Ett citerande inlägg.
Jag gav min mamma ett par böcker till Mors dag i våras. En av dem läser jag just nu. Och tänk… vilka träffande ord mina ögon just vilade på! Det är Lou och Sam som har en dialog i Jojo Moyes bok Arvet efter dig:
”[…] Okej. Här kommer en riktig fråga, då. Hur lång tid tror du att det tar att komma över någons död? […]
Sams ögon vidgades en aning. ‘Wow. Ja…’ Han såg ner i sin mugg, och sedan ut över de mörknande fälten. ‘Jag är inte säker på att man någonsin gör det.’
‘Det var ju uppmuntrande.’
‘Nej, men på allvar. Jag har tänkt en hel del på det. Man lär sig leva med det, med dem. För de finns ju kvar hos en, även om de inte är levande människor längre. Det är inte samma förkrossande sorg som man känner först, den sorgen som nästan dränker en och får en att gråta på fel platser och bli arg på alla idioter som fortfarande lever när den man älskar är död. Det blir något man lär sig att leva med. Som att växa runt ett hål. Man blir en munk istället för en bulle.’ […]
Tänkvärt…
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Älskar Jojo Moyes!
Och visst stämmer det, man blir nog en munk istället för en bulle! 🙂
GillaGilla
Ja hon skriver riktigt bra böcker – och så olika, sinsemellan!
Munk i stället för bulle är tänkvärda ord, det…
GillaGilla