Onsdagen den 22 februari 2017: Jägermeisterväder i jordnötssås


 



Kära dagbok…

Idag blev det ännu mera vinter. Eller som en kollega sa:

”Jägermeisterväder.

Yuccapalm i kontorsfönstret

Utomhus: Jägermeisterväder. Inomhus: Kontorsdjungel.

Det snöade hela förmiddagen. Framåt lunch blev det mera regn än snö. Särskilt kallt har det inte varit, men snorhalt, moddigt och lite blåsigt. Jag råkade inte ut för nån incident i bilen morse, med all säkerhet på grund av att jag inte tog den där genvägen som är så bra (men jävligt hal, alltså…) utan färdades längs spikraka Tusenlappens väg.

Det var ganska skönt att tillbringa första halvan av arbetsdagen i djungeln på kontoret. Jag fick en hel del gjort samtidigt som jag kände en viss frustration på grund av det den här veckan orsakar: lediga människor. Ja, det är ju sportlov och det är alltid lika fascinerade att notera hur många vuxna människor som tar sportlov trots att de varken går i skolan eller har barn i skolåldern. Sen kan ju den som är riktigt missunnsam fundera över hur mycket Ledighetskommittén ägnar sig åt att sporta under det här lovet. Om jag vore ledig och fick bestämma skulle jag sova, äta godis och läsa böcker. Jag har förresten kommit igenom förordet i min bok på gång, en lesbisk pocketbok från 1957 i universitetsmiljö, i genren kiosklitteratur. Visst låter det smalt och annorlunda?! (<== retorisk fråga)

Kycklingspett med jordnötssås

Uppsalas bästa jordnötssås finns hos Ultuna Thai.

På lunchen halkade jag och Duktiga Annika iväg till thaikiosken på ett verkligt universitet, Systeruniversitetet (till skillnad från det i boken jag läser. Där jag arbetar är också ett verkligt universitet, förstås!). Vi åt kycklingspett med jordnötsås. Det finns inget ställe i Uppsala som gör en sån fantastisk jordnötssås! Killen i kassan kände förstås igen mig – det var min gamle favorit, inte den som lurade mig på en hundring i höstas – och gav mig extra sås, gullplutten. Vi hade en arbetslunch och även om Duktiga Annika och jag i början av året var överens om att hon inte längre skulle vara min teamledare har vi mycket och gott samarbete och många bra diskussioner. En grund för detta är vår stora kärlek för struktur. Jag måste tillägga i sammanhanget att jag känner mig privilegierad som får jobba nära så många kompetenta och smarta människor! Ett annat exempel på en sån människa är Zeta. Fast idag bokade vi in ett tvåtimmarsmöte om ett par veckor först – kalendrarna var inte så kompatibla förrän då.

Rekommenderat brev

Jag hämtade ett rekommenderat brev.

Mellan förmiddagsjobb, lunch och eftermiddagsjobb tog jag några minuter för att ringa Annas snälla mamma och gratta på födelsedagen. Fästmön, som har semester/ledigt mellan två jobb (hon börjar nytt på fredag), och yngsta bonussonen, som är sportlovsledig, skulle gå över idag på eftermiddagen för att fira mamma/mormor. Jag hoppas att de inte glömde presenten från mig och att den var intakt vid framkomsten. (Vid det här laget gör det inget att jag avslöjar innehållet!) Själv åkte jag och hämtade ut ett rekommenderat brev efter jobbet. Det är också en födelsedagspresent, men mottagaren är en annan person i familjen. Jag fick en signal om att mina förbeställda bokreaböcker från AdLibris är skickade. Det paketet kommer gissningsvis fram på fredag.

I kväll ska jag ägna mig åt ovan nämnda smala bok samt vattna mina 50+ krukväxter. Och så ska jag skratta åt Annika & Veras vedermödor i den tredje delen i serien Samtidigt som Höstkalaset i Hofors. Varsågod, klicka på pilen i bildrutan och titta!

 

∼ ♦ ∼

Lilla Tofflan vid pappas stora skrivmaskin

Joråsaaatte, här har vi haft presskort LÄNGE.

Dagens fundering handlar om kundbemötande och servicekänsla. Idag när jag hämtade mitt rekommenderade brev utspelade sig en ganska typisk scen vid kassan. Mitt könummer ropades upp och jag gick fram. Personen i kassan sa inte ett ord till mig (= kunden), utan vände sig till sin kollega och pratade om nåt helt annat. Jag stod och glodde och såg med all säkerhet ut som en fågelholk. Samtalet kollegorna emellan pågick en ganska lång stund. Till sist vände h*n sig till mig och jag uppgav ärende samt kollinummer på mitt rek. Legitimation krävdes och det visste jag om, så jag räckte fram mitt presskort från Svenska Journalistförbundet. Det är godkänd id-handling och fungerar som legitimation. Det har inte nån EAN-kod som går att skanna in utan siffror måste skrivas in för hand. Det tyckte uppenbarligen personen i kassan var jobbigt eller svårt och frågade om jag hade nån annan legitimation. Jag svarade nej och sa att det här är giltig id-handling, varpå h*n då fick börja skriva. Det här tycker jag var ett dåligt kundbemötande. Tyvärr är det ganska vanligt att kassapersonalen skiter totalt i kunden och hellre pratar med sina kollegor. För mig är det att likna med att nån kom till mig på kontoret och jag bjöd personen att stiga in. I stället för att prata med personen skulle jag fortsätta skajpa vid datorn med en kollega. Att dessutom be om annan legitimation för att det är jobbigt/svårt att skriva in siffror känns ungefär som att be nån som ringer mig mejla i stället. Om Nån har orkat läsa ända hit, får Nån gärna skriva en kommentar om SINA – inte MINA! – tankar om kundbemötande och servicekänsla! Som vanligt gäller att bloggens regler ska följas, tack.

