Luciakvällen och onsdag morgon den 14 december 2016: Julstökigt

 

---

Kära dagbok…

 

Det gäller att se framåt och inte så mycket bakåt.

Det börjar dra ihop sig. Ja, för somliga mer än för andra. För de flesta gäller att det snart är jul, det är bara tio dar kvar idag till julafton. För mig gäller att gå tillbaka i tjänst i morgon också efter att ha varit borta i över två månader. Men… klarade jag att jobba heltid direkt efter den längsta arbetslöshetsperioden under åren 2009 – 2011 (två år och åtta månader) klarar jag även detta. Jag är inte orolig egentligen. Bara jag får sova och bara den tärande oron, den som förlamar mig, inte sätter klorna i mig så fixar jag det här. Det gäller att se framåt och inte fastna i det som har varit. Jag har ett psykologsamtal kvar före jul. Dessutom blir det ju en mjukstart med två arbetsdagar, samtal från doktorn på andra dagens förmiddag, och sen kanske ledigt några mellandagar. Jag upptäckte för ett tag sen att jag hade så väldigt många semesterdagar innestående – jag blev ju tillsvidareanställd och då händer en massa positiva saker. Totalt har jag visst över 20 semesterdagar att plocka ut. Alla dessa dar tar jag naturligtvis inte ut nu till vinterns storhelger, men…

Tomten i New Village börjar bli klar med klappar.

Mitt privata arbete inför julen går framåt. Den sista tiden har jag varit mer strukturerad, men jag måste givetvis fortfarande skriva listor över precis allting. Många julklappar har det blivit – en del STORA paket som jag har slagit in rätt fult – men jag kan väl säga att jag är klar med klappar till tre i familjen, troligen klar med klappar till ytterligare två och nästan klar med klappar till en. Det är bara en kvar som jag inte har köpt nåt till alls. Förhoppningsvis åtgärdas detta under dan. Tomten i New Village börjar alltså bli klar med julklapparna.

Idag slutar Fästmön redan klockan 13. Jag åker och hämtar henne på jobbet och sen åker vi vidare för att inhandla en del julmat med de pengar vi har kunnat skrapa ihop. Det är inte lätt när sjukskrivning har ätit upp ganska mycket av lönen. Jag har dessutom betalat mammas begravning och bouppteckningen, totalt över 40 000 kronor, ur egen kassa. Det känns bra att jag har kunnat göra det. Jag är så innerligt tacksam för tryggheten i att ha ett jobb och en lön, den senare kommer ju i vanliga fall en gång i månaden om en jobbar. Men det här med maten är ett bekymmer. Vi är åtta som ska samlas till julbord, men få av dessa bidrar med matpeng. Nya pengar kommer inte förrän den 23:e för en del, andra får ingenting. Själv hoppas jag på att få den sista ersättningen från Försäkringskassan nån gång nästa vecka. Men sånt kan en ju inte vara säker på.

Det ser ljust ut i ekonomin – bara jag kan hålla mig frisk.

Igår kväll, när oron var nästan helt bortflugen, kunde jag äntligen sitta och göra en budget för 2017. Det ser ljust ut – bara jag kan hålla mig frisk. Nu är jag sällan sjuk. Om jag är det, är det ofta rejäla sjukdomar som tumörsjukdomar eller rygghelvete så jag inte kan gå. Eller som nu… sorg. Sorgen finns fortfarande kvar. Jag har ännu inte accepterat att mamma är borta, att hon inte kommer hit till jul. Kanske går det lättare när jag får rapporten som talar om varför mamma gick bort. Den borde komma snart. Den ger mig visserligen inte mamma tillbaka, men att få ett skäl hjälper nog lite att nå acceptans, att komma dithän att jag fattar att jag inte kan påverka det som är. Det bara är.
Time to move on!

Julkorten!!!

Bland alla siffror igår kväll, planering med Anna per sms, upptäckten att det saknades 2 000 spänn på mitt konto (det var en räkning jag hade glömt att jag hade betalat!) och försök att svara vänner (notera pluralformen!) som ville samtala via DM* på sociala medier kom jag på… JULKORTEN!!! De senaste åren har jag skrivit väldigt få. Jag har överlåtit till mamma att skriva några gemensamma från oss. I år finns ingen mamma. Jag kände att det i alla fall var ett tiotal av mina närmaste (bli inte besviken om du blir utan, det är verkligen bara mina närmaste som får!) som skulle få julkort. Kort fanns i mina gömmor, så jag satte igång att skriva adresser etc. Idag ska jag införskaffa frimärken och sen ska julkortspåsen postas – fredag är sista dan, nämligen, om korten ska komma fram till jul.

Det börjar bli dags att sätta fart. Den här dan måste utnyttjas maximalt och dessvärre sov jag lite för länge. Tänk, i morgon tillrar alarmet igång klockan 6.30 och jag ska upp och iväg till mitt arbete igen. Underbart! (Men mindre tid för julstök, utan tvekan…)

*DM = direktmeddelande, meddelande som inte alla kan läsa utan som är privat mellan två eller flera personer på sociala medier

 

---

Livet är kort.