Sånt man bara säger


Ett inlägg om en bok.


 

Helena von Zweigbergks bok Sånt man bara sägerI juni förra året fyndade jag flera böcker av Helena von Zweigbergk på olika loppisar. Jag hade läst ett par böcker av henne tidigare som jag gillat. Dels var böckerna bra, dels är det en annan typ av böcker än jag brukar läsa, nämligen relationsromaner. En tanke med köpet var också att lilla mamma kanske ville läsa böckerna. Nu blir det tyvärr inte så. Jag har i alla fall läst ut boken Sånt man bara säger, en pocketbok jag köpte på Röda Korset för en guldpeng.

Louise dumpar, mer eller mindre, sin femtonårige son Jonas hos sin fem år äldre syster Susanne. Nånting har uppenbarligen hänt och Jonas behöver ett hem för en kort tid. Susanne har nyligen separerat från Magnus och hans tre bonusbarn och hon hade sett fram emot att få vara ifred i sin stuga på landet. Men att säga nej till lillasyster gör hon inte, utan självklart ”ställer hon upp”. Susanne är van att ta hand om andras barn, fast… en femtonårig systerson som är synnerligen… motvillig blir en utmaning. Och vad är det som har hänt egentligen? När kommer Louise och hämtar Jonas?

Enligt baksidestexten handlar boken om en femtioårig kvinna och en femtonårig pojke som båda har vänt livet ryggen. Det stämmer. Men skillnaden är att Susanne har gjort ett aktivt val medan Jonas drabbas av sin mammas val i livet. Susanne vill vara för sig själv och på sätt vill Jonas det också – han vill inte gå i skolan och han har inga vänner. Susanne har emellertid blivit utköpt från sitt jobb och det var med all säkerhet inte frivilligt. Avgångsvederlaget gör trots allt att hon har både tid och pengar att ta hand om Jonas som den duktiga storasyster hon är. Frågan är bara om hon vill det.

Det boken handlar om egentligen, tror jag, är att Susanne blir tvingad att ta reda på vad som är viktigt i livet. Hon har varit så duktig, haft ett bra jobb. Några egna barn har hon inte. Detta blir ett ämne som då och då poppar upp. Det irriterar mig lite, för det kan finnas miljoner skäl till att nån inte skaffar barn. Men handlar det om en kvinna som väljer bort barn ifrågasätts hon ofta. För Susannes del känns det lite oklart varför hon har valt bort föräldraskapet, men möjligen kan det handla om karriär – eller också om att hon helt enkelt inte har velat eller vågat.

Det här är en bra och ganska snabbläst roman som behandlar ämnen jag tycker är både intressanta och alltid aktuella.

Toffelomdömet blir högt.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Annonser

Om Tofflan

En fortfarande rätt tjock tant (?) som ändå är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är jag from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Kärleken och hjärtat tillhör Anna! Alltid. Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig. Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till tofflan(snabel-a)home.se Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte! Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
Det här inlägget postades i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Familj, Jobb, Personligt och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Sånt man bara säger

  1. MarveW skriver:

    Lyssnade på den för många år sedan. Jag tror att det vara Helena själv som läste. Det vara i alla fall väldigt bra. Jag är mycket förtjust i hennes författarskap, eller snarare resultatet!

    Gilla

    • Tofflan skriver:

      Det var mamma som introducerade mig till hennes böcker och jaa, jag gillar dem också. De tar upp aktuella relationsfrågor, de känns moderna, inte mossiga och så skriver hon bra. Men jag läser bara böcker på vanligt sätt, jag skulle aldrig kunna lyssna på en bok. (Sen är det upp till var och en att välja det sätt som passar bäst!)

      Gilla

      • MarveW skriver:

        Jag älskar att lyssna till böcker, men det förutsätter en bra inläsare. Det är dessutom lätt att somna till på kvällen!

        Gilla

      • Tofflan skriver:

        Det är bra att det finns ett audiellt alternativ, men för mig är det inte att läsa böcker. Jag vill använda min egen fantasi, inte ta hjälp av en inläsare. Men vi är olika, som sagt, och var och en ”läser” på sitt sätt. 🙂

        Gilla

  2. surridurr skriver:

    Intressant. Jag har läst flera av hennes böcker längre tillbaka i tiden. Då handlade böckerna om en präst, och böckerna var deckare men även lite av relationsform.

    Gilla

    • Tofflan skriver:

      Ja just det, om Ingrid Carlberg, tror jag hon hette, fängelseprästen! Har nog läst ett par av dem för 100 år sen (eller kanske lite kortare tid sen…).

      Gilla

Kommentera gärna inlägget, men håll dig till ämnet! Kommentarer från anonyma och falska avsändare och från lånade identiteter publiceras inte!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s