Kära dagbok…
Den ska ut på promenad i helgen.
Kylan hänger sig envist kvar. Solen, däremot, bleknade fram mot lunch. Men det bästa av allt är att det är ljusare såväl morgon som kväll när den skumögda Tofflan sitter bakom ratten till och från sitt arbete. Jag slipper med andra ord se damm- och smutseländet hemma. Till helgen måste jag emellertid göra ett litet ryck med trasa och dammsugare. Kanske sparar jag det till söndag, för på lördag ska vi fira en födelsedag i familjen med mera.
Städning och rensning pågår emellertid för fullt på jobbet. Därav adventsstakarna som plötsligt dök upp till allmänt utkast för den som vill ha. Idag på morgonen hade vi avdelningsmöte och det slog mig mer påtagligt att vi faktiskt snart flyttar på jobbet. Vi kommer lite närmare centrum och hamnar mellan Slottet och Blåsenhus. Huset vi flyttar till har vunnit nån larvig fulhetstävling. En kan undra om juryn inte har varit i mina hemmaenvironger, DÄR byggs det fult och alldeles för mycket och tätt om nåt! Min avdelning flyttar mitt i sommaren. För många blir det så att en går på semester från sitt gamla kontor och kommer tillbaka till sin nya arbetsplats. Jag tycker att det ska bli spännande, även om vissa praktiska frågor känns delvis olösta, delvis nog inte får nån lösning. Parkeringseländet är en sån fråga – det finns bara 45 parkeringsplatser till huset där 600 personer ska arbeta. Att åka buss är inget alternativ för mig av olika skäl, cykel har jag ingen och det är lite för långt att gå för att min hälsporre ska uppskatta det. Men… jag ser med spänd tillförsikt fram mot flytten, trots att jag får lämna ett väldigt vackert och fint kontorsrum. Och att ta mig till jobbet löser jag på nåt sätt, jag är inte orolig.
Nåt som däremot oroar mig en aning, jag som alltid ska måla fan på väggen, är att nånting pågår i kulisserna, nåt jag inte har nån aning om. Jag tänker inte säga var – i privatlivet eller i arbetslivet – men nåt händer. Med det jag har i bagaget byggs ett litet nystan av oro i magen. Men det får bara inte ske, det jag mest fruktar, det får bara inte ske! Ja, jag är rädd. Samtidigt måste jag lära mig att inte tolka in för mycket i andras ord och handlingar. Då är det bättre att fråga rakt ut, förslagsvis.
I kväll vattnar jag mina numera över 50 till antalet växter innan jag häller ner mig i bästefåtöljen. En stund hinner jag bläddra i plugga in Antiktidningen som kom igår innan det är dags att amatörvärdera i kvällens Antikrunda från Göteborg.
Och för att fira kärleken har Fästmön och jag planerat in en dejt på tisdag. Tisdagen blir en heldag utanför kontoret för min del, så det passar utmärkt.
∼ ♦ ∼
Tja du fattar va´? (Bilden har egentligen inget med texten här intill att göra.)
Ord- och läsförståelse handlar dagens fundering om. Kommunikation är svårt, det ska gudarna veta, sa hon som har jobbat med det i +25 år. Men när det står precis exakt vad som gäller i två meningar – varför kommer det ändå frågor???
Exempel:
Bild på Instagram
Bildtext: Jag fick en Marabou mjölkchoklad idag. Eftersom jag inte äter godis på vardagar sparar jag den till helgen.
#maraboumjölkchoklad
Fråga från läsare ett par timmar efter publiceringen: Vad är det för choklad?
Svar från mig: Kolla hashtaggen! [Tänker: Varför förstår du inte första meningen i bildtexten?]
Ny fråga från samma läsare: Smakade den gott?
Svar från mig: Läs bildtexten. [Tänker: Orka!]
Har DU som har pallat att läsa ända hit nån fundering om kommunikation, ord- och läsförståelse? Dela gärna med dig i en kommentar!
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 
Händer mig stup i ett i en tv-grupp jag är med i. Nästan varje gång jag skriver om ett program har jag bild eller länk/ skriver ”på ettan kl 20.00” Tre minuter efteråt är kommentaren där- Vilken tid? Vilken kanal? Och höjdaren-finns den på dreamfilm? Jag orkar inte
GillaGilla
Exemplet i inlägget ovan är påhittat, men jag hade en bild, skrev lika mycket (två meningar) och en hashtag och fick ÄNDÅ frågan. (Hashtaggens ord fanns också i första meningen.)
Ha ha ha, jag skrev om TV-prgrogam precis som du och fick en kommentar med en fråga om jag visste att jag kunde titta på programmen även andra tider än när de visades på TV… [Nej, jag är född på stenåldern och då fanns det bara en TV-kanal. Det gör det väl fortfarande? Internet, vad är det? Betal-TV?]
