Torsdagen den 22 december 2016: Jag får inte glömma nätet, jag får inte glömma…


 



Kära dagbok…

 

Julkalkon och recept på griljering

Här ska griljeras julkalkon!

I kväll låtsas jag att det är dan före dopparedan hemma hos mig.
Jag ska nämligen griljera kalkon för första gången i mitt liv. Kalkon ersätter alltså julskinkan för min del. Eftersom alla jag ska fira jul med äter gris utom jag får jag försöka styra med min pippi på egen hand. Bara det att det alltid var mamma som gjorde det de senaste åren – och innan dess de år hon gjorde julskinka. I år står ingen mamma och pysslar med kalkon, steker kycklingköttbullar eller lägger in sill i mitt kök. Här står bara jag i kväll och fajtas med kalkonen. Några bullar steker jag inte (snälla Fästmön har trillat min kycklingfärs och stekt bullar åt mig!) och nån sill lägger jag inte in, det har jag köpt.

Griljeringsrecept för julkalkon

Receptet ifall du vill kunna läsa det också!

I morse tog jag fram kalkonen och hittade till min glädje ett recept på griljering på plasten kring fågeln. Det skrev jag ner – tillsammans med en påminnelse om att ta bort nätet före griljeringen. Sånt har vi nämligen glömt i min familj (läs: lilla mamma). Kalkonen åkte efter morgontitten in i kylen igen, för jag skulle ju till arbetet. Det jag ska ta reda på när det här inlägget är klart är vilken våning i ugnen fågeln ska griljeras på. Snacka om novisen vid spisen…

Den här torsdagen var mörk, solig och grånade innan den mörknade igen. Jag hade nån idé om att utnyttja en friskvårdstimme och gå en promenad när det var ljust. Men så kom jag på att psykologbesöket i tisdags nog räknas som veckans friskvårdstimme. I stället för fika använde jag en stund åt att telefonera med NK* för att säga god jul med mera. Tänk att det är ett år sen vi juljobbade ihop… Tiden går så fort… Vi har träffats en lång gång och ett par korta sen jag slutade på arbetsplatsen i mars. Efter nyår ska vi bättra på siffrorna.

Träd decembermorgon

En ljusnande decembermorgon.

 

Lunch på kontoret

Vadå äta? Banan fungerar hur bra som helst att hålla upp ett bokuppslag.

Jag arbetade också en del på jobbet idag. Innan dan var slut publicerade jag de sju intranätsidorna jag har jobbat med sen igår eftermiddag. De är inte helt klara, men så klara det nu går med tanke på att jag inte har fått allt underlag än. Alla inblandade var i alla fall nöjda och glada så här långt – och då blev jag också nästan lite glad. Annars har jag svårt för det här med glädje. Som med maten – jag äter inte mer än det jag behöver för att stå på benen – straffar jag mig själv genom att inte tillåta mig att skratta. Inte heller tillåter jag mig att ha färger på kläderna. Mina gympadojor med orange detaljer har jag inte använt sen jag var hos mamma när hon gick bort. Löjligt och dumt, jag veeet, men straffet mildras väl med tiden, liksom sorgen och saknaden. Just nu är allt väldigt påtagligt och jag gråter och saknar mamma varje dag. Jag undrar hur jag pallar julen… På hemvägen i bilen kom tårarna. Jag skulle så gärna vilja veta, få ett tecken, att mamma har det… bra och att hon inte är ensam. Men jag känner ingenting.

Det är sorgligt runt omkring mig annars. Det är som om det inte längre finns nåt skyddande nät kring oss människor. Idag har jag skrivit till en arbetskamrat som var en av de första som hörde av sig när mamma hade gått bort. Kamraten är svårt sjuk, svårare än befarat och svårare än jag skulle vilja. Jag kan bara önska, hoppas, tro och be att sjukdomen besegras utan alltför stora plågor och tung oro.

Lite färg har jag emellertid i mitt liv här hemma. Mina tre blåa hyacinter har snart blommat färdigt, men en av mina amaryllisar har skjutit i höjden och exploderat med ett antal vackra, sammetsröda klockor. Naturligtvis har jag fått blomman av Anna!

Amaryllisklocka röd nära

En färgklick i mitt hem just nu i alla fall.


Och nu till köket med språåång… Jag får INTE glömma att ta bort nätet FÖRE penslingen…


*NK = Närmaste Kollegan på min förra arbetsplats

 


Livet är kort.

Annonser

Om Tofflan

En fortfarande rätt tjock tant (?) som ändå är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är jag from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Kärleken och hjärtat tillhör Anna! Alltid. Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig. Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till tofflan(snabel-a)home.se Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte! Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
Det här inlägget postades i Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Jobb, Mat, Personligt, Vänner och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera gärna inlägget, men håll dig till ämnet! Kommentarer från anonyma och falska avsändare och från lånade identiteter publiceras inte!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.