Onsdagen den 30 november 2016: Rågat mått eller hållet och snälla människor


 



Kära dagbok…

 

Metallmått

Det håller måttet, måttet som är minst lika gammalt som jag.

Är måttet rågat? Inte alls. Måttet på bilden här intill är bara lika gammalt som jag. I min ursprungsfamilj använde vi det till att dricka vatten ur. Nån läsk-unge var jag aldrig och jag kan fortfarande avstå – förutom från bubbelvatten med smak av citron. Men måttet, som nu har flyttat till Uppsala, har bott i såväl Tranås som Motala. Det var det jag använde när jag lärde mig brygga kaffe som fem-/sexåring. Javisst, sånt hade en barn till på 1960-talet. Idag, när allting ska vara så mycket bättre, kan tonåringar inte ens skiva ost med osthyvel. Tur att det finns färdigskivad ost i förpackning att köpa. Jag har diskat måttet grundligt. Nu står det på min diskbänk och jag ska hädanefter använda det till att dricka vatten ur igen, typ 50 år senare. Snacka om att vissa saker håller länge, det vill säga vissa saker var bättre förr…

Malmkrona

Malmkronan hade ursprungligen gula skärmar och såna jagar jag nu.

Ja, som du förstår har jag plockat lite med mammas saker idag. Minnen kommer, reflektioner, tankar. Jag har till exempel insett att manglade linnedukar tar mindre plats än omanglade och förbannat det faktum att jag inte äger en mangel. Dessutom är det svårt att hitta lampskärmar till gamla sortens glödlampor. Jag har en utmaning framför mig! Min plan var att ta det lugnt idag och det har jag gjort. Att åka till en affär som har öppet två halvdagar i veckan och titta på lampskärmar är lugnande. Prova får du se! Affären heter Lystra och finns i Uppsala, ganska nära Vaksala torg. Jag fyndade två skärmar av planerade åtta. Två bordslampor fick bättre begagnande skärmar. Malmkronan behöver sex likadana skärmar och jag såg fem av den sorten jag ville ha på Lystra. Det blev till att sätta tillbaka den rosa skärmen jag hade tagit med på kronan och avvakta. Skärmarna är i vart fall hela, men håller inte riktigt måttet: jag vill ha gula skärmar, såsom jag minns att de var när jag var barn…

Ljuskula i arbetsrumsfönstret

Jag hittade en ljuskula.

Nån biltvätt orkar jag inte med just nu, så jag stannade till vid en närbelägen mack och drog av rutor, speglar och lampor på bilen. Sen pep jag in till ÖoB och hittade till min glädje en ljuskula som passar mycket bättre i arbetsrumsfönstret än en vit pappersstjärna på silverfot. Då blir det dessutom likadana kulor i de två intilliggande smårummen – i gästrummet hängde jag ju upp en sån igår. Det var lite trixigt att få upp kulan eftersom morfars skrivbord står mot fönstret, men skam den som ger sig. Nu sprider sig ett milt, behagligt sken från en plats mitt emellan mammas köksgardiner. Jag tror inte att mamma misstycker att jag har satt upp dem i mitt arbetsrum. Jag tycker om de lite murriga färgerna i dem och tänker att det kan vara sköna att kunna dra för dem när vårsolen blir för obarmhärtig.

Ett kort med texten: "Tänker på dig! Kram Kia!"

Tankar och kram från min syssling i väst värmde hjärtat idag.

Nog har jag sagt det förr, men… det finns snälla människor omkring mig. Idag hade jag kontakt med R och det är en av de snällaste kollegorna jag har. R är alltid så vänlig och hjälpsam och äger ett stort mått av empati – utan att det blir för mycket. Dessutom hade vi väldigt roligt i somras när vi understundom var ganska ensamma på jobbet.

En annan snäll människa hade sänt mig ett kort idag. Några enkla ord från min syssling i väst, men oj så de värmde mitt hjärta. Och i eftermiddags ringde Annas snälla mamma bara för att fråga hur det är. Vilken omtanke!

Tre julklappar

Tre julklappar till några i min närhet som har varit extra snälla.

I morgon börjar julmånaden. Det är många jag skulle vilja ge julklappar i år, men alla kan inte få, tyvärr. Det blir familjen och en och annan nära vän som får paket. Igår slog jag in min första julklapp och den var till Fästmön. Idag har jag slagit in ytterligare tre. Det finns de som har varit – och är – lite extra snälla i min närhet.

Före jul, nu på lördag, har vi en födelsedag i familjen, men eftersom födelsedagsbarnet befinner sig utomlands blir det inget paket från mig. Det blir nåt annat användbart, förhoppningsvis.

Själv önskar jag mig just nu en sherpapläd att svepa om mig när jag sitter och läser i min läshörna. För mamma kan jag ju inte önska tillbaka, bara sakna.

 


Livet är kort.

Om Tofflan

En fortfarande rätt tjock tant (?) som ändå är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är jag from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Kärleken och hjärtat tillhör Anna! Alltid. Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig. Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till mejlaulrika(snabel-a)gmail.com Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte! Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
Det här inlägget postades i Dagbok, Familj, Jobb, Krämpor, Personligt, Vänner och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

8 kommentarer till Onsdagen den 30 november 2016: Rågat mått eller hållet och snälla människor

  1. SoP skriver:

    Jag har också ett sådant mått. Jag tror att jag har haft det hela livet men vet inte varifrån det kommer- kanske”hemifrån” ?

    Gilla

  2. Krista skriver:

    Förlåt om det är en för personlig fråga, du behöver inte svara så klart, men vad är De sju svåra åren?

    Gilla

    • Tofflan skriver:

      Min gamla blogg handlade mycket om De Sju Svåra Åren, en kris orsakad av Den Lille Fjanten, kort sagt. Du får antingen ”dammsuga” gamla bloggen eller hoppas på att nåt förlag nappar på mitt manus om händelserna. Men en gammal kärrings upplevelser verkar inte vara särskilt intressanta. 😦

      Gilla

      • Krista skriver:

        Har börjat läsa lite där redan. Gillade förresten den sista bilden du hade där, på dig och din mamma, ni såg så glada ut så blev glad själv att se den. Vilken fin kontakt ni verkade ha.
        Du skriver så bra och vardagligt (i en väldigt positiv bemärkelse) så håller tummarna att det nappar snart!

        Gilla

      • Tofflan skriver:

        Mammas och min relation var inte okomplicerad, men när pappa gick bort för tio år sen kom vi att stå varandra väldigt nära. Jag tror att du menar bilden från mammas 79-årsdag! Vi gjorde en utflykt till Vadstena. Bilden tog jag när vi fikade på en uteservering. Mamma var så glad den dan, minns jag!

        Tack för berömmet! Jag får oftast bara höra klagomål på att jag har offerkoftan på etc, så det var riktigt roligt att höra!

        Gilla

  3. Krista skriver:

    Vad bra 🙂

    Gillad av 1 person

Lämna ett svar till Tofflan Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.