Tisdagen den 31 januari 2017: Sorgen är kärlekens pris


 



Kära dagbok…

 

Skärmklipp ur Valkyrien med textremsa: "Sorgen är priset man betalar för kärleken"

Orden träffar…

Igår kväll satt jag och såg ikapp norska serien Valkyrien när jag i rutan, mot avsnittets slut, fick mig till livs orden i rubriken – på ett ungefär. Det var som en föraning om att tårarna skulle komma snart. Idag, typ. Nej, det var inte psykologbesöket som gjorde mig ledsen utan det samtal jag fick på förmiddagen. Som tur var hade jag hunnit ut från ett möte på jobbet och ner på kontoret när min mammas läkare ringde. Det var fint att doktor Thomas ringde och vi pratade i nästan 20 minuter. Alla läkare tar sig inte den tiden med sina avlidna patienters närstående. Någon slutgiltig obduktionsrapport har ännu inte inkommit, bland annat för att vissa provsvar inte är klara eller har registrerats. Men via samtalet fick jag en preliminär rapport som var lite utförligare än det jag redan visste – samtidigt som den bekräftade det jag trodde. Fast att tro är att icke veta.

Min hand håller mammas.

Älskade lilla mamma vad jag saknar dig!

Känslorna kolliderade inuti och det var den kollisionen som orsakade tårarna. Den preliminära rapporten kommer i pappersform hem till mig i postboxen mot slutet av veckan. Jag behöver den. Inte för att den ger mig mamma tillbaka eller för att jag ska anklaga Vården för att Vården inte gjorde vad den kunde (det gjorde den, tro mig, jag satt bredvid mamma så länge jag kunde). Nej, jag behöver den för min egen skull, för att kunna gå vidare med lättare steg. Mitt liv gick ju vidare sekunden efter mammas slutade. Men stegen har varit så tunga, så tunga. Älskade lilla mamma vad jag saknar dig! Och förlåt mig för alla gånger jag var trött och inte riktigt orkade lyssna på dig när du ringde. Nu har jag inte hört din röst sen natten mellan den 12 och den 13 oktober. Aldrig mer ska jag höra den. Lilla mamma, som du kämpade den natten! Och allt jag kunde göra var att hålla din hand och prata med dig till dess att de sövde dig bort från smärtan.

Efter en omtumlande förmiddag försökte jag klara av resten av arbetsdagen. Men samtalet, känslorna och tårarna tog på krafterna. Dessutom undrar jag om jag inte har en liten infektion på gång. Ont i lederna, svettig och frusen om vartannat och en näsa som understundom rinner, understundom är täppt. Jag brukar bli riktigt dålig när jag blir förkyld, troligen för att jag är det så sällan. Därför kan jag bara hoppas att det är falskt alarm, annars måste jag vara hemma från jobbet.

Chokladdadlar

L blev så glad över välkomnandet att jag fick chokladdadlar.

Dagens möten gav mer jobb, förstås. Det var lite… ”roligt” att upptäcka att mina insatser inom ett visst område hade saknats. Man ändrade om, man ändrade tillbaka. Det känns som om jag har en roll på jobbet, som jag fyller en/flera funktion(er), som om jag behövs. En av dagens gullegriser var L som gav mig och mina kollegor på hörnet ett paket chokladdadlar – h*n hade blivit så glad och rörd över att jag välkomnade tillbaka i mitt nyhetsbrev!..

På den privata fronten behövs jag också för mina vänner. Igår kväll, när jag precis skulle sätta tänderna i kvällsmaten (macka), ringde en vän som har det svårt och som behövde prata. Jag är så tacksam att jag har såna vänner som lyssnar på mig när jag behöver och som ger mig förtroendet tillbaka att få lyssna på dem.

I kväll efter jobbet har jag veckohandlat, en typisk tisdagsrutin. Jag fick också mina apoteksvaror levererade från Apoteket Hjärtats webbshop. Varorna tog två dygn på sig att komma hit och det får en säga är bra. Fast det är ju märkligt att mobiltelefontillbehör som nätshoppas kommer ännu snabbare…

Boken Ensamfararen, tulpaner och kaffe

Jag tuffar vidare med Ensamfararen.

