Jag har tankat ljus, mamma


Ett inlägg till mamma



Lilla mamma…

 

 Sol genom ett kyrkfönster och två tända ljus

Ett ljus för dig, mamma och ett för pappa.

Du får inte tro att jag har glömt dig, för det har jag inte. Det börjar bli vår här och nu är det fem månader sen du lämnade jorden. Sorgen är fortfarande min följeslagare, men den håller sig lite på avstånd ibland. Men idag, mamma, var det en sån vacker vårdag. Anna och jag tog bilen till Gamla Uppsala för att promenera och då fanns du i mina tankar.

Jag minns din födelsedag sommaren 2011 när du och jag åkte till Gamlis för att födelsedagsfika. Och just då blev det klart att jag hade fått en stunds respit i arbetslösheten genom två månaders praktikplats som kommunikatör. Jag, som hade jobbat 23 år som kommunikatör, skulle praktisera hos en 15 år yngre kollega som säkert hade lika många färre år i yrket än jag. Men inte gjorde det mig nåt, jag var så glad och tacksam och även du. Jag skulle få arbeta ett tag och det var det viktigaste.

Idag tankade jag ljus, mamma. Marshimlen var alldeles blå, men hälen gjorde rätt ont, så jag klarade inte av att gå så länge. Vi steg in i kyrkan där det rustades för dop, klurade vi ut genom psalmnumren som satt uppe. En kantor spelade ljus musik. Och jag tände två ljus, ett för dig och ett för pappa, medan solen lyste in genom ett av kyrkfönstren. Det gick inte att hejda tårarna. Jag saknar er så otroligt mycket.

Gamla Uppsala gravhögar mot blå himmel

Marshimlen var alldeles blå.

 

Gamla Uppsala träd sol gravhög

Tid… Vi behöver mer tid…

Min tröst nu som i början är att ni får vara tillsammans igen, du och pappa. Och här nere på jorden finns Anna vid min sida. Ja du mamma, hon stannade hos mig, trots De Sju Svåra Åren. Hon står nära mig när sorgen tränger sig på och krossar den tunna hinna som är mitt pansar mot den. Hon är mitt ljus i världen och utan henne vore jag helt ensam. Men vi skulle fortfarande behöva mer tid och framför allt mer vardag tillsammans. Som det är nu kan vi bara hoppas på att vår tid kommer innan det är försent.

Tiden är precis som sorgen lite lurig så där, för en vet ju aldrig när ens tid är slut. Så jag försöker leva lite mer här och nu, mamma, men det är svårt. Jag tar en dag i taget, jag jobbar och blir trött och jag läser böcker och skriver och saknar våra telefonsamtal, trots att jag var rätt trött på dem ibland förut. Nu är telefonabonnemanget uppsagt till den 28 mars i alla fall. Ingen ringer längre på den telefonen, inte du, trots att jag letar efter eventuella missade samtal varje gång jag kommer hem efter att ha varit ute.

Gravhög i Gamla Uppsala

Kanske var du med oss och såg ljuset idag, mamma?

Lilla mamma, nu ska jag ställa mig vid strykbrädan i gästrummet, ditt rum när du var här. Jag har en rejäl hög att ta tag i – det går åt mycket kläder när en jobbar. Om nån månad eller så åker jag nog ner till Motala och ser till att du kommer i jorden, lilla mamma. Det blir en svår dag och jag bävar för den.

Nåt annat jag bävar för är din deklaration. Inte en enda kontrolluppgift har jag fått och alla dina papper ligger i två plastkassar, huller om buller. Jag orkade inte ta rätt på dem ordentligt när du hade gått bort, ville bara få med dem hit snabbt, det vet jag att du ville att jag skulle göra.

Ljuset bleknar där ute nu, men jag har tankat en del i alla fall. Kanske var du med oss och såg ljuset såväl utomhus som inomhus i kyrkan. Tänk om jag bara kunde få en dag till med dig och pappa, om jag bara fick säga det jag inte hann säga…

Jag saknar dig så, lilla mamma. Men tack för att du var min mamma.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Annonser

Om Tofflan

En fortfarande rätt tjock tant (?) som ändå är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är jag from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Kärleken och hjärtat tillhör Anna! Alltid. Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig. Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till tofflan(snabel-a)home.se Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte! Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
Det här inlägget postades i Familj, Jobb, Krämpor, Musik, Personligt och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Jag har tankat ljus, mamma

  1. etuna1 skriver:

    Du skriver, som alltid, väldigt fint om din mamma! Jag tror att hon och din pappa känner hur mycket du saknar dem och de gör säkert sitt bästa för att skicka varma tankar till dig som är kvar på jorden.
    Kram

    Gilla

Kommentera gärna inlägget, men håll dig till ämnet! Kommentarer från anonyma och falska avsändare och från lånade identiteter publiceras inte!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s