 


Livet är kort.

Annonser

Om Tofflan

En fortfarande rätt tjock tant (?) som ändå är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är jag from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Kärleken och hjärtat tillhör Anna! Alltid. Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig. Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till tofflan(snabel-a)home.se Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte! Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
Det här inlägget postades i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Film, HBTQ, Jobb, Mat, Personligt, Vin och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Onsdagen den 22 februari 2017: Jägermeisterväder i jordnötssås

  1. veggiehäxan skriver:

    Jag vet för många år sedan på Arbetsförmedlingen i Motala. Då var jag hos en handläggare som satt i privata telefonsamtal när jag var där. Hon pratade älgjakt med någon bekant.
    Vet en som åkte sjukresa till Linköping. Då satt föraren nästan hela resan och ringde runt för att fixa sprit till helgen!
    När jag åkte buss var det en förare, hen jobbar inte kvar, som pratade i telefon hela tiden. Hen krypkörde dessutom så bussen var nästan alltid sen så den jag skulle byta till väntade inte. Jag klagade flera gånger till östgötatrafiken för jag fick alldeles för ofta vänta på nästa buss för hen pratade i telefon och krypkörde varenda gång.

    Gilla

    • Tofflan skriver:

      Fy 17 så otrevligt med AF-handläggaren, men sjukreseförararna var snäppet värre med tanke på att de körde omkring med levande människor.
      Mamma hade problem med färdtjänsten när kommunen bytte taxibolag – taxichaufförerna, som inte kände till stan, hittade inte till hennes adress. De körde till andra sidan huset. Och innan mamma han rolla över dit hade de åkt… Till sist var hon jätterädd för att åka färdtjänst och stannade hemma av det skälet. Förskräckligt! Men både hon och jag påtalade detta för färdtjänsthandläggaren, som verkligen försökte få ordning på detta!

      Gilla

  2. Vera skriver:

    Hahahaha… Vad roligt att du gillar våra filmer. ❤
    Ibland är det inte lätt med kundbemötande, ens om man bor på en liten ort och vet vilka alla är. Skulle en gång hämta en godkänd id-handling(körkortet)…tvärnit! Fastän Annika var med och legitimerade sig. Nä, jag måste ha en legitimation. (SUCK) Förklarade lent att det var ju den jag skulle hämta. Nix .. no can do-med-super-snorkischen-attityd. Jag fattade dilemmat, men vi var inte totala främlingar. Situationen var frustrerande då jag inte hade någon id-handling alls, och rädd att liggtiden skulle gå ut på körkortet och skickas tillbaka medan jag gjorde ett nytt id-kort. Då skulle jag behöva upprepa processen med körkortet igen!
    Men den oron väckte inte hennes sympati … Morr

    En annan gång skulle jag hämta paket och det stod mitt gamla namn på avin från postnord och mitt nuvarande på det giltiga körkortet. " Nej, jag kan inte lämna ut paketet. Du får ringa postnord och klaga, sen återkomma!" Så plingade det för ny kund att ta plats vid disken.
    "Va?"
    Men det dök upp en snällis ur personalen som kände väl igen mig och då fick jag ut paketet som var adresserat i mitt nuvarande korrekta namn!
    JÖSSES
    Om inte snällisen tittat på paketet? … Hm, en del saker är tålamodsprövande!

    Och det är tur att det som regel alltid finns några Snällisar på de flesta arbetsplatser som väger upp för Snorkischarna. 🙂

    Kram

    Gilla

    • Tofflan skriver:

      Asså jag ÄLSKAR era filmer! Skrattar så jag tjuter ibland. Och känner igen mig, som nu sist. Tofflan skulle inte heller passa in på sporthotellet OCH hon avskyr shopping, framför allt KLÄDshopping. Däremot älskar hon fika. Men goa, snälla ni en sak: sluta röka! Tänk på barn och barnbarn som behöver er LÄNGE.

      Ja ibland undrar en varför folk jobbar med service. Idag var jag på samma ställe och hämtade YTTERLIGARE ett paket. Av en annan person. Jag slängde fram presskortet – inga problem idag. Jag minns hur det var när mammas ID-kort hade gått ut och hon inte fick hämta ut sin medicin. Sen var det stora problem när hon skulle fixa ett nytt. Polisen tyckte att jag skulle åka 60 mil och bekräfta att hon var den hon sa att hon var, en tant på då nästan 80 år. Maj gadd, värsta terroristen, eller hur?! Det slutade med att en vän till mamma, en f d polis, lyckades utverka ett specialtillstånd så att mamma fick göra sitt nya ID-kort. Men det var en jädra soppa…

      Kramen till er båda!

      PS Duschscenen i filmen… Jag bara väntade på mrs Bates… 😆

      Gilla

Kommentera gärna inlägget, men håll dig till ämnet! Kommentarer från anonyma och falska avsändare och från lånade identiteter publiceras inte!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s