Fredagen den 27 januari 2017: Minnesdagar, nya livsmål och värderingar


 



Kära dagbok…

 

Boken Ninas resa av Lena Einhorn

Filmen Ninas resa bygger på boken med samma namn av Lena Einhorn, Ninas dotter.

Minnesdagar… Nej, det vore fel att säga att en alltid firar minnesdagar. Idag är det Förintelsens minnesdag och det är rent förskräckligt att den överhuvudtaget finns. (Missförstå mig rätt nu, för 17!) Igår kväll skulle jag som vanligt somna till TV-ljudet. Jag råkade hamna mitt i Ninas resa (2005), en film baserad på en bok, som jag nån gång för länge sen har läst, med samma titel. Lena Einhorn har skrivit om sin mamma Nina och även gjort en film. Filmen utspelar sig i Polen under andra världskriget, men varvas också med scener där mamman som äldre kommer till tals. Nej… jag kunde inte somna. Jag buffade upp kuddarna i mitt trygga sovrum, satte tillbaka brillorna på näsan och tittade. Efteråt tog det en lång stund innan jag kom till ro, så nattvilan blev inte särskilt lång. En massa bilder jag sett genom åren fladdrade förbi ögonen. Bilder på utmärglade människor, ihopträngda på mindre ytor än djur, med apatiska blickar… Det är bra att Förintelsens dag finns och det är bra att den uppmärksammas, inte firas. Vi behöver var och en få en tankeställare när vi klagar över sånt som för lite nattsömn, skrivbordslunch bestående av en macka med mera.

Ninas resa

En bild ur filmen Ninas resa.


Livet är skört, det är kort
och det enda vi vet är att det en dag slutar. Men vi vet inte när. Att ta tillvara på det som är nu har blivit mycket viktigare för mig idag än det var för bara några månader sen. Förra året uppnådde jag målet att få ett fast jobb och därmed en sorts trygghet i tillvaron. Nu har jag nya mål, bland annat därför att jag med mina erfarenheter de senaste tio åren vet att tryggheten är en chimär. Och det gäller att hålla drömmar vid liv – och att leva just nu. Jag tänker ibland på att jag sa just det till lilla mamma medan hon levde att hon skulle leva nu, göra det hon ville eller mäktade med, unna sig. Kanske ser hon min aningen ändrade livsstil och applåderar den genom två av hennes växter som fick flytta till mig. En av mammas många orkidéer bär flera knoppar och hennes novemberkaktus har just börjat blomma! Jag ser på dem, tänker på mamma, gråter en skvätt, men känner hennes närvaro i blommorna.

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

Oscar

Oscar fick sin första peng från mig idag.

Jag hade ett samtal med min bank idag. Det var följden av att jag vill leva just nu eftersom jag inte vet om jag lever i morgon. Att samla pengar på hög känns… futtigt och meningslöst. Jag kan ju ändå inte ta med dem när livet är slut. Då är det bättre att jag och andra får glädje av dem när det nu går. Det är ett av mina nya livsmål. Och idag, till exempel, får Oscar sin första peng till vård och skola från mig. Hör jag en enda svensk unge gnälla på plugget tänker jag sätta den ungen på ett plan till Uganda, där Oscar bor, för att få lite perspektiv.

 

 

Cappuccino, bulle och cheesecake

En rejäl fredagsfika idag.

Det känns väldigt konstigt att efter denna långa inledning gå över till fredagsfika på jobbet. Men idag firade vi faktiskt sjösättningen av ett jätteprojekt. Det finns fortfarande svallvågor som kräver akuta insatser. Fast det var lite gulligt när herr Fredag, som har varit projektledare, bjöd på hemfixad variant av cheesecake med clementiner. Jag vägde mig i morse och det jag har gått upp i vikt sen jag började äta mer har jag gått ner under veckan. Därför tillät jag mig att äta såväl sedvanlig fredagsbulle som den hemfixade kakan. Vid skrivbordet, framför datorn, eftersom jag behövde jobba samtidigt, förstås. Jag klagar inte, men en kan väl säga att magen blev upprorisk…

Före detta fotogenlampa

Jag ska läsa i ljuset från den omgjorda fotogenlampan.

