Björnstad


Ett inlägg om en bok.


 

Fredrik Backmans bok Björnstad

Bokrean i år hade många relativt nya titlar. En av dessa nätshoppade jag från Adlibris, Fredrik Backmans roman Björnstad. Jag har läst tre av författarens tidigare böcker. Kändast av dessa är förstås En man som heter Ove, som också har blivit film. Men mest tycker jag om boken Min mormor hälsar och säger förlåt. Jag gillar när böcker är både roliga och allvarliga och dessutom har ett överraskande slut. Då gäller förstås att boken måste behålla min uppmärksamhet genom hela läsningen.

En kan säga att mina förväntningar var tämligen uppskruvade inför författarens nyaste roman Björnstad. Boken kom ut i september förra året och en uppföljare är aviserad till i år.

Björnstad är en fiktiv småstad där ishockey har en stor plats. Det framgångsrika laget liksom bygger orten och skapar ekonomiska möjligheter i form av etableringar, arbetstillfällen, berömmelse och kanske till och med ett idrottsgymnasium. De tonåriga spelarna har en särställning i samhället och betraktas och behandlas som små gudar. När katastrofen sen slår ner i form av ett fruktansvärt brott slås många(s) drömmar i kras. Och frågan är om småstaden blundar eller om nån eller några vågar stå upp för sanningen.

Ja det är väldigt mycket hockey i den här boken och sport och idrott är verkligen inte min grej. Jag försöker se det som en allegori och tänka mig ishockeyn som nåt annat. Men det går fan inte. Tyvärr. Kanske tänker jag alltför mycket på min barndomsstad Motala, en småstad där idrott alltid har haft en viktig plats i samhället och hos invånarna. Dessutom förutsäger jag katastrofen med tanke på att det är tonåringar i stjärnrollerna.

Kanske är jag den enda som är aningen besviken över den här boken. Den är visserligen bra och har vettiga budskap, men för mig är allt i boken som handlar om hockey mest en utdragen plåga tråkigt att läsa. Jag vill hoppa över vissa sidor – men jag gör det inte.

Däremot lyckas författaren, som alltid, i sin karaktärsteckning. Människorna han skildrar är väldigt levande framför mina ögon. Språk, dialog, tankar – allt flyter på bra och gör boken snabbläst. Men, som sagt, den är nog en bok för den som gillar idrott, inte för en sån som mig.

Toffelomdömet blir medel.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Annonser

Om Tofflan

En fortfarande rätt tjock tant (?) som ändå är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är jag from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Kärleken och hjärtat tillhör Anna! Alltid. Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig. Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till tofflan(snabel-a)home.se Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte! Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
Det här inlägget postades i Böcker, Personligt och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera gärna inlägget, men håll dig till ämnet! Kommentarer från anonyma och falska avsändare och från lånade identiteter publiceras inte!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s