Ett inlägg om ett rött vin.
Ett medelfylligt vin som smakar lakrits.
Fästmön, som ännu mer sällan än jag får mat lagad åt sig, hade önskat stekt kalkonbröstfilé till lördagsmiddag. Det ordnade förstås mästerkockan (<==ironi), eftersom det är relativt lätt och går ganska fort att laga till. Dessutom blir det rätt gott. Till maten valde jag ett lite enklare rött vin, Masi Valpolicella Bonacosta 2015. Jag betalade 100 kronor för en flaska, enligt Systembolagest webbplats kostar vinet ”bara” 99 kronor.
Vinet är gjort på tre druvor, bland annat den blåa corvinan som används till Amarone- och Ripassoviner med flera viner. Detta vin från producenten Masi i Valpolicella var emellertid endast medelfylligt. Enligt Systembolaget passar det till ljust kött och stekt fisk, men även till fläsk och buffémat.
Så här skriver Systembolaget om vinets smak och doft:
”Bärig smak med inslag av skogshallon, körsbär, lakrits och örter. […] Bärig doft med inslag av skogsbär, lakrits och örter.
När det gäller röda viner dricker jag dem temperaturmässigt tvärtemot vita: jag vill ha dem ljumma, nästan småvarma. Det passar bra att till exempel låta vinet lufta i sin flaska ovanpå spisen under matlagningen, som denna gång skedde både på spisen och i ugnen. Systembolaget rekommenderar att vinet serveras vid en temperatur av 16 grader, jag vill hellre dricka det närmare 22, 23 grader.
Just det här vinet var precis som angetts medelfylligt. Smaken av lakrits var tydlig och eftersmaken kort. Det fungerade bra ihop med en välkryddad kalkon med vitlökssmör och hot béarnaisesås, men jag hade kanske föredragit ett fylligare vin.
Toffelomdömet blir högt.
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
