Fredagen den 30 december 2016: Meh… hur kunde det bli så här?


 



Kära dagbok…

 

Klockan är 9.32

Så här länge har jag inte sovit på jag vet inte när.

Som en sår får en skörda. Som en bäddar får en ligga. Om en ligger för länge går halva dan åt innan skörden är bärgad. Inte vet jag vad som hände. Jag vaknade nog till några gånger i morse eftersom den som maniskt kör sin tvättmaskin VARJE JÄVLA MORGON inte gjorde nåt undantag idag. Det här huset är lyhört. Tvättmaskiner får huset att vibrera och låter som om åskan är över oss. Men jag blundade igen. Slöt ögon och öron och somnade om. Och så mycket som displayen på klockradion visade när jag öppnade dem igen… asså, så länge har jag inte sovit på jag vet inte när…

Men det blev rätt sent igår. Jag ägnade en del av natten åt att skriva frågor till en frågesportsapp. Mina frågor handlar självklart om böcker och litteratur. Sånt jag snöar in på gärna och länge. Nog var klockan närmare två innan jag somnade. Så sju och en halv timmes sömn får väl anses som ganska normalt – även om tiderna känns onormala för mig.

Jag sänder en tanke till lilla mamma som med åren blev en riktig nattuggla. Hon avskydde verkligen att kliva ur sängen och kunde ligga fram till lunchtid. Jag själv är morgonmänniska, men jag har inte svårt att ligga i sängen och läsa eller skriva och dricka mitt morgonkaffe. Det var lite svårt att inte få morgonkaffe när mamma var här, för jag ville ju inte kliva upp och råka väcka mamma. Då kunde hon mullra som grannens tvättmaskin och sen var den dan förstörd. Bergahumör, kallas det visst och det är bara vi i släkten på mammas sida som kan inneha det. Jorå, jag har en god del av det jag också.

Godisskål med några få bitar kvar

Toffelhanden var ofta nere i godisskålen igår kväll.

I morse På förmiddagen låg jag och läste fram till klockan elva. Jag hade nog tänkt läsa ut min bok på gång igår kväll – den är ganska snabbläst. Men jag ville ha mer sällskap igår kväll. Därför parkerade jag mig inte i farfars öronlappsfåtölj efter middagen utan i bästefåtöljen i vardagsrummet – med TV:n på och godisskålen påfylld. Jag gissar att jag fick en sån sockerkick av godiset att jag sen hade svårt att somna när jag borde ha gjort det. Svårt att koncentrera mig på boken fick jag också. Toffelhanden grävde ofta och mycket bland kladdiga chokladbitar, ischoklad och skumtomtar i skålen. Lyckades i vart fall inte sätta fläckar i boken, men däremot i byxbaken, märkligt nog. Kliar det i arslet av godis???

Nåja, jag försökte läsa ikapp idag, men då började en kärring i huset gapa och skrika. Det var jag. Jag gapade och skrek åt en annan kärring i huset, en kärring som alltid gapar och skriker när hon pratar, verkar det som. Till sist gav jag upp. Hon verkade inte förstå när jag vrålade

Håll käften, kärring!

Ja det är sant. Jag blev så himla irriterad att jag skrek. Högt. Kärringen hade väl skrikit sig döv, för hon bara fortsatte. Jag klev upp och ångrade djupt att jag inte hade gjort som den där konsulten jag skenade hos i ett halvår, hon som jobbade vid ett svågerföretag till en före detta arbetsgivare, sa: jag skulle ha köpt min mammas hus 2010 och haft det som sommarbostad. Konsulten trodde uppenbarligen att jag som arbetslös hade pengar. Det hade jag inte. Tyvärr. Men i huset var det tyst. Inga skrikande kärringar eller maniska tvätterskor eller folk som leker gala-som-en-galen-tupp-leken med sina barn(barn) med flera. Dårpippisar!

Ungefär 50 sidor har jag kvar i boken. Jag ska försöka läsa dem till frukost och innan jag matar husdjur och annat som jag i ett svagt ögonblick lovade att göra. Sen ska jag traska över till Fästmön som är ledig idag och störa henne samt fundera lite på vad yngste bonussonen och jag ska hitta på under morgondagen, innan Anna kommer hem efter arbetsdagen så vi kan fira nyår med lite god mat. Men nu till min braiga bok – med språng!

 

Ordet brandgula understruket i orange färg på en boksida

Ja som synes är det en bra bok jag läser. Orange rules!

 


Livet är kort.

Annonser

Om Tofflan

En fortfarande rätt tjock tant (?) som ändå är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är jag from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Kärleken och hjärtat tillhör Anna! Alltid. Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig. Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till mejlaulrika(snabel-a)gmail.com Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte! Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
Det här inlägget postades i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Personligt, TV och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera gärna inlägget, men håll dig till ämnet! Kommentarer från anonyma och falska avsändare och från lånade identiteter publiceras inte!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.