Nu ska jag tuffa vidare med Ensamfararen som jag har knappt 100 sidor kvar att läsa av och som jag sen ska recensera. Boken berör mig extra mycket just nu eftersom den bland annat handlar om en kvinna som har rest tillbaka till Barndomsland för att sitta vid sina föräldrars sjukhussängar…

För övrigt kan jag konstatera att jag har fått lättare att erkänna mina fel och brister. Jag är långt ifrån fullkomlig som människa, däremot utvecklas jag. Och jag blundar definitivt inte för sanningar eller raderar dem om de skulle råka vara obehagliga. Nog har jag varit en väldigt liten människa. Nu höjer jag mig, inte mycket, men en aning. Jag har inte lika många nyanser gråbrunt längre.  (Den som fattar fattar, övriga får leva i ovisshet.)

Bruna löv

Inte lika gråbrun

 


Livet är kort.

Annonser

Om Tofflan

En fortfarande rätt tjock tant (?) som ändå är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är jag from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Kärleken och hjärtat tillhör Anna! Alltid. Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig. Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till tofflan(snabel-a)home.se Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte! Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
Det här inlägget postades i Böcker, Dagbok, Familj, Krämpor, Personligt, TV, Vänner och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Tisdagen den 31 januari 2017: Sorgen är kärlekens pris

  1. Det är tänkvärt det du skriver om. Jag/vi bestämde att vi inte ville ha någon obduktion då mamma/mormor hade så många olika krämpor och vi visste att dessa tagit hårt och gjorde att hennes tid var uträknad. För oss spelade det inte någon roll vad det var som till slut gjorde att kroppen inte orkade längre. Jag får fortfarande ont i magen av att en okänslig läkare frågade mig om O medan jag satt vid mammas sida och vakade, det är nog det värsta 😦

    Men, jag kan även förstå, att det finns dom som vill veta vad som verkligen hänt, speciellt när det sker så fort. Var och en kan bara känna själv vad som är rätt.

    kram !

    Gilla

    • Tofflan skriver:

      Jag hade inte så stort val, för såväl läkarna som jag ville veta dödsorsak, den var oklar. Och den är ju fortfarande inte helt utredd. Jag har i alla fall fått en bild av förloppet nu och det räcker ett tag. Men FY vilken okänslig läkare som ställde den frågan till dig när du vakade och när din mamma fortfarande levde! 😦 Doktor Thomas var min mammas läkare sen många år tillbaka. Mamma hade ju en endokrinologisk sjukdom som hon träffade doktorn om en gång om året. Han var så fin mot mamma de här sista dagarna och ordnade bland annat snabb smärtlindring och eget rum. Fast då var det liksom redan på väg utför. 😥

      Eftersom mamma först piggade på sig och sen hastigt blev sämre och avled vill jag veta vad det var som hände mer exakt. Det blir ett steg mot acceptans och att kunna gå vidare med lättare steg.

      Kram pårej och glöm inte att göra övningar för ryggen och att hålla den varm!!! (Jag har ofta fått ryggskott eftersom jag har satt mig i en kall bil, till exempel…)

      Gilla

  2. Obduktionsresultatet hjälpte mig oerhört i processen, för vissa av oss är kunskap nyckeln. Jag bad att få läsa akutjournalen också, för att se hur mycket de försökt och såg att de gjort allt i sin makt. Det gav mig frid att acceptera den delen. Vad fint med dr Thomas 🙏🏻
    För övrigt är rädslan att förlora det svåraste med att tillåta sig att älska, tycker jag. Men hellre älska och förlora än aldrig älska alls, som det sägs. 💕

    Gilla

Kommentera gärna inlägget, men håll dig till ämnet! Kommentarer från anonyma och falska avsändare och från lånade identiteter publiceras inte!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s