Tulpanens dags kväll och måndagen den 16 januari 2017: Matnyttigt, tjafs och komplettering av kollegor


 



Kära dagbok…

 

Makaroner och korv

Söndagsmiddag.

Det blev en fin avslutning på min söndag/Tulpanens dag. Två samtal med riktigt goda vänner satte guldkant på dagen, verkligen! Och sen lagade jag mat – igen! En kan tro att jag håller på att göra matlagning till en vana. Faktum är att jag gör det. Jag har blivit erbjuden en hälsokontroll hos min företagshälsovård via min arbetsgivare. Motståndet var stort ENORMT när jag skummade de enkäter jag skulle behöva fylla i inför en sån undersökning. De handlar mycket om matvanor, alkohol, motion och sjukdomar. Men i morse tog jag mig i kragen, fyllde i så ärligt jag kunde samt bokade tid till en måndag i nästa månad. Jag inser att jag måste börja lära mig äta igen. Och eftersom jag ändå måste börja om på nytt kan jag lika gärna försöka lära mig äta bättre än tidigare. Under den gångna veckan har jag i alla fall hållit löftet till mig själv att inte äta godis och sånt mer än till helgen. Under helgen har jag emellertid svullat värre än värst. Eller har jag det? Nja, jag äter inte lika mycket som tidigare. Igår lagade jag till exempel kycklingkorv och makaroner portionsmässigt vad jag åt innan min lilla mamma kom på sjukhus. Eh… det var dubbelt så mycket som jag kunde äta igår, så i kväll hade jag en matlåda att värma. Det passade bra, eftersom jag skulle direkt till frissan efter jobbet och mina luncher är fortfarande rätt frugala – yoghurt och ostmacka.

Trissvinst 30 kronor

Vi vann 30 spänn, mamma!

Eftersom det var söndag igår tyckte jag att det passade med dessert. Men inte vilken dessert som helst, utan en Trissdessert. Mamma och jag brukade skrapa en Trisslott tillsammans, vanligen på söndagar, telefonledes. Vid småvinster tog vi nya lotter i stället för att hämta ut småpengar. Ända sen mammas bortgång har jag hållit traditionen vid liv och faktum är att vi fortfarande ”går runt”! Vi skrapade en Trisslott den sista söndagen mamma levde, men en lott skulle vi spara. Vidare hade mamma ett par vinstlotter hemma och jag hade en, tror jag. Självklart skrapade jag fram en vinst igår – 30 spänn, det vill säga en ny lott. Kan du fatta hur irriterande det är att inte få berätta detta för lilla mamma???

 

Kolor

Kolor i Hjärtat i morse, men Toffelhanden var INTE nere i skålen!

Min arbetsvecka drog igång i racerfart som vanligt. Precis när jag hade stängt av datorn i fredags trillade en fråga via e-post in. Jag besvarade den helt kort via mobilen och lovade då att ta tag i den den här veckan. Det har jag försökt göra, men det är inte helt enkelt när ansvarig inte är tillgänglig. Men frågan har hanterats efter bästa förmåga, vi har snabbt och effektivt löst saken samtidigt som vi har informerat om vad som händer inom en snar framtid. Detta vore väl värt en belöning, huh? Ja, hur lätt vore det inte att stoppa ner Toffelhanden i skålen med mässkolor som tronade i hjärtat av Hjärtat på avdelningen??? Men vet du, jag kunde låta bli! Inte en enda kola tog jag.

 

Rock och skor

På väg in i väggen? Nej, när det gäller mig själv är det bara sättet jag hänger min rock och ställer mina skor på under arbetstid.

Det är flera runt omkring mig (inte på mitt jobb, dock!) som är på väg in i eller som har gått in i väggen. Jag, som nyligen gått igenom en kris, förstår delvis vad det handlar om. En krisreaktion och en utmattning påminner rätt mycket om varandra. Samtidigt som jag tycker att alla ska ha rätt att få jobba heltid, tycker jag att det också borde vara möjligt att jobba mindre – just för att inte gå in i väggen. Med vettiga löner skulle till exempel alla med tunga vårdjobb inte behöva tvinga sig till heltidsarbete. Och vad hände med allt det fina snacket om sex timmars arbetsdag? Vi i Sverige har faktiskt haft åttatimmarsdagar i över 100 år nu. Är det inte dags att ändra lite på det? Tänk så många arbetstillfällen det skulle skapa – förutom att färre människor kanske inte skulle gå in i det där jävla väggalamentet?!

