Tisdagen den 20 december 2016: Stenar… eller sågspån


 



Kära dagbok…

 

Glasvas med sten

Varje gång jag kommer till psykologen kan jag plocka ur stenar som jag är fylld med.

Varje gång jag kommer till psykologen är det som om jag är fylld med stenar. Och varje gång är jag lättare när jag går därifrån. I morse var det ett par veckor sen mitt senaste samtal. Jag mår bättre, är starkare, men ändå ligger sorgen, saknaden efter mamma och annat tungt inuti. Idag pratade jag mycket om sorgen att förlora ett arbete som jag hade gått till i 23 år, nästan. Samtalet handlade mycket om att jag måste lära mig att acceptera vissa saker. Jag fick ett intressant lästips som jag har kollat upp och ska handla vid tillfälle (just nu slut i nätbokhandlarna) och jag fick ett par andra saker att… grunna på. Skönast av allt var kanske att få veta att jag får fortsätta hos psykologen nästa år – min arbetsgivare har sagt ja. Det finns många stenar kvar att plocka upp, nämligen. Men jag får förstås vänta ett tag, nästan en månad. Under jul och nyår förutsätts jag… må hyfsat och klara mig. Och psykologen måste naturligtvis också få vara jul- och nyårsledig!

Parkeringsbiljett för en månad

Jag betalade parkeringsbiljett för en månad – hos min psykolog.

Men jag mår väl inte så där jättebra, i ärlighetens namn. I morse började mitt högeröga svida igen, denna gång inuti. Jag sköljde ur ögat med koksalt och smorde ögonlocket med salvan jag hade köpt och så småningom la sig svedan. Däremot blev jag sen och hann inte skölja bort nåt skräp på vänsterlinsen. Detta fick till följd att jag inte såg till 100 procent när jag skulle betala parkeringsavgiften hos min företagshälsovård. I stället för att betala parkering för en timme betalade jag för… en månad. Det handlade totalt om 325 spänn. Jättekul – NOT! Det sved nog mer än ögat i morse… Tur att det inte drabbar nån fattig. Och tur att biljetten åtminstone gäller vid mitt nästa besök också. Dessutom fick jag ju vatten på min glömske- och förvirringskvarn – jag borde ha sett upp bättre… En lär sig förhoppningsvis av sina misstag. Jag är inte helt säker, emellertid, att jag är så läraktig och utvecklingsbar.

Arbetsdagen rullade på sen när jag väl kom till jobbet. Jag har mest suttit och kollat igenom mina sidor/prenumerationer på intranätet och läst och läst och läst. Men innan jag stack hemifrån i morse hann jag läsa ut den andra delen i Stadserien. Till lunch började läsa den tredje. Kanske, inte helt otänkbart, var det läsningen som gjorde att jag var sen i morse. Och kanske kan jag skylla ytterligare ett glömskemoment på den. När jag kom hem nu i kväll hade jag glömt att släcka en lampa. Hela jävla dan har ett lysrör lyst upp en av mina köksbänkar. Fint och inte ett dugg slösigt… Trött jag blir på mig själv!!!

Per Anders Fogelströms böcker Barn av sin stad och Minns du den stad

Läsning gör mig glömsk – säger vi.

 

Banan, päron och äpple

Månntro jag kommer ihåg att äta upp frukten innan jag går på jullledighet?

När jag hade upptäckt det där med parkeringsbiljetten på jobbet sjönk mitt humör drastiskt. Jag tackade nej till lunchsällskap och åt i stället på kontoret i sällskap av min bok. Jag noterade att jag hade tre frukter i en skål på det lilla bordet. Men tror du att jag kommer ihåg att äta upp dem innan jag går på julledighet? Det betvivlar jag starkt… Äpplet är från förra veckan, för övrigt. Förresten har jag fått min semesteransökan beviljad. Det betyder att jag jobbar fyra timmar den 23 december – och sen är jag ledig ända till klockan åtta måndagen den 9 januari.

Till eftermiddagen hade jag väl ändå repat mig lite, för jag tog min kopp och frågade om Tricky Dick och En man som heter Ove ville fika. Det ville de. Strax anslöt även Palle Kuling. Riktigt trevlig eftermiddagsfika samtalsämnena – slakt, vapen och terrordåd – till trots. Jag kände i alla fall att jag trots allt inte bara har sågspån innanför pannan – även om jag tror det ibland. Nu hoppas jag att den känslan sitter i till i morgon eftermiddag när jag har ett möte med min chef. Tanken är att mötet ska resultera i en kommunikationsinsats innan jag går på semester…

 

En knapp med texten Dream

Drömma går ju, om bra TV-program och en vit jul.

