Domstolen

Ett inlägg om ett TV-program.

---

 

Igår kväll hade jag inte tänkt titta på TV alls. Men så såg jag ett program i tablån som verkade intressant. SvT 1 visade första avsnittet av fyra av dokumentärserien Domstolen.

Domstolen handlade om långa häktningstider igår. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)

I gårdagens program fick vi tittare följa Harriet. Hon satt häktad i 556 dar med fullständiga restriktioner. Sen blev hon frikänd. I programmet fick vi se hur Harriet stämmer staten och vad som händer i en domstol i såna här fall. Harriet menar att livet har blivit förstört. Hon har inte kvar det liv hon hade före häktningstiden. Eftersom hon tvingades sitta isolerad har hon även fått psykiska och fysiska men. När Harriet frikändes fick hon ersättning från staten i fallande belopp efter tiden. Harriet anser att lidandet ju blev större ju längre tiden gick och därför söker hon ytterligare ersättning.

Jag tyckte att det var ett riktigt intressant program. Frågan om häktningstiden är en sorts tortyr uppstod naturligtvis i programmet. Med tanke på den totala isoleringen som innebar ett liv på sju kvadratmeter utan tillgång till tidningar, internet, kontakter med andra människor blir svaret självklart.

Ytterligare tre avsnitt blir det och jag tänker se dem. Det känns gott att veta att det fortfarande görs kvalitets-TV-program – även om de inte alltid handlar om livets goda sidor.

Toffelomdömbet blir det högsta.

 

---

Livet är kort.