Blir vi vad vi mäter och gillar?


Ett inlägg om sociala medier.


 

Det finns en text på nätet idag som fångade mitt intresse. Emanuel Karlsten, som jag läste nånstans (minns inte var) ifrågasätter ALLT häromdan, har skrivit om hur vi mäter framgång på nätet. Den som vill bli framgångsrik i cyberspace ska kolla på YouTubearna och hur de mäter sin framgång, för vi blir vad vi mäter, menar han. Det låter rätt enkelt, men läs hela texten (och lyssna på podden som artikeln länkar till) så inser du att det är helheten som ska mätas, inte bara antalet likes, klick eller besökare. Viktigast av allt är förstås att först bestämma vad det är vi vill uppnå eller sälja eller säga innan vi kan mäta det. För vi behöver mäta på olika sätt och olika saker från kanal till kanal.

tumstock

Vi behöver mäta på fler sätt än ett.


Ska jag vara ärlig fattar jag inte helt och fullt
det här med likes. Eller Gilla, som vi säger på svenska. På Instagram tycker jag att det är OK att Gilla, för då bedömer vi en bild. Men att Gilla en bloggtext, till exempel, eller en kommentar, det förstår jag inte. Har jag missat nåt??? Mina bloggtexter är så otroligt varierande. Många av dem handlar om sorg. Innebär då att den som Gillar ett sånt blogginlägg Gillar att jag är ledsen??? Jag fattar inte. Varför inte kommentera texten i stället och tala om vad som är bra – eller dåligt – med den eller dess innehåll? Just sorg är kanske svårt att prata om, förstås. Eller kommentera, dårå.

Fast jag gillar såväl bilder som texter också ibland.Instagram gillar jag oftare bilder än lämnar kommentarer. En bild ska liksom stå för sig själv, tala för sig själv, tycker jag. Då finns det inget mer att tilläga än att Gilla. Men sen vet jag många som gillar till exempel mina Tweets som är puffar, ”reklam”, för bilder på Instagram eller texter på bloggen. Varför gillar en reklam??? Är det inte ”varan” en gillar? Nej, det är nåt jag inte fattar här, så vill nån förklara skulle jag Gilla det vore jag tacksam.

Gilla-tecken tummen upp

Jag skulle GILLA vore tacksam om nån förklarade.


Ytterligare en sak jag inte begriper är 
kommentarer som lämnas till ”fel” inlägg på bloggen. Om jag skriver fem inlägg en dag, så kan jag ge mig tusan på att dans första inlägg kommenteras i dans sista, det vill säga det senast skrivna, det som ligger överst på bloggen. Hur svårt kan det vara – om en vill ha en pratstund om nåt av ämnena – att kommentera rätt inlägg?

Föreställ dig att en blogg är en tidning. Skulle det då kännas korrekt att lämna en kommentar om artikel om sorg vid en bokrecension? Nu vill jag inte på nåt vis påskina att just min blogg är en tidning. Det här är en privat blogg som jag driver och skriver utan vinstsyfte, till skillnad från tidningar. Men lik förbaskat lägger jag ner både tid och energi på att skriva om lite olika ämnen. Är det för mycket begärt av läsarna då att kommentera rätt ämne vid rätt inlägg? Eller missar jag nåt här? Det känns faktiskt som jag gör det. Varför kommentera det senaste/sista inlägget när kommentaren handlar om ett inlägg längre ner? Jag fattar inte, men jag vet att Nillan har försökt förklara för mig en gång. Då fattade jag nästan.

En annan sak som jag inte heller fattar är varför det inte finns nån Ogilla-symbol. Jag menar, folk kan ju vara rätt oförskämda i sociala medier – såväl skribenter som de som lämnar kommentarer. Varför kan en inte få Ogilla sånt???

Ogilla-symbol

Varför finns det inte nån Ogilla-symbol?


Det här inlägget är skrivet med lite ironi och torr humor,
är bäst att tillägga. Men den här bloggen har faktiskt sen starten regler… Blir jag Ogillad nu???

Till reglerna!

 


Livet är kort.

Om Tofflan

En fortfarande rätt tjock tant (?) som ändå är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är jag from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Kärleken och hjärtat tillhör Anna! Alltid. Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig. Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till mejlaulrika(snabel-a)gmail.com Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte! Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
Det här inlägget postades i Diskutabelt, Ironi, Personligt, Sociala medier och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

12 kommentarer till Blir vi vad vi mäter och gillar?

