Onsdagen den 18 januari 2017: Gamla bekantskaper och nya


 



Kära dagbok…

Det blev ett abrupt slut på TV-tittandet igår – skärmen blev svart. Varken SvT 1 eller 2 fungerade, så jag fick inte se slutet av Veckans brott. MORR! Nån halvtimme senare var kanalerna igång igen, så det var kanske nån som roade sig hos bostadsrättsföreningens kanalleverantör. För nej, jag har inte valt aktivt själv. Det kanske verkar som om jag glor väldigt mycket på TV med tanke på att jag skriver om vissa TV-program här på bloggen då och då. Faktum är att jag inte alltid ser ens ett enda program per kväll. Däremot får jag ofta somna till TV:ns ljud för att ta bort oljuden nattetid från tvättmaskiner i huset och annat. Men det är en annan sak, då tittar jag inte. I kväll hoppas jag emellertid att tekniken inte krånglar, för jag vill se när Lars Lerin är vänlig mot Thorsten Flinck. Inte bara för att de båda intresserar mig, utan för att jag noterade i trailerfilmen till programmet att de åker kanalbåt i mitt barndomsland med en båt som är byggd i Motala och som är världens äldsta registrerade kryssningsfartyg – Juno!

Juno

Juno fotad av mig en julikväll 2013 i Motala hamn.


Onsdagen blev bättre än tisdagen på flera sätt.
Det känns som om jag har nätverkat i olika konstellationer hela dan. Roligast var det kring lunch när jag träffade en gammal, go bekant och även gjorde en ny bekantskap. Vissa människor känns så där extra bra att… ”samla på”. Bonus var att jag fick morsa på farbror Svempa och fråga om han hade städat kontoret på sistone. Det hade han, sa han, men nu var det visst kaos igen, så jag fick inte komma och hälsa på just idag. Jag nöjde mig därför med att köpa med mig två askar ingefärsbonbons till mig och semestrande kollegan. Och så gladde jag mig åt att killen i kassan gav mig korrekt växel tillbaka. Vid förra besöket på Ultuna Thai kök & kiosk fick jag en hundring mindre än vad jag skulle ha, nämligen. Utöver detta gladde jag mig också åt att jag åt upp min lagade lunch idag. Långsamt och fint, men jag åt upp.

Ingefärsgodis

Ingefärsbonbons till mig och semestranade kollegan.

 

Skrivbordsstol och bord

Jag har blivit teamlös och frifräsare igen, fast inte utvisad hit. Bordet och stolen väntar på bortfraktning.

Duktiga Annika, som har fått utgå som min teamledare eftersom jag har blivit frifräsare igen, och jag försökte publicera några översättningar på intranätet under eftermiddagen. Tyvärr upptäckte Duktiga Annika att texterna inte var helt korrekt översatta utan måste ses över och redigeras innan de publiceras. Tillbaka till ruta ett. Den som gjorde översättningarna har slutat jobba här, så nu vet vi inte riktigt hur vi ska göra. Till viss del kan vi gå igenom tillsammans och försöka skriva om, men det måste ändå till nån engelsk expert som granskar slutresultatet före publicering.

 

Under ett av dagens möten fick jag sms från min nästanbrors syster. Jag vill gärna hålla den kontakten levande, men på arbetstid finns det inte utrymme att vara så mycket privat. Jag hoppas hon förstår. Glad blev jag i alla fall, både för sms och för applåder för frillan. Tack, Kia!

Mer än halva arbetsveckan har nu passerat och redan igår planerade Fästmön och jag lite kring den kommande helgen hos Fänriken. Kanske kan vi då också planera våra framtida resandeaktiviteter, nåt som blir en present till oss på våra födelsedagar i april. Aktiviteten i sig sker emellertid troligen inte förrän i början på sommaren. Familjen vill nämligen säkert fira jubilaren på Dagen. Jag har dessutom framför mig att hitta en vacker vårdag när lilla mammas aska kommer ner i jorden tillsammans med pappas. Jag tänker mig en långhelg i Motala – om jag bara får låna en soffa att sova på hos nån av vännerna där.

Till sist en hälsning till mamma: Jag vet inte om jag klarar dina orkidéer, men din novemberkaktus har knoppar.

Novemberkaktus med röda knoppar

Den har knoppar, mamma!

 


Livet är kort.

Annonser

Om Tofflan

En fortfarande rätt tjock tant (?) som ändå är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är jag from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Kärleken och hjärtat tillhör Anna! Alltid. Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig. Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till tofflan(snabel-a)home.se Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte! Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
Det här inlägget postades i Dagbok, Familj, Jobb, Mat, Personligt, TV, Vänner och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

8 kommentarer till Onsdagen den 18 januari 2017: Gamla bekantskaper och nya

  1. Veggiehäxan skriver:

    Jag ser också fram emot att se Lars Lerin och Torsten Flinck åka kanalbåt. Kanalen är ju så sammanknippad med hemstaden ☺

    Gilla

    • Tofflan skriver:

      Jamenellerhur?! Som en svor över alla broöppningar när en nyss fått körkort… Och som en nu njuter av och inte längre har så stor möjlighet att besöka/se… 😥

      Gilla

  2. uppsalaewa skriver:

    Även i Eriksberg slocknade SVT 1 oc 2 i går kväll. Vi får se på SVT- play så vi får se slutet av Veckans Brott. Håll tummarna för att inget händer i kväll kl 21.

    Gilla

    • Tofflan skriver:

      Såpass! Har ni också Comhem? Eller var det nåt annat fel, tro??? Det var irriterande att inte få se slutet, men tur att SvT Play finns. I kväll hoppas vi att ”Ettan” funkar, Lars Lerins program är så himla bra.

      Gilla

  3. Anna skriver:

    Vad är det med orkideerna, ska jag bistå ? De grejar du säkert.

    Gilla

    • Tofflan skriver:

      De är många och blommade MYCKET hemma hos mamma. Här finns det inte lika bra fönster. Och jag vet inte hur och om jag ska klippa ner stänglarna när orkidéerna inte blommar… Men, som sagt, mammas novemberkaktus bär knopp i alla fall!

      Gilla

      • Anna skriver:

        Lätt som en plätt, titta på stängeln, du ser då små skarvar, de kallas för noder. Räkna från jorden och upp, 2-3 noder, klipp av ovanför. Glöm sen bort dem, endast väldigt lite vatten. När du ser nya knoppar ökar du på vattning och ger lite näring.

        Gilla

      • Tofflan skriver:

        Fast en del har ju liksom inte riktigt stänglar ens. Det känns som om nån expert skulle behöva titta på dem. Det verkar vara lite olika sorter också, en del ser inte ut som orkidéer alls, men eftersom de har genomskinliga krukor gissar jag att de är det.
        Äh, du får helt enkelt komma och vila dina expertögon på dem, Sylten, nästa gång du är i Uppsala! 😛

        Gilla

Kommentera gärna inlägget, men håll dig till ämnet! Kommentarer från anonyma och falska avsändare och från lånade identiteter publiceras inte!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s