Fredagen den 23 december 2016: Dan före dopparedan…

 

---

Kära dagbok…

 

Det är fredag! Och dan före dopparedan…

Att det är fredag idag var svårt att tro i morse när jag bilade till jobbet. Det var knappt nån människa ute – mer än min granne med barn, ungefär. Trots att jag var lite sen hann jag fram i tid till klockan åtta. Trafiken var nästan obefintlig. Fredag, ja… Dan före dopparedan, ja… Inte hade jag fattat förrän jag kom tillbaka till jobbet för lite drygt en vecka sen att som statligt anställd jobbade jag bara halv dag idag. Många hade dessutom tagit ledigt, så vi var få på jobbet. På morgonmötet fick jag emellertid en varm kram av Nickelodion som dagen till ära bar t-shirten här intill på bild.

En man som heter Ove och jag kunde ta förmiddagsfika tillsammans – det hade vi inte gjort mer än en gång sen jag kom tillbaka i tjänst. Vi pratade förstås om den kommande storhelgen och hur den ska firas. Båda firar vi med våra familjer, men jag firar jul utan min mamma i år. Det gör mig fortfarande sorgsen att tänka på. Sorgen går inte över i första taget, den förstärks snarare så här i juletider. När mamma skulle ha varit här…

Förra julen var mamma hos mig. Den här bilden tog jag den 2 januari i år. Vi hade trotsat vädrets makter och varit och handlat.

Men jag är inte ensam i jul. Tyvärr vet jag en och annan som är det. En del är det för att de inte har nåt val, för att ingen har bjudit in dem till firande. Även om vissa av dessa människor inte direkt hör till mina favoriter tycker jag synd om dem alla. För julen är en sån familjig högtid och har du ingen att tillbringa den med… ja, då vet du att du är Ensam med stort E. Jag önskar att jag kunde ändra detta för alla som inte vill vara ensamma i jul, men det kan jag inte. För några kan jag ändra detta. Och för mig själv. Det är delvis mitt eget ansvar att inte sitta ensam och bitter.

Det här gänget och några till ska jag fira jul med. (Bilden är skapad av äldsta bonusdottern för ett par år sen.)

De senaste jularna har jag bloggat en hel del. Det gör jag inte i år. Responsen är alltför låg och jag väljer att tro att du som läser min blogg har roligare saker – som julfirande – för dig. Det tänker jag ha. Jag ska fira jul i år med min Uppsalafamilj (som inte bara består av Uppsalabor). Jag ska omsluta mig i dess famn i jul, nåt jag inte haft möjlighet att göra tidigare. År 2016 har inneburit både glädje och sorg för mig. Ur sorgen kommer också nya traditioner, bland annat årets julfirande. Detta innebär bland annat datorfritt fram till annandagens kväll, ungefär. En och annan bild på Instagram kan det bli, men inte mer. Jag tror att det blir riktigt bra för mig.

Slutligen önskar jag dig som har läst det här inlägget en riktigt god jul! Jag hoppas att du fyller helgen med just det du vill ha i din tomtesäck av ljus, gemenskap, värme, god mat och kanske nåt paket.

God jul från gänget i krubban och de sex vise männen också!

 

---

Livet är kort.