  1. Marie: Mitt skrivliv skriver:

    Tänkvärt inlägg! Själv mäter jag bara en sak när det gäller sociala medier och bloggar/min egen blogg: Hur bra mår jag av detta?
    När jag blir stressad av det så stänger jag av, prioriterar annat o.s.v. Sedan handlar mycket i sociala medier om att se igenom ytan, vad människor vill ska definiera dem. För vissa är en perfekt familj viktig, för andra en framgångsrik karriär, och då är det vad vi får se. Andra vill informera, prata av sig eller skälla. Det vi väljer att publicera säger mer om oss än de som läser och kommenterar, tänker jag. Att hålla god ton i alla lägen tycker jag däremot är självklart, i verkliga livet såväl som på nätet.

    Gilla

    • Tofflan skriver:

      Intressant! Bloggen för mig är nämligen ett ställe där jag försöker må bättre. Min förra blogg försökte jag dra in lite pengar på och då var det viktigt att kunna leverera statistik till presumtiva ”kunder”. Jag blir aldrig stressad av att blogga, men jag blir stressad av att INTE få blogga!

      Vad var och en lyfter fram i sociala medier måste få vara vars och ens beslut. Men jag följer inte bloggar som till exempel handlar om inredning, mode, kläder, smink och sånt – det intresserar mig helt enkelt inte.

      God ton är intressant att du tar upp. Ibland vill jag diskutera saker, men ofta händer det att jag avstår från att skriva om vissa ämnen för att jag har blivit så påhoppad. Många tycks föredra personangrepp i stället för att angripa själva ämnet. Det är INTE god ton tycker jag. Att ha avvikande åsikter, däremot, har inget med ton att göra alls, anser jag.

      Gillad av 1 person

      • Marie: Mitt skrivliv skriver:

        Håller helt med, avvikande åsikter ska självklart få framföras – de måste framföras anser jag. God ton är inte att tycka samma, utan hur man framför sina argument. Och personangrepp eller idiotförklaring är aldrig någonsin okej. Att brottas med åsikter leder oss ju framåt, hur skulle världen se ut om alla tyckte lika?
        Intressant att du påverkas negativt av att inte blogga! Jag gillar att blogga men när det blir prestation eller en press så låter jag bli, har fått lära mig att hushålla med energin och prioritera, så bloggen är inget måste, bara en krydda, en kul uttrycksform där kommunikationen med anda likasinnade väcker mycket tankar och skaparlust i mig.
        Sociala medier & bloggar är både ont och gott, precis som i livet får vi navigera klokt och välja våra strider 😊

        Gilla

      • Tofflan skriver:

        Precis – hur skulle det se ut runt omkring oss om alla tyckte lika? Men idag tvingas vi ofta in i ”tycka-lika-läger” – alternativet är tyvärr att hålla käften.

        Att blogga ska vara roligt eller bra och inte kännas som nån press. Jag tycker att det är sunt av dig att inse vad som gäller för dig och att du låter bli att skriva när du känner så.

        Gilla

  2. Jag börjar med att vi alla ÄR väldigt olika. Om nån råkar kommentera en sak på fel inlägg hos mig, så förstår jag (tror jag iaf 🙂 ) att, personen som jag, kanske haft några minuter över, kikar snabbt in på några bloggare och scrollar/läser kanske ett par inlägg, och, så kanske det råkar bli att man missat och svarar på saker som råkade stå i ett tidigare inlägg.

    Jag hoppas att det inte sker allt för ofta från min sida 😦 men, jag är medveten om att det kan ha hänt.

    Själv är jag nästan aldrig in och kollar vilka och hur många som läst mina inlägg, jag vet ju att bara dom som har tillgång till min blogg kan läsa, och ibland kanske man inte har någon kommentar ..

    Just nu, scrollade jag upp och kollade, så jag verkligen kommenterade i rätt inlägg, idag, i alla fall 🙂

    Nu ska jag scrolla uppåt igen, för det var en sak till jag skulle kommentera 🙂

    Gilla

    • Tofflan skriver:

      Det jag känner är att mina inlägg sällan är korta. Hur kan folk då ha så bråttom med att kommentera ”fel” inlägg? Har de haft tid att läsa har de också tid att kommentera på rätt ställe – tycker jag att det borde vara. Men vi läser på olika sätt, helt klart. Jag läser inte bloggar primärt för att underhållas, jag läser av intresse för personen eller ämnet. Och då vidhåller jag att det är snudd på oförskämt att kommentera på ”fel” ställe. Sån är jag! du är bra på att kommentera på rätt ställe, för övrigt! 😉

      Genom att kommentera på rätt ställe kommer det nästan igång en diskussion – som typ här, vid det här inlägget. BRA, tycker jag!

