Torsdagen den 19 januari 2017: Rostig Toffla saknar och glömmer – men inte allt (godis)!


 



Kära dagbok…

 

Frukost med bok

Frukost med en ny författarbekantskap.

Min torsdag inleddes i vanlig ordning med kaffe, fil och müsli, i sällskap med min bok på gång. Just nu läser jag en tysk deckare och gör mig bekant med en för mig tidigare okänd författare, Nele Neuhaus. Boken fick jag i julklapp av vännen FEM. Visserligen stod den på min ”önskelista”, men FEM och jag brukar försöka hitta lite andra böcker åt varandra, gärna aningen ovanliga. Det är den här boken! Jag köpte också böcker till henne, både till födelsedagen strax före jul och till jul, böcker som fanns på hennes lista. Men roligast var att köpa den bok jag själv då nyligen hade läst och tyckt mycket om. Linda Olssons En syster i mitt hus handlar om sorg och jag var osäker ett tag om jag skulle palla att läsa den en knapp månad efter lilla mammas bortgång. Men det gjorde jag, alltså. Boken är ju ingen regelrätt sorgebok, utan skildrar rakt på sak två systrars relation och deras förluster, varav vissa gemensamma. Jag hade ingen syster att förhålla mig till i min sorg, men tiden har förändrat min sorg. Nån akut fas av sorg eller kris befinner jag mig inte i längre. Men saknaden är fortfarande mycket stor. En mamma är alltid en mamma! Jag tänker på henne varje dag. Telefonen är numera helt tyst, ingen mamma ringer på den – ingen annan heller, mer än säljare… Tidens verk gör emellertid att jag tror mig snart vara redo att införskaffa och läsa, med penna i hand, H som i Hök av Helen Macdonald, en bok som min psykolog rekommenderade mig. Utöver detta kommer två nya, spännande böcker för recension endera dan. Då kan jag varva det sorgliga med det något lättsammare.

Tandpetare

Tandpetsfetischisten tog fyra tandpetare vid lunchen idag och tre sparades för kommande behov.

Precis före lunchen idag fick jag en signal om ett spännande dilemma. Dilemman är ju alltid intressanta – när de är av det positiva slaget. Mindre spännande var att jag glömde lunchmackan i sin burk med gult lock hemma i kylen. Då tog jag chansen att fråga en kollega om det passade med utelunch idag. Det gjorde det. Mackan sparar jag till i morgon, för då blir det snabblunch på grund av två möten – ett precis före lunch, det andra under lunchtid… (Ibland är det svårt att hitta tider att träffas.) Lite längre och dyrare lunch blev det, men samtidigt fick jag möjlighet att fylla på mitt förråd av tandpetare. Ryktet Jag själv Ryktet säger ju att jag är tandpetsfetischist och det gäller att leva upp till sina rykten.

 

Arbetsdagen har jag mest ägnat åt mitt nyhetsbrev, som kommer ut för första gången i år i morgon, fredag, samt det stora projekt jag har blivit inkastad i mot slutet. Att jag blev inkastad mot slutet handlar inte om att folk glömde bort mig, utan att jag ju inte var i tjänst under oktober, november och december samt en bit in i januari. Nyhetsbrevet kände jag mig lite rostig inför, så det var ett skäl till att jag började lägga in texter och bilder redan idag. I vanliga fall gör jag det fredag morgon, för att sen publicera prick klockan tio. Idag krånglade det mer än mest och jag fick sitta och HTML-koda för att få saker och ting att se ut som jag ville ha dem. Innan jag gick för dagen hann jag med ett par översättningar också från engelska till svenska av två mejl som ska skickas ut till våra studenter under morgondagen.

