Kära dagbok…
Idag var det en perfekt dag för en promenad. Temperaturen har sjunkit och det är visserligen snorhalt ute (vi höll på att fara på arslet båda två!) , men också sol. På eftermiddagen snörde Elias och jag på oss vandringskängorna (nåja…) och stövlade över till mormor, det vill säga Annas snälla mamma och L. Tyvärr gick vi utan Anna själv, för hon jobbar som vanligt. Dubbla pass, dessutom, den stackarn. (Men vi har hämtat min bil och hittade parkering vid Fänriken så vi ska åka ut och hämta Anna i Rushyes klockan 20 när hon slutar.) Mormor är verkligen snäll och hennes L också, även om han drattar på ändan med blodvite som resultat lite för ofta, tycker jag. Jag hjälpte L med datorn, men sen fick vi gokaffe respektive saft och ett dignande bull- och kakfat ställdes fram. Plötsligt hade över två timmar gått. Jag är så glad att jag får låna Annas mamma ibland nu när jag inte har nån egen mamma kvar här på jorden. Hon är faktiskt inte bara en snäll mamma till Anna, hon är världens snällaste svärmor också – och då är hon inte min svärmor på riktigt. Ännu.
Gokaffe och saffransbulle hos svärmor.
Hemma hos Fänriken hade vi lämnat tre lata katter. Några större sömntutor tror jag inte finns. Men vilket härligt liv, egentligen, att vara katt: äta, sova och busa…
Citrus, elefanten, lilla Anna och Lucifer sträcker ut sig på Stora Annas säng medan hon jobbar, stackarn.
Mamma Mini tittade surt på oss när vi gick. Men det klart. Att ha en grankvist i ögat är väl inte så jävla roligt alla gånger.
Det är nog inte så kul med en grankvist i ögat. Mini ser väldigt sur ut.
Nyårsdagsmiddag på Donken.
Det började skymma lite när vi lämnade mormor och L, men vi stretade på bra hem till Clark Kent* i garaget i New Village. Vi hade fått en kupong av L, så i stället för att åka till Taco Bar blev det… hör och häpna… McDonald’s! Elias mat hade utan kupong kostat 20 spänn mer än min. Nu kostade den två kronor mer. Ändå var min kycklingburgare större än hans dubbelburgare – i verkligheten. Inte på bilden på kupongen… Mätta blev vi i alla fall båda två, men skulle det vara så att vi blir sugna lite senare råkare jag veta var nyårsgodskassen står… Nästa gång ska vi i alla fall testa Taco Bar, det har vi bestämt.
Mörkret har sänkt sig över Uppsala. Äldste bonussonen har vaknat och diskmaskinen jobbar hemtrevligt där jag sitter vid min mammas före detta köksbord, numera Annas. Det är lite märkligt ibland att känna igen mammas saker hos Anna, men jag är så glad att de kommer till användning. Och lite full i fniss åt att mamma och Anna faktiskt delvis har samma smak – åtminstone vad gäller handväskor, en och annan sjal och vissa smycken. Kanske tycker/tyckte de båda om mig lite också..?
Nu ska jag nog göra som goskatterna Citrus och Lucifer – sträcka ut mig och softa ett tag. Det dröjer i skrivande stund nästan två timmar tills det är dags att åka och hämta hem Anna.
God fortsättning på det nya året!
*Clark Kent = min lille bilman
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 