      Jag kollar inte heller längre vilka eller hur många som läser min blogg eller specifika inlägg, eftersom jag inte skriver inlägg på uppdrag på den här bloggen – det gjorde jag ju på den gamla. Då var det viktigt att kunna förse (presumtiva) uppdragsgivare med statistik om sånt som unika besökare etc.

      Gilla

  3. KaxiMaxi skriver:

    En skyldig försöker förklara. Om man som jag läser fort MEN noga och kanske två ggr. Då kan man hinna med ibland tio inlägg, att då orka börja om i från början går men jag har inte alltid tid, jag prioriterar läsningen. Då kommenterar jag så nära rätt, men ofta handlar det inte om nr ett ofta utan en blandning. Jag har blivit så ledsen så jag törs inte längre med ”glädje” kommentera. Var så god och kalkonkonisera mig, påkommen som jag är!

    Jag tycker jag ställer upp som en vän men ibland törs man inte närma sig någon ssom är så arg när man själv är arg. Många har det jävligt tufft Ulrika, en del kanske inte har mer än en eller några månader själa att leva och då gråter man med dig och åt situationanen… var så god jag har halsen blottad!
    Lena

    Gilla

    • Tofflan skriver:

      När jag startade den här nya bloggen satte jag upp regler som jag också gick ut med i bloggen. Nu ligger de under sidhuvudet. Ett skäl till reglerna är att jag ville ta makten över min egen blogg, mina egna texter. Jag var jävligt trött på alla elaka påhopp på gamla bloggen. Nej, jag publicerade inte så många av dem, för jag ville inte ge personerna bakom kommentarerna plats.

      Jag skriver för att må bättre. För tillfället skriver jag mig ur en kris – IGEN. Jag har tidigare inte haft nåt annat sätt att klara krisen. Nu får jag också psykologhjälp.

      Men det här inlägget handlar inte om att må dåligt eller ha det tufft. Jag hade vissa frågor och funderingar och ville ha svar.

      Du gjorde mig riktigt ledsen nu, trots att jag inte helt förstår din kommentar. Jag har inte hängt ut någon/några specifika som ”skyldiga”, inte dig eller nån annan, jag undrade kring Gillafunktionen och den frågan har visst ingen svarat på. Att jag som skribent önskar en dialog på rätt ställe tycker jag inte är så konstigt. Med inlägget vill jag också veta HUR folk läser. Jag ställde frågor för att jag ville veta, inte för att jag vill ”kalkonisera” nån. Det sårade mig MYCKET att du skrev så om mig.

      Jag tycker att du angriper mig som person i din kommentar – du säger att jag är arg. Jag är inte arg i inlägget utan jag ställer frågor. Inlägget har inte heller något att göra med att ha det tufft, det handlar om hur människor läser, kommenterar och gillar. Jag tycker att du hoppar på mig i din kommentar. Och det gör mig som sagt RIKTIGT ledsen. Att skuldbelägga mig för att jag sårar människor som har kort tid kvar att leva är nog bland det elakaste jag har läst. INGEN av oss vet hur lång tid vi har kvar att leva. INGEN.

      Gilla

      • KaxiMaxi skriver:

        Vissa har fått sin tid utmätt. När det inte längre går att göra något. Då är vi två sårade. Jag ber om ursäkt!

        Lena

        Gilla

      • Tofflan skriver:

        Jag förstår verkligen inte på vilket sätt inlägget sårade dig. Eller har jag sårat dig i nåt annat sammanhang? I vilket fall är det väl inte rätt plats att diskutera detta via kommentarer till det här inlägget om sociala medier?!

        Ända fram till oktober i år har jag haft en familjemedlem som har levt på utmätt tid. Jag vet vad det vill säga, både som närstående, men också som sjuk själv. Men detta har verkligen inte med inlägget att göra, så jag är dum som nappar. Min skuldbörda kring detta är redan enorm. Mea culpa.

        Gilla

  4. fruhatt skriver:

    Jag har aldrig funderar över det med kommentarer men jag håller med dig .
    Har säkert i hastigheten skrivit på fel inlägg någon gång 🙂
    Men det är att visa respekt för den som skrivit inläggen att kommentera rätt .
    För du lägger ner mycket tid på att blogga och skriver bra.

    Kram

    Gilla

    • Tofflan skriver:

      Visst kan vi alla göra fel ibkland, men tack för att du skriver det där om respekt för den som skriver inläggen. Och för ditt beröm. Jag blev glad och tacksam.

      Kram!

      Gilla

Kommentera gärna inlägget, men håll dig till ämnet! Kommentarer från anonyma och falska avsändare och från lånade identiteter publiceras inte!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.