Kära dagbok…
Gårdagens eftermiddag gick mest åt till att vänta. Vänta på att Fästmön skulle sluta jobba. Jag läste en del i den märkliga Stephen King-boken, men blev tack och lov räddad av ett telefonsamtal från vännen Mia. Senare på kvällen läste jag ut boken – och bytte den mot en annan Stephen King!.. Nånstans mitt på dan slängde jag iväg ett sms för att kolla läget och för att vi inte hörts av på länge. Det blir ju lätt så när en bor 30 mil från varandra och det dessutom har varit en massa storhelger som en tillbringar med familjen. Vännen Mia ringde up senare och det blev ett långt och trevligt samtal. Förhoppningsvis får jag besök här i Uppsala när vintern har blivit vår. Sen ska jag också ner till Motala en vacker vårdag för urnnedsättningen av lilla mamma och då kanske jag får låna vännen Mias soffa att slagga på – det blir för långt och ont att köra bil tur och retur samma dag för en som plågas av hälsporrar.
Det blev bokbyte igår kväll.
Mörkt, trist och kallt.
Det varnades för snö igår – det kom inte en flinga här. Men Anna var trött efter många och långa jobbpass. När jag föreslog en hemmamiddag i stället för utgång blev hon glad. Det var mörkt, trist och kallt ute och jag hade heller ingen lust att ge mig ner på stan senare. Anna jobbade till klockan 16. Sen skulle vi in till stan, till Fänriken och hämta grejor, hem till mig och lämpa av, fräscha till oss, byta om och bussa till centrum säkert inte förrän runt 20-tiden. Nej, det orkade inte tanterna. I stället för att glida ner på stan gled vi ner i mjukisbrax resp. trasiga gamla favoritjeans. Jag plockade fram snacks och så hinkade vi var sin starköl medan vi pratade om ditten och datten. Det var ju ett tag sen vi sågs.
Ute i köket trollade jag sen fram en middag som vi inte intog förrän framåt 20-tiden i alla fall. Men det var väldigt skönt att vara hemma! Jag gjorde pulled turkey med potatisklyftor. Till det serverade jag hot chipotlesås och hot béarnaisesås samt den underbara tomat- och lökchutneyn från The Cherry Tree som Anna hade med sig hem till mig efter sitt Londonbesök i december. Jag lyckades hitta vinskåpets mest exklusiva vin som jag korkade upp, ett Amarone vintagevin från 2008. Mer om vinet finnsi ett separat inlägg som vanligt!
Jag, en stilikon.
Middagen började emellertid med ett brak. Min kökssoffa är inte vad den borde vara. Gavlarna glider regelbundet isär och om jag inte är kvick nog att banka ihop dem åker botten ur. Det gjorde den nu. Det är ett helsicke att fixa till när en är ensam och endast har två armar till sitt förfogande. Därför utnyttjade jag Anna. Följden blev att jag fick en sticka i fingret och Anna klämde sin ena tumme. Men botten sitter i!
Sen slappade vi resten av kvällen med var sin bok och en och annan godisskål. Alla tjatar om min vikt och nog har jag gått upp – fast bara ett kilo (jag vägde mig i morse). Jag tror inte att det gjorde att soffbotten åkte ur. Som den stilikon jag är gled jag före sänggåendet runt i mina nya, rutiga pyjamasbyxor och till dem randiga strumpor. Ja, en kan inte skylla mig för att ha min mammas klädstil och -smak.
Idag väntar nya äventyr på oss. Idag MÅSTE vi både till apotek och ner på stan för middag. Men nu har vi laddat med en lång sovmorgon, så det ska vi nog orka. Långnäsa till den som ringde strax efter klockan nio – jag hade stör ej-funktionen påkopplad till klockan tio!
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
