkligen mitt jobb och vill göra mitt bästa. Idag har jag känt mig lite som dagens namnsdagsbarn tjuren, han som de utomstående tror är så stark och modig och som i själva verket bara vill sitta under ett träd och läsa lukta på blommor… Lite har jag trots allt fått gjort, jag har skrivit en del saker, rivit några lappar. Det mer kreativa och komplicerade arbetet jag hade tänkt göra har jag flyttat till onsdag förmiddag. Herr Fredag förgyllde min dag genom att vara gullig när jag kom till jobbet, men utan Zeta hade jag spruckit av ångest på eftermiddagen. Tacksam!

Post it-lappar

Jag har skrivit lite och rivit några lappar.

 

Gästbok med H

Jag fortsätter skriva mitt liv. Den dag jag slutar är den dan jag dör.

Nu har jag skrivit av mig dagen här. Mitt manus, det som jag ibland tycker är så trist att det bara ligger opublicerat, tittar jag på då och då. Psykologen frågade om det var för ärligt för att kunna ges ut. Och kanske är det så förlagen har resonerat. Jag vet inte. Jag vet bara att den dan jag slutar skriva är den dan jag dör.

Jag har för övrigt fått en kommentar på Instagram, märkligt nog inte här på bloggen*, från Barnfonden angående brevet som kom fel i förra veckan. Jag ombads mejla dem, vilket jag gjorde och skickade då med länken till blogginlägget där alla fakta finns. Nu har jag fått svar på mejlet att jag ska sända dem brevet som inte skulle till mig. Jag har även fått svar att den Rebecca Smith jag hittade på nätet tyvärr inte är den jag söker. Brevet med foto är lagt i kuvert och ska postas till handläggare på Barnfonden i morgon.

Nu ska jag bära in sommardäcken i bilen, för i morgon lunch får Clark Kent** sommartofflorna*** på.

∼ ♦ ∼

*Märkligt eftersom Barnfonden inte följer mig på Instagram, men följer min blogg. Det var nära att jag missade deras kommentar eftersom flödet på Instagram försvinner snabbt.
**Clark Kent = min lille bilman

***sommartofflorna = sommardäcken

 


Livet är kort.

Annonser

Om Tofflan

En fortfarande rätt tjock tant (?) som ändå är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är jag from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Kärleken och hjärtat tillhör Anna! Alltid. Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig. Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till tofflan(snabel-a)home.se Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte! Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
Det här inlägget postades i Böcker, Dagbok, Familj, Jobb, Media, Personligt, Sociala medier, Vänner och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Ferdinand-dagen 2017: Tunga vingar av smärta

  1. Anneri skriver:

    Usch, det låter som en sån dag man inte vill ha 😦 men ibland är det någon nytta med sådana dagar också. Jag tror att vi ibland (men inte för ofta) behöver ner i smärtan som du beskriver för att bit för bit bearbeta den. Vet inte om jag uttrycker mig begripligt nu men du brukar trots allt förstå vad jag menar.

    Gilla

    • Tofflan skriver:

      Jorå, jag tror att jag förstår hur du menar och jag tycker att du har rätt. Det går inte att hela tiden försöka slippa undan smärtan, den måste mötas och hanteras – även om en gärna slipper… 😥
      Sen skulle vi inte uppskatta de goda dagarna om det enbart fanns såna, eller hur? 😛

      Liked by 1 person

      • Anneri skriver:

        Jo man vill nog helst inte möta eländet men samtidigt, skulle vi uppskatta de goda dagarna om vi bara hade sådana? Men de jobbiga dagarna blir förvisso inte lättare för det.

        Gilla

      • Tofflan skriver:

        Nä de jobbiga dagarna blir ju inte lättare för det… Jag använde en livlina i kväll – jag ringde en kompis. Sen kändes det bättre. 🙂

        Gilla

Kommentera gärna inlägget, men håll dig till ämnet! Kommentarer från anonyma och falska avsändare och från lånade identiteter publiceras inte!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s