Det är nu helg igen. Veckorna går så snabbt när det är mycket att göra på jobbet. Nästa vecka trappas det upp ytterligare, men det känns både bra och roligt. Nu väntar emellertid två dars vila. Eller vila och vila… då måste en ju ta tag lite i sitt hem som tycks förfalla rätt snabbt. Jag ska bädda rent, dammsuga, tvätta och rensa ur mina köksskåp. Nej, vi slänger inte mat i min familj, men nu måste jag nog göra det – jag lagar ju så sällan mat. Bakar gör jag aldrig och därför blir det lite mjöl och sånt som tyvärr går i komposthinken. På lördag kväll ska jag i alla fall skärpa till mig vad gäller matlagning och fixa en lasagne på kycklingfärs. Den tid i helgen som blir över ska ägna mig åt att läsa. Jag har två böcker för recension just nu. Den jag började läsa igår har jag redan kommit knappt halvvägs i. Det är en bra bok och då går det alltid snabbare att läsa. Dessutom har jag ju så många mysiga ställen att sitta och läsa på här hemma, numera.

Diplom som antikintresserad i Västervik.

Gårdagens diplom.

På tal om gårdagen var jag i Västervik då och amatörvärderade föremål i Antikrundan via min app. Inledningsvis gjorde jag en del missar, men jag tog några fullpoängare. Mina värderingar räckte emellertid bara upp till ett diplom för mitt intresse, inte mina kunskaper. Men det är OK, jag gör detta ju bara för att det är kul. Och lärorikt.

Kvällen sänkt sig över New Village och mig. Två glödlampor fick bytas när jag kom hem, de hade gjort sitt i vintermörkret. Själv har jag gjort mitt vad gäller arbetsveckan. I kväll har jag också betalat det som ska vara ett minne över lilla mamma under de kommande åren – hennes namn har blivit inskrivet på gravstenen. Pappa och mamma står tillsammans i text, i alla fall. En vacker vårdag, som lär bli en personlig minnesdag för mig, ska mammas aska få vila intill pappas också. Jag saknar er , men ni två är äntligen tillsammans igen. Det är en tröst i den tanken.

Mamma och pappa

Det finns en tröst i tanken att mamma och pappa är tillsammans igen.

 


Livet är kort.

Om Tofflan

En fortfarande rätt tjock tant (?) som ändå är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är jag from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Kärleken och hjärtat tillhör Anna! Alltid. Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig. Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till mejlaulrika(snabel-a)gmail.com Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte! Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
Det här inlägget postades i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Film, Jobb, Krämpor, Personligt, TV och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Fredagen den 27 januari 2017: Minnesdagar, nya livsmål och värderingar

  1. Agneta skriver:

    Visst känns det lite som en tröst att mamma och pappa ändå är tillsammans, det tycker jag också!

    Jag har också mammas orkidéer och novemberkaktusar hos mig nu. Kaktusarna blommade som bara den förra vintern, men här i Skåne har bara den ena blommat lite försiktigt. Och nu är det knoppar på en av de två orkidéerna, ska bli spännande att se vilken färg den har!

    Att passa på att leva medan man lever är något jag också tagit fasta på – man vet ju inte när allt tar slut.
    Ha en riktigt go helg nu, och städa inte ihjäl dig 😉💚!

    Gilla

    • Tofflan skriver:

      Jag tänker också att där de är nu har de inte ont nånstans, de är glada och pigga och skuttar omkring tillsammans. (Det är nog en underlig uppfattning jag har om livet, döden och kärleken…) 😳

      Mamma hade också flera orkidéer, men det är bara en enda som har knoppar. När hon gick bort vissnade de ner allihopa. Det var nog jag som glömde vattna dem… Så jag blev lite glad när jag först såg att kaktusen hade knoppar och den första slog ut igår och sen, orkidén… den har ju åtminstone två rejäla knoppar! Lycka!

      Du är nog mycket bättre än jag på att leva i nuet, jag håller på att försöka lära mig. Men nej, jag ska inte städa ihjäl mig, bara gå ett varv med dammsugaren och rensa ett skåp i köket. Tvätten sköter ju sig själv, sängen måste ändå bäddas och strykning är helt OK, tycker jag.

      Hoppas du får en bra helg! ❤

      Gilla

Kommentera gärna inlägget, men håll dig till ämnet! Kommentarer från anonyma och falska avsändare och från lånade identiteter publiceras inte!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.