 

 

Avslutningsvis… jag kan inte låta bli att kommentera tjafset mellan en viss författare och en bokhandlare här i stan. Eller egentligen handlar det inte om tjafs dem emellan mer än att de använder sin yttrandefrihet och sin rätt att ha och framföra sina olika åsikter. Sen att en massa andra folk tycker saker – fine. Men det som är långt ifrån fine är hot och tillmälen som inte är konstruktiva. Det är så mycket bättre att säga vad en tycker utan att säga att nån annan är idiot. Och att säga att den som inte tycker samma som jag ska skjutas i gryningen, i princip, är jävla dumheter, på ren svenska! 

Vad jag själv tycker??? Tja, jag har inte hört Katerina Janouch för jag har inte tjeckisk TV, så jag har svårt att ha nån åsikt. Vidare tycker jag att rasism inte är OK, men att Sverige kan bli bättre på sin invandringspolitik. Bokutrensningar anser jag är fel så länge det inte handlar om litteratur vars enda syfte är att kränka andra. Att hota nån för den personens åsikter är aldrig OK, enligt mig. Vad tycker du som har orkat läsa ända hit??? Skriv gärna en kommentar och berätta!

På min arbetsplats är det för övrigt högt i tak och vi försöker komplettera varandra i stället för att kränka varandra. Vi jobbar tillsammans och tillåter oss att ha olika åsikter utan att idiotförklara varandra. Men självklart underlättar det ibland när vi har samma… färgkoder… (Detta var ett försök att lätta upp stämningen i ett annars rätt trist slut på blogginlägget.)

Detta bildspel kräver JavaScript.

 


Livet är kort.

Annonser

Om Tofflan

En fortfarande rätt tjock tant (?) som ändå är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är jag from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Kärleken och hjärtat tillhör Anna! Alltid. Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig. Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till tofflan(snabel-a)home.se Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte! Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
Det här inlägget postades i Böcker, Dagbok, Diskutabelt, Familj, HBTQ, Jobb, Mat, Personligt, TV, Vänner och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Tulpanens dags kväll och måndagen den 16 januari 2017: Matnyttigt, tjafs och komplettering av kollegor

  1. Jag försöker också tänka på att laga lite nyttigare mat, det är så lätt att ta det enklaste när man är själv i hushållet 🙂 .. och det brukar inte vara det nyttigaste

    Åh, två tv apparater i lotten, tänk om du fått skrapa i TV och chans på storkovan 🙂 Men, vinst är alltid vinst, fortsatt lycka till !! PS. Min mamma var också förtjust i att skrapa lotter, jag brukar köpa nån ibland, och tänker extra mycket på henne då.

    Gilla

    • Tofflan skriver:

      Jag tänker nog egentligen inte på att laga nyttigt, mer att laga mat överhuvudtaget – i stället för att äta godis. DET är väldigt lätt för mig, nämligen (äta godis). 😮

      Det var mammas och min fasa att vi skulle få skrapa i TV! Tack, idag ska jag hämta ut en ny lott och det är säkert vinst på den också. För mig är detta skrapande ett sätt att hålla kvar mamma lite… 😥

      Gilla

      • Jo, det blir väl automatiskt lite nyttigare av att bara LAGA mat 🙂

        Det är bra tror jag, att ha lite saker att minnas igen. Själv märker jag att jag pysslar om mammas blommor jag tagit hem, lite extra, det är också en sån där sak att ha dom nära i minnet ❤

        Gilla

      • Tofflan skriver:

        Precis – mat är ju nyttigare än godis! 😛
        Jag har också de flesta av mammas blommor här. Hon hade helt fantastiska orkidéer och jag är rädd att jag har ihjäl dem allihop. Hennes novemberkaktus bär i alla fall knoppar, alltid något.
        I hallen hänger mammas jacka och tröjan hon hade på sjukhuset. Jag kan inte göra mig av med dem…

        Gilla

Kommentera gärna inlägget, men håll dig till ämnet! Kommentarer från anonyma och falska avsändare och från lånade identiteter publiceras inte!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s