Erbjudande från BonBon

Nej, det HÄR var inte mycket till erbjudande…

Idag blev Gränbyappen påfylld med nya erbjudanden. Jag kan inte påstå att jag utnyttjar erbjudandena särskilt mycket – det handlar ofta om kläder och sånt är jag totalt ointresserad av. Kanske får jag emellertid lov att tänka om, för hade jag inte haft jeansen jag fick av Fästmön hade det blivit problem: mina egna ramlar av mig. Jag vägde mig i morse och visserligen har jag gått upp två kilo. Men ändå – mina egna jeans är för stora. En snabb inventering av t-shirt- och tröjbestådet i garderoben gav också vid handen att jag nog snart måste ta en shoppingtur i klädaffärerna. Det ser jag inte fram emot. Kläder är ett nödvändigt ont, men kläder måste en ju faktiskt ha på kroppen när en har ett arbete att åka till. Kanske hittar jag nåt bra erbjudande i appen. Ett erbjudande som jag däremot tyckte var urknäppt var det det från BonBon – och det är ju inte första gången den affären gör knäppa saker. Nån vecka innan affären skulle öppna hade den… förhandsöppning. Massor med vuxna och barn kom dit – bara för att upptäcka att de endast fick se, men inte köpa. Så gjorde även jag. Den här gången kan den som är medlem i Klubb Gränby och har appen köpa godis på BonBon för ett rätt bra pris. Fast… bara måndag – onsdag mellan den 19 och den 29 januari. Tre hela dar. Wow… eller? Alltså, om antalet kunder var få förut tror jag inte att de ökar med detta erbjudande i lördagsgodis-Sverige… Nej, glöm det, det vill säga BonBon! Jag ska för övrigt försöka ligga lågt med godisintaget efter förra veckans svullande. Nästa gång jag ska köpa godis – för jag är i alla fall så klarsynt att jag vet att det lär bli en nästa gång förr eller senare – handlar jag på Chocolat där jag köpte mitt plundringsgods förra fredagen. Rent, fräscht, lock på godislådorna, bra pris och färskt godis. 

Hur som helst, jag har varit väldigt sötsugen de två senaste dagarna, men jag känner mig mycket nöjd med att dels ha Nutellaburken kvar oöppnad, dels ha tackat nej till karameller igår och kladdkaka idag.

Detta bildspel kräver JavaScript.


Vi får se om burken förblir oöppnad under kvällen. 
Eftersom jag ska till Gustavsberg och amatörvärdera Antikrundans prylar via dess app blir det enklare att låta bli Nutellan – tänk om jag skulle kladda ner mobilskärmen med… mums… denna… underbart goda…  NEJ! Tyst nu på mig! Gå och ät en kvällsmacka med ost från julen!

 


Livet är kort.

Annonser

Om Tofflan

En fortfarande rätt tjock tant (?) som ändå är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är jag from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Kärleken och hjärtat tillhör Anna! Alltid. Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig. Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till tofflan(snabel-a)home.se Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte! Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
Det här inlägget postades i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, Diskutabelt, Epikuréiskt, Familj, Jobb, Mat, Personligt, TV, Vänner och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Torsdagen den 19 januari 2017: Rostig Toffla saknar och glömmer – men inte allt (godis)!

  1. Känner igen mig i din beskrivning av sorgen, som förändras med tiden men inte försvinner. Det blir liksom ett sätt att leva.

    Visste inte att det fanns en app där jag kan amatörvärdera saker i Antikrundan, tack för tipset!

    Och du, vem behöver kläder?! Hm… jag är ingen shoppare heller, men de är ett nödvändigt ont när andra människor tvingas träffa en 😄

    Gilla

    • Tofflan skriver:

      Tiden gör sorgen… annorlunda. Saknaden finns kvar – och i mitt fall frågetecknen.

      Jepp det finns egentligen två appar som en kan använda, Duo och Antikrundans egen. Jag kör med den senare. Den funkar t o m när jag tittar på en DVD-inspelning av programmat (nej, jag fuskar inte och i nio fall av tio tittar jag när programmet sänds, inte efteråt).

      Ja fy, det där med kläder… Och som idag, när flummiga jag satt bredvid Kritstrecksranden vid ett möte… Bild finns på Instagram, men kommer även här senare i ett nytt inlägg.

      Liked by 1 person

      • Håller helt med, annorlunda är ett bra ord för vad tiden gör med sorgen.
        Okej, då måste jag kolla in de apparna!
        Haha, det gäller att vara bekväm i sina kläder, då kommer en till sin rätt. I kritstrecksrandigt skulle iaf jag inte få mycket sagt och gjort 😉

        Gilla

      • Tofflan skriver:

        Å, min kollega är så fin i sin kritstrecksrandiga kostym! Själv kände jag mig rätt fin idag också i ett av mina två par nya jeans. 😛

        Jag kör med Antikrundans egen app, då får en diplom efteråt och sånt är jag svag för. Duo har jag inte.

        Sorgen gör märkliga ting med mig just nu, men de känns för privata att gå in på här.

        Gilla

Kommentera gärna inlägget, men håll dig till ämnet! Kommentarer från anonyma och falska avsändare och från lånade identiteter publiceras inte!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s