Pi-dagen 2017: Halvtom eller hälften kvar?

 

---

Kära dagbok…

 

Halvtomt vattenglas eller hälften av vattnet kvar?

Ibland talar vi om saker som halvtomma eller hälften kvar. Den negative säger att ett halvtomt vattenglas är nästan slut, medan den positive säger om samma mängd vatten att hälften finns kvar.

Den som har vippat ut en mugg med kaffe – över köksbord, duk, servetter, kökssoffa, köksgolv och ena strumpan – vet med bestämdhet att muggen jävlar i mig var överfull. Det var i alla fall min mugg igår kväll där jag satt vid köksbordet för att inta min kvällsmat – knäckemackor, mjölk och överblivet kaffe från morgonens kok. Eller nja… det vara bara halva muggen som bestod av kaffe, men det kändes som om det var en ocean. Ja, ja, det första Fästmön frågade mig när jag beklagade mig över eländet var om jag hade bränt mig. Det hade jag inte. Alltid något! <== positivt! Sen jublade jag inte precis, även om det ligger nåt i orden att den som inte har nåt att göra väldigt lätt kan skaffa sig det. Och, som sagt, jag behöver verkligen en fru som jag kan prata med över måltiderna i stället för att mest ha litterärt sällskap. Det är liksom när en har ögonen i boken som en ställer kaffemuggen på kanten av underlägget och skiten kaffet rinner ut… OCH NEJ. DU FÅR INTE SE NÅN BILD AV FÖRÖDELSEN, DU FÅR SE EN BILD FRÅN SÖNDAGENS GO-FIKA.

I söndags spillde jag minsann inget kaffe, men då hade jag också sällskap av Anna vid go-fikat.

 

Nåt som jag har jobbat med idag finns i den här mappen.

På jobbet har jag haft ett lite knivigt uppdrag. Ibland tvivlar jag på min förmåga att läsa och förstå människor – och jag tvivlar med rätta. Men en del människor bara funkar det med. Jag och en kollega har jobbat snabbt med att ta fram ett material som ska visas vid ett tillfälle i slutet av månaden. Jag har inte tidigare jobbat i det formatet – eller jo, i början av 1990-talet – så jag fokuserade mest på budskapet och copyn, det vill säga texten. Sen ville beställaren ändra något och då föll lite av min idé. Men slutprodukten tror jag ändå att vi kan vara nöjda med. Mest nöjd är jag med att det gick så lätt och smidigt att samarbeta och att mitt pet möttes med glada skratt och ”inga problem”. Då känns ryggsäcken av dåliga erfarenheter kring detta som halvtom – i positiv bemärkelse.

Skrivbordsprylar i silver som fortfarande kan användas för copy (budskaps- och textförfattande) trots att de är över 100 år gamla.

Idag efter jobbet var det veckohandlingsdags. Jag hade skrivit en rätt obegriplig (jag har en fruktansvärd handstil) handlingslapp, så kanske upptäcker jag senare att jag har glömt nåt. Jag har lyckats betala två räkningar, varav den ena är för bilbesiktning i början av maj 😮 Nu ska jag skrapa två Trisslotter som jag har fått för att jag deltagit i otaliga undersökningar av mina vanor och ovanor. Nej, ersättningen har hittills inte stått i proportion till den tid och det engagemang jag har lagt ner, men vem vet… Plötsligt händer det, heter det ju. Sen är jag en av dem som försöker köpa lyxresor, bilar eller guldtackor. (Who am I kidding?)

Min kväll rundas av med Veckans brott – det är säsongsavslutning. Nåt kaffe blir det emellertid inte till detta. Det skulle bli en ännu HELFULL katastrof – total förödelse – om jag spillde i vardagsrummet…

∼ ♦ ∼

Slutligen… När jag läste den här artikeln i lokalblaskan kände jag bara…

”Meh, asså… Vem vill se andras underkläder? 

Och så är jag glad att jag är totalt ointresserad av sport för då slipper jag.

 

---

Livet är kort.