Onsdag morgon den 7 december 2016: Upptrappning, drömmar i kras och blott blått


 



Kära dagbok…

 

Trappa i Gustavianum

Upptrappning.

Det börjar bli dags att trappa upp. Om en vecka går min sjukskrivning ut och dan därpå börjar jag jobba heltid igen. Idag har jag ett lunchmöte med min teamledare. Duktiga Annika ska uppdatera mig om det som har hänt i höst. I eftermiddag är det hela två månader sen jag arbetade.

Tiden går fort, men det har inte varit för att jag har haft roligt. Sorgen och saknaden efter mamma finns kvar. Och skulden för att jag gjorde hennes sista år i livet så svåra. Jag har alltid känt skuld inför min mamma, för övrigt. När jag var barn fick jag höra att jag var skälet till att hon blev sjuk och att jag orsakade att hon blev sjukare. Som vuxen, med det lilla förnuft jag ändå har, vet jag att det inte var så – ett barn kan inte orsaka en förälders kroniska, invärtes sjukdom.

Men jag vet alltför väl att jag var mammas Sorgebarn framför allt under De Sju Svåra Åren. En mamma är alltid en mamma och min mamma fanns alltid där för mig genom åren, även om hon ville att vissa delar av mitt liv inte skulle talas om offentligt. (Vilken tur att hon inte läste min blogg!..) Nu hoppas jag att lilla mamma har fått frid och att hon slipper såväl fysisk smärta som psykisk. Jag hoppas också att hon ser hur jag kämpar för att komma tillbaka nästa vecka.

De flesta av oss har drömmar, åtminstone nån gång i livet. Jag uppnådde en stor dröm när jag fick jobb. Många av mina andra drömmar har gått i kras, men inte denna. Därför är det så viktigt för mig att komma tillbaka i arbete.

Dekaler på vit skåpbil: Svenska bio och Broken Dreams

Många drömmar har gått i kras och en del har jag berättat om i bloggen. Den här bilen, med passande dekal, såg jag emellertid i Motala i november.

 

Borstar i biltvätten

Jag måste kanske införskaffa nåt att duscha ögat med.

Det blev inte många timmars sömn i natt, men jag sov med endast två avbrott. Då blir sömnen genast bättre och jag känner mig mer utvilad än när jag sover längre tid fast med flera uppvaknanden. Jag upptäckte att jag har ordentligt ont i vänster öga. Det syns ingenting, så jag hoppas att jag bara har råkat ligga och trycka ögat mot kudden lite för hårt och att det släpper under dan. Annars kanske jag får införskaffa nåt att duscha ögat med. Samtidigt känns det inte som om det gör ont inne i ögat, utan mer utanpå, i yttre ögonvrån. Äh, det går väl över om 100, som morfar brukade säga.

 

Efter lunchen ska jag ordna med mitt testamente. Och så blir det ytterligare ett par ärenden innan jag kommer hem. Julgransljus, såna där små ljus, tycks vara en utgående artikel i de affärer som finns närmast mig, men de är de enda ljus som funkar i mitt änglaspel. Vidare vill jag ha blåa hyacinter. Det fanns på Tokerian igår, fast de doftade ingenting. Och det är ju doften jag vill åt! Jag behöver också införskaffa ett blått kuvert så att jag kan skicka en julklapp till vännen FEM. Jag inser nämligen att jag nog inte orkar träffa henne och Finske Pinnen i Stockholm nästa lördag, innan de åker hem samma dag. Men en klapp ska denna min äldsta vän få! På tal om äldsta fyller hon dessutom år i morgon. Det måste ha varit tufft när hon var barn att födelsedagen låg så nära jul. Även om både FEM och jag är ensambarn var vi verkligen inte hur bortskämda som helst – även om min morfar och FEMs farmor gjorde stora insatser där…

 

Mörka skyar

Mörka skyar kan väl blott bli blåare?

Nu på morgonen är skyarna mörka. Min nya inställning till detta är att de bara kan bli ljusare. Blott blåare… Det blåser och är nån minusgrad. Till kvällen får det gärna bli varmare utomhus, för då stängs såväl värme som varmvatten av från klockan 20 fram till klockan två i natt. Vad jag förstår är det Vattenfall som ska göra nåt underhållsarbete och avstängningen gäller inte bara min bostadsrättsförening utan ett större område här i norra Uppsala – även där Fästmön bor. Jag önskar bara – som vanligt – att informationen till oss som bor här hade varit bättre. Men Vattenfall kanske inte heller har några kommunikatörer..?

 


Livet är kort.

Annonser

Om Tofflan

En fortfarande rätt tjock tant (?) som ändå är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är jag from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Kärleken och hjärtat tillhör Anna! Alltid. Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig. Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till tofflan(snabel-a)home.se Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte! Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
Det här inlägget postades i Dagbok, Familj, Jobb, Krämpor, Personligt, Vänner och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera gärna inlägget, men håll dig till ämnet! Kommentarer från anonyma och falska avsändare och från lånade identiteter publiceras inte!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.