Saker jag inte förstår och sånt, lilla mamma


Ett inlägg till min mamma.


 

Jag halv tre på morgonen

Bilden av sorg.

Det går mot nyår, mamma, och i år är vi inte tillsammans. Inte heller kan jag ringa dig vid tolvslaget. Jag minns de få år sen pappa gick bort som vi inte firade nyår tillsammans och hur ledsen du alltid var i luren. Men också att du, som jag, trodde att det inte kunde bli värre än det gångna året och att du önskade mig ett mycket bättre nytt år – det kunde ju inte vara så svårt.

Lilla mamma, folk sitter och skriver krönikor över det gångna året samtidigt som de skriker ut sin sorg över alla kändisar som har gått bort i år. Det där senare har jag svårt för. Kändisar har visserligen för det mesta gjort bra saker som uppskattats av många, men vi känner dem inte, vi vet inte vilka de egentligen var när de inte var i rampljuset. Så jag skriver om min sorg och saknad efter dig. Du var min mamma, du var den som var mig närmast, den jag känt och som känt mig hela livet. Igår kväll var jag så ledsen, mamma, och jag kunde inte ens ringa dig. Nån tröst finns inte att få. Who will comfort Toffle???

Kaffe och boken Stad i världen

Jag promenerar inte och träffar inga vänner, men jag läser.

Ja jag har ju semester nu, som du kanske vet, mamma. Mina lediga dar bara passerar. Planerna var att ta promenader och träffa kompisar. Vad har jag gjort? Promenerat till garaget och i affärer, inte svarat när kompisar har ringt, ens, städat, tvättat, sett lite på TV, skrivit och läst böcker. Samtidigt tycker jag inte att mitt liv är torftigt även om det ibland är ensamt. Jag går här i mitt mausoleum, skulle väl somliga säga, men bland mina minnen och dina. Det som återstår är att gå igenom alla fotografier, brev och dagböcker. Jag tror inte att jag orkar det än. Jag nöjer mig med att läsa, fly in i böcker som jag alltid gör. Så är jag till minst besvär och minst i vägen.

3-stad-i-varlden-och-da-tanker-jag-pa-sigrid

Läser, läser, läser! I morse blev det bokbyte från en bok om Stockholm till en bok om en kvinna som flyr Stockholm.


Ringa, förresten…
Det ringer inte särskilt ofta här. Sist det ringde på fasta telefonen hade jag glömt vilken knapp jag skulle svara med. Det går fort utför, glömskan har satt klorna i mig. De enda som ringer är säljare. Den här gången är det mitt försäkringsbolag där en envis säljare har ringt sju (7) åtta (8) gånger de senaste två tre dagarna – sex sju gånger på mobilen och en gång på fasta telefonen. Jag har tryckt bort samtalen tre gånger, svarat resten bara för att mötas av en tyst lur. Det är så jag vet att det är en säljare som terroriserar mig – säljare ringer ofta upp flera samtidigt och pratar med den som svarar först. Nu är jag kund, som sagt, och då hjälper inte ens NIX. Men eftersom huvudförfallodagen för de två försäkringar jag har (varav en är tvång) närmar sig överväger jag nu att byta bolag. Inte för att nåt försäkringsbolag är bättre än nåt annat. Deras filosofi tycks ju mest gå ut på att lura av människor pengar, inte hjälpa dem. Jag tänker på hur Folksam lurade dig på din ”begravningsförsäkring”, mamma… Jag har självklart sagt upp min olycksfallsförsäkring hos Trygg-Hansa! Fast idag fick jag brev om att försäkringen förnyas. Bekräftelsen om min uppsägning har de däremot inte skickat, så jag fick ringa igen och vänta i telefonkö igen. Det visade sig att breven har gått om varandra och att det uppenbarligen tar över en vecka för inrikes brev att komma fram. Trygg-Hansa postar, enligt egen utsago, för övrigt brev en gång i veckan, så det kan ju då ta nästan två veckor för ett brev från dem att nå mottagaren. Ja du, mamma, du hör ju så otroligt dåligt det är…

Kycklingköttbullar och spaghetti

Den ensammes middag igår. Men nej, jag är ju inte ensam, jag har ju sällska av en bok!

Annars då? Ja jag äter bättre, men igår när jag lagade mat, det vill säga stekte på Annas kycklingköttbullar och kokade spaghetti, gjorde jag mat för ett helt kompani, det vill säga så som jag åt förut. Visserligen äter jag mycket mer nu än jag har gjort sen du gick bort, men så mycket som innan dess äter jag inte. Därför har jag en färdig portion att bara värma i kväll. Praktiskt. Jag ska hämta Anna när hon slutar jobba och vi ska åka och handla mat till nyår. Gissar att jag är hungrig när jag kommer hem efter det.

På tal om att äta är det nog dags att jag petar i mig en macka och lite yoghurt. Jag sitter annars och grubblar över varför folk envisas med att försöka kommunicera med mig eller följa mig på Twitter där jag inte hänger numera annat än när jag puffar för saker eller söker kontakt med diverse kundtjänster. Och det där med varför folk klickar Gilla har jag fortfarande inte fått svar på. Det känns som om jag inte fattar nåt, som om jag missar nåt. Det är nog lika bra att jag doppar näsan i en bok igen, mamma. Där, i andras fiktiva världar, passar jag nog bättre än i verkligheten.


Jag saknar dig!

Din besvärliga dotter

 


Livet är kort.

Om Tofflan

En fortfarande rätt tjock tant (?) som ändå är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är jag from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Kärleken och hjärtat tillhör Anna! Alltid. Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig. Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till mejlaulrika(snabel-a)gmail.com Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte! Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
Det här inlägget postades i Böcker, Dagbok, Familj, Mat, Personligt, Sociala medier, TV, Vänner och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Saker jag inte förstår och sånt, lilla mamma

  1. Marie: Mitt skrivliv skriver:

    Vet du, du skriver så himla fint. Jag dras alltid in i dina texter, de blir levande. Tack för det, tänker på dig och din mamma och hoppas verkligen att hon ser dig.

    Gilla

  2. Så fint skrivet, skönt att skriva av sig, jag pratar av mig, säger ofta saker högt, främst till mamma, men även till pappa eller, båda. Jag har precis kommenterat en inlägg nedan, och det var som om jag blivit påmind om att ta steget, till att göra det, av att prata med mamma, om att man på nått vis vill göra någon lite skillnad i världen, för nån som har det svårare än vi, kram på dig !

    Gilla

    • Tofflan skriver:

      Jo jag såg din kommentar på det andra inlägget och svarade på den. Visst vill en att mamma ska veta!!! Det är så fruktansvärt… irriterande att inte kunna ringa och berätta… 😥

      Jag pratar ofta med både mamma och pappa, men ibland behöver jag skriva ner det jag säger för att inte glömma bort. När jag sitter vid köksbordet och äter numera ser jag pappas porträtt via en spegel i hallen. På annandagen, när jag tog ett par snapsar till maten, skålade jag med honom. (Mamma drack inte alkohol de senaste åren på grund av sina starka mediciner.)

      Gilla

Kommentera gärna inlägget, men håll dig till ämnet! Kommentarer från anonyma och falska avsändare och från lånade identiteter publiceras inte!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.