I kväll ska jag mest softa, för min hjärna känner sig överansträngd efter fyra arbetsdagar på över två månader. Jag ska nog sitta och läsa – min bok och TV-tidningen lite mer noggrant för att se om julen bjuder på nåt roligt på dumburken. Annars får jag väl drömma om bra TV-program och en vit jul. Som det ser ut nu blir det fyra grader varmt och regn på julafton…

 

 

 

PS För den som har TV:n som sällskap under juldagarna kan jag rekommendera filmen Pride på SvT 1 klockan 22 på julafton, tredje säsongen av Fröken Frimans krig på SvT1 klockan 21 på juldagen, filmen Philomena direkt efter Fröken Friman (klockan 22) och Höstsonaten klockan 21.30 på SvT2 på annandagen.

 


Livet är kort.

Annonser

Om Tofflan

En fortfarande rätt tjock tant (?) som ändå är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är jag from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Kärleken och hjärtat tillhör Anna! Alltid. Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig. Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till tofflan(snabel-a)home.se Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte! Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
Det här inlägget postades i Böcker, Dagbok, Familj, Film, Jobb, Krämpor, Personligt, TV och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Tisdagen den 20 december 2016: Stenar… eller sågspån

  1. Marie: Mitt skrivliv skriver:

    Men åh, jäkla skitparkeringsbiljett! När sånt där händer blir det så tydligt att hjärnan inte riktigt hänger med. Men du såg ju det lilla ljus som fanns, den funkar även för nästa besök.
    I dag är det sex år sedan jag förlorade min närmaste anhörig, jularna har inte varit sig lika sedan dess, men på något sätt har det gått och går fortfarande. Kommer att tänka på dig i jul också 💕
    Låter iaf väldigt skönt med lång ledighet, du verkar ha en väldigt bra arbetsgivare.

    Gilla

    • Tofflan skriver:

      Ja det var verkligen jäka skitparkeringsbiljett, men som du märker jobbar jag ju på det är med att acceptera saker jag inte kan förändra… 😉

      Julen är en sån familjig högtid och den här julen är min första som föräldralös. Pappa gick bort mitt i sommaren för 10,5 år sen och jag har inga syskon. Men jag är så tacksam för min Uppsalafamilj!

      Min arbetsgivare är verkligen toppen! OCH mina kollegor!!!

      Gillad av 1 person

      • Marie: Mitt skrivliv skriver:

        Den konsten ja, inte det lättaste att göra, men jag jobbar på samma sak. Acceptans är något jag önskar i julklapp 😉
        Jag är också ensambarn, det kan ge en riktigt jobbig ensamhetskänsla ibland, ingen MÅSTE liksom ta hand om en. Men vad är en familj? Det har jag funderat en del kring och jag ser att du gör det också. Tack och lov har min sambo en stor familj, men ensamhetskänslan kryper sig förstås ändå på ibland.
        Önskar dig en fin jul, trots att det alltid är tufft de första åren efter en sådan förlust som du lidit. Ta hand om dig ❤️

        Gilla

      • Tofflan skriver:

        Acceptans är skitsvårt. Ensamhetskänslan… ja, den finns där alltid, även om en tillhör en ”ny” familj.
        Jag hoppas att du också får en fin jul med dina nära och kära!

        Gilla

  2. imsevimse skriver:

    Fröken Friman tänker jag inte missa! Annars hoppas jag att det finns någon bra engelsk deckare att titta på i jul. Det var inte roligt med parkeringsbiljetten. Men du kom ju i alla fall ihåg att köpa en biljett. Det är bra nog.

    Gilla

    • Tofflan skriver:

      Fröken Friman är kanonbra, i alla fall de två första säsongerna. Engelska deckare, däremot, verkar det vara dåligt med, tyvärr. Det saknar jag!!

      Nä den där parkeringsbiljetten sved. Fast jag är glad att detta inte skedde när jag var arbetslös och inte hade nån annan inkomst än a-kassa (som ju inte är nån inkomst utan en ersättning från en försäkring som jag har betalat – och betalar på fortfarande – hela mitt yrkesverksamma liv).

      Gilla

Kommentera gärna inlägget, men håll dig till ämnet! Kommentarer från anonyma och falska avsändare och från lånade identiteter publiceras inte!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.