Recension: Labyrint – vägen in


Ett inlägg om en bok.


 

Karin Pasches bok Labyrint - vägen inVad är verklighet och vad är illusion? Det är nåt som Julia tvingas fundera över när hon vaknar på sjukhuset. Där har hon hamnat sen en granne hittat henne sjuk och förvirrad i sin lägenhet. Hjärnhinneinflammation är diagnosen, men med den kommer en obehaglig minnesförlust. Det enda Julia minns är att hon följt efter nån i en labyrint av korridorer.

Så inleds Uppsalafödda Karin Pasches debutroman Labyrint – vägen in. Men boken handlar inte bara om Julia. Jake och Job är ytterligare två huvudkaraktärer i boken. Icke helt förvånande hänger deras öden ihop. Julia får hallucinationer och dessa leder henne till de båda männen. Vid första anblicken tycks de inte ha nåt gemensamt: Job är gatupredikant med ett till synes ”normalt” förflutet – innan han råkade ut för en olycka; Jake har ett framgångsrikt liv, men söker efter fadern som försvunnit några år tidigare.

Det här är en märklig roman. Det går inte att kategorisera den som kriminalroman, men det är onekligen en spänningsroman. Sen har den vissa inslag av magisk realism, enligt baksidestexten. Det är synd, tycker jag, som av naturen är skeptiker av den sorten som gärna vill ha förklaringar och belägg för saker och ting. Jag tror dessutom att bokens historia hade fungerat ändå, även utan dessa magiska inslag. Den är välskriven, såväl språkligt som innehållsmässigt, och storyn håller förutom att jag har svårt för de där övernaturliga (?) inslagen. Författaren får ihop de tre människoödena som till en början tycks spreta åt olika håll. Nu är emellertid även detta grepp, liksom det magiska, inte längre nåt ovanligt litterärt grepp. Kan författaren hitta nåt alldeles nytt och helt eget litterärt grepp ser jag inget annat än storverk i framtiden.

Jag ser en potential hos Karin Pasche och kan bara hoppas på att nästa bok blir en fullpoängare – detta är första delen i en serie. Boken är alldeles nyutkommen. Till dess blir Toffelomdömet inte det högsta, men högt.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini


Tack Hoi Förlag för recensionsexemplaret!

 


Livet är kort.

Annonser

Om Tofflan

En fortfarande rätt tjock tant (?) som ändå är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är jag from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Kärleken och hjärtat tillhör Anna! Alltid. Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig. Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till tofflan(snabel-a)home.se Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte! Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
Det här inlägget postades i Böcker, Personligt och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera gärna inlägget, men håll dig till ämnet! Kommentarer från anonyma och falska avsändare och från lånade identiteter publiceras inte!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s