Tredje advent, mamma…


Ett inlägg till mamma.


 

Hej det är jag igen, mamma! 

Tredjeadventsfika med lussekatt, pepparkakor, Trisslott och adventspresent

Tredjeadventsfika med lussekatt, pepparkakor, Trisslott och adventspresent.

Du kanske tycker att det var länge sen jag skrev, men jag tänker på dig och pratar med dig i tanken varje dag. Det går faktiskt inte en enda dag utan att jag gråter och saknar dig. Fast jag är på väg upp ur det riktigt svarta nu, mamma, och på torsdag ska jag börja jobba igen.

Idag är det tredje advent. Jag tog en riktig gofika på eftermiddagen. Hade köpt lussekatt och pepparkakor. De senare spritsade jag ädelost på. Åt vi nånsin det tillsammans, mamma?

Hade det varit för lite mer än två månader sen skulle jag ha ringt dig idag. Nu finns varken du eller ditt telefonnummer kvar. Det är… väldigt tomt på helgerna och det är nästan aldrig nån som ringer. Men idag, vet du mamma, ringde Annas snälla mamma och då blev jag varm om hjärtat.

Nåt annat som gjorde mig varm om hjärtat är den adventspresent som Sister of Pain sände mig för ett tag sen. Jag hade tänkte spara den som julklapp (är rädd att jag inga får, så dum som jag har varit…), men hon hävdade bestämt att det var en adventspresent. Så den öppnade jag till adventsfikat idag. Det var te i paketet. Rimfrostte. Och varma tankar från SoP.

Detta bildspel kräver JavaScript.


Jag är så tacksam, mamma, att människor tänker på mig, bryr sig om, inte glömmer bort mig. Så där som jag aldrig ska glömma bort dig blir det väl inte riktigt. Spåren efter dig skulle sopas bort så hastigt. Men i mitt minne finns du alltid. Du finns också i mitt hem, bland dina saker, foton och i doften av din parfym.

Jag har inte gråtit så mycket i helgen, mamma, men jag har fått en ögoninfektion som kanske, kanske beror på att jag har gråtit lite för mycket den senaste tiden. Nu går helgen mot sitt slut. Jag har varit ensam hela helgen, inte träffat nån. Det har gått bra, även om jag saknar Anna jättemycket också. Fast till skillnad från dig kommer hon ju tillbaka.

Pepparkakshjärtan med ädelost

Jag saknar Anna också!


Men vet du, mamma,
jag skrapade vad jag trodde var vår sista gemensamma Trisslott, en Dubbeltrisslott. (Jag hittade en vanlig lott sen också, den hade fastnat under en burk.) Kan du tänka dig, vi vann på BÅDA sidor av dubbellotten – 60 kronor på den ena, 90 på den andra. Självklart tar jag nya lotter. Då får jag ha dig kvar lite till, känns det som.

Detta bildspel kräver JavaScript.


Nästa helg skrapar jag Triss igen, mamma. Jag tänker på dig alltid och saknar dig så!

Ditt enda barn

 


Livet är kort.

Annonser

Om Tofflan

En fortfarande rätt tjock tant (?) som ändå är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är jag from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Kärleken och hjärtat tillhör Anna! Alltid. Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig. Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till tofflan(snabel-a)home.se Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte! Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
Det här inlägget postades i Familj, Jobb, Krämpor, Personligt och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Tredje advent, mamma…

  1. etuna1 skriver:

    Minnena av din mamma (och pappa) kommer du ju alltid ha kvar och jag hoppas att du så småningom kan le åt minnena istället för att mest känna sorg och tomhet.
    …och de som gått vidare lever ju på så sätt vidare, i alla fall i våra minnen!

    Apropå roliga minnen;
    I höst berättade jag för en klass att man ska undvika att äta ”engångssvampar” (dvs svampar som man bara kan äta en gång eftersom de är väldigt giftiga). Eleverna skrattade och jag tror att min mormor (som är upphovskvinna till ordet) skrattade i himlen!
    Kram

    Gilla

    • Tofflan skriver:

      Ja absolut, minnena finns kvar. Men det går annars så snabbt att ”radera” en människa ur verkliga livet. Det är skrämmande, tycker jag.

      Jag tror också din mormor skrattade uppe i himlen. Vilket bra ord! 😛

      Kram!

      Gilla

  2. fruhatt skriver:

    Det var ett fint inlägg

    Gilla

Kommentera gärna inlägget, men håll dig till ämnet! Kommentarer från anonyma och falska avsändare och från lånade identiteter publiceras inte!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.