Skönt att veta att vi är två som blir lite trötta. Anledningen till att jag tog upp det här i inlägget var en diskussion vi hade på jobbet om att hur tydligt vi än skriver så finns det alltid folk som inte läser vad där står…
GillaGillad av 1 person
Pratade med en vän om kommunikation i relationer och hur något en säger kan tas emot som något helt annat. Vi kom fram till att i alla känsliga samtal, vare sig det är i jobb eller relationer, så är frågan: Vad hörde du att jag sa? bra att ställa ibland, för som du är inne på: vi uppfattar (eller uppfattar inte) saker SÅ olika.
En annan dimension i detta, mer yrkesrelaterade, är när en vet att det pågår saker i kulisserna och en sak sägs, som antagligen betyder någonting annat, och som måste tolkas men som låtsas vara ärlig, fast den inte är det. Gaaah! Sådant gör mig tokig av frustration!
Förresten, vilken choklad var det nu igen och var den god?! 😉
GillaGilla
Det är alltid bra att ställa kontrollfrågor för att se om budskapet nått fram och uppfattats rätt! Tyvärr är detta inte alltid möjligt i jobbet eftersom mycket av det vi informerar om är skriftligt. Men jag försöker vara lyhörd för såna texter och justerar så snart jag uppfattar signaler eller får frågor.
Som kommunikatör hamnar jag ofta i den situationen du beskriver – att jag känner att allt inte sägs i ett ärende som jag ändå förväntas kommunicera. Ofta får det dock till följd att ansvarig får (fler) frågor av mottagarna efteråt. Ibland hamnar frågorna också hos mig, men jag försöker alltid att ange namn på den som kan lämna mer information.
Ha ha ha, choklad… ja, bilden föreställde faktiskt en choklad, men en helt annat. Den ska troligen ätas – med andakt – i eftermiddag, för nu är det ju helg (och då får jag äta godis och sött). 😛
GillaGillad av 1 person
Kommunikatörsrollen är långt ifrån lika lätt som vissa (journalister) inbillar sig, så mycket har jag förstått. Bara det där att folk återkommer med frågor, som sedan måste passas vidare.
Mmm… härligt med fredag och snask. Jag tror jag ska snaska lite jag med. Trevlig helg!
GillaGilla
Precis! Eftersom jag själv jobbar som journalist OCKSÅ och är medlem i Svenska Journalistförbundet känner jag även till skillnaden mellan de två yrkena. Journalister kan ofta gömma sig bakom en massa grundlagar, dock inte alla.
Uuuu… jag kände mig lite… proppad efter eftermiddagsfikat, faktiskt…
Trevlig helg och snaska lagom! 😛
GillaGilla
Nu jobbar jag ju varken som kommunikatör, eller har någon blogg. Men i vanliga samtal är jag less på att folk inte LYSSNAR. Jag är ingen mes i vanliga fall, så att det inte hörs när jag talar. En del bara sprutar ord, så jag har börjat höja rösten, och ropar, HALLÅÅÅÅ….Alltså jag har försökt få en syl i vädret,och försökt svara på en fråga. Dååå, tystnar dom, och fattar att jag har sagt något. Kan bara konstatera att en del är såå inne i sitt, att dom kan varken lyssna eller läsa. Jag vill ju inte tro att det är nåt annat fel.((Och vad gäller oss kvinnor,så läste jag att vi ställer en fråga,istället för att säga rakt ut,och frågan vi ställer betyder att den andra SKA göra det vi frågar)) t ex, Ska vi sätta på potatis? Betyder::Gå och sätt på pannan.. Ha ha ha …Är vi kvinnor luddiga i talet? Och vad gäller fredags, eller som nu, lördags godis. Taco flarn, eller vanliga chips, en klick taco sås, och någon ost på det. In i ugnen,tills osten smält. Smarrigt!! Trevlig helg nu till alla,och framför allt till dej och kärleken! Kram!
GillaGilla
Men du behöver varken vara kommunikatör eller bloggare för att använda dig av kommunikation! 😛 Vi är förskräckligt dåliga på att lyssna på varandra rent generellt. Vore vi bättre på det skulle ett samtal i dialog vara en helt oslagbar form av kommunikation eftersom vi ju ser kroppsspråk, ansiktsuttryck etc, sånt vi inte ser i text.
Jo, nog är kvinnor lite såna att en fråga egentligen är en uppmaning.
Fästmön jobbar i helgen, men känner sig risig så vi får se om hon inte stupar i säng, tyvärr, stackarn!
Bra tips där, men du vet matlagning är INTE min grej! 😛
Ha en go helg du också och kram!
GillaGilla