Tisdagen den 29 november 2016: Bort med stygn, upp med advent!


 



Kära dagbok…

 

Citrus på Djursjukhuset

Lilla Citrus var knölig.

Med tre tjejer i bilen, varav två fyrbenta och håriga, for jag iväg till Djursjukhuset på förmiddagen. Fästmön hade fått tid för stygnborttagning på kattkvinnorna klockan 10.30, men eftersom det var en akuttid var vi osäkra på hur lång tid det skulle ta. Jag tog med en bok och Anna tog också sin jobbväska. Kattflickan Citrus hade dessutom fått en liten knöl som Anna tyckte borde undersökas. Två av mina tre passagerare satt i bur och pep på vägen dit. Vi överlevde emellertid alla resan, för jag körde så försiktigt.

Katterna var förstås lite stressade, men jag tyckte ändå att de var förhållandevis lugna när vi satt i väntrummet. Lilla Citrus låg i alla fall ner i sin bur och knep med ögonen, så där som hon gör när hon är trött. Mamma Mini var mer orolig och vi var oroliga att det skulle bli nödvändigt att medicinera damen. Inte då! Båda katterna var så duktiga och lät sköterskan ta bort stygnen med Anna höll dem (en i taget, förstås). En veterinär undersökte Citrus knöl och troligen är det bara en ofarlig reaktion på suturen (tråden). Hon reagerade i alla fall inte när veterinären palperade (kände) och det har hon inte gjort när Anna har klämt heller.

Citrus och Mini i var sin bur

Citrus och Mini var inburade idag en stund.


Klockan var nånstans runt elva, halv tolv 
bara när jag lämnade av alla tjejer på Fänriken. Jag vände hemåt, men kom på att jag behövde mjölk, fil, soppa och TV-tidning, så jag stannade till vid Tokerian. Och kan du tänka dig – jag gjorde inte mindre än två spontaninköp och förvånade mig själv grymt. Dels köpte jag inte bara tomatsoppa och Thaisoppa utan skogssvampsoppa, dels köpte jag inte bara fil utan grekisk yoghurt. Yoghurten åt jag hos Anna i söndags och den var fet och god.

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

Lampor till adventsljusstake

På MM fanns de, reservlamporna!

I hundra dar och hundra nätter och hundra gånger, minst, har jag besökt Dyra Elaffären i min jakt på en liten jävla lampa till en av adventsljusstakarna i köket. Varje gång har jag fått höra att lamporna är beställda. Igår fick jag veta att fel lampor hade kommit och att en ny beställning var gjord. Så själva F*n (?) flög i mig och jag hoppade in på MM-butiken intill Tokerian för att kolla om det möjligen inte fanns lampor där. Och kan du tänka dig, det fanns! Kunde ha sparat mycket bensin där om jag bara hade orkat in i en av de affärer som ligger närmast min bostad…

 

Jag var ganska trött när jag kom hem, men målet var ändå att försöka få upp adventsstjärnor och en fin ljuskula i fönstren mot baksidan. Ibland vet jag inte varifrån jag får krafter, de bara kommer. Så länge det inte har med tänkande att göra, bara ”handarbete”, funkar jag OK. Jag har fortfarande mycket svårt att komma ihåg saker och måste skriva ner allt viktigt som jag inte får glömma bort. Nu får jag snart skriva en stor lapp om att jag ska posta en födelsedagspresent till vännen FEM. Den har legat i hallen, fullt synlig i hyllan med ytterkläder, sen en vecka. Idag fick den följa med till Djursjukhuset – och hem igen – också…

Lilla mamma brukade husera i mitt gästrum när hon kom hit under jularna, så där inne ville jag också göra fint. Det blev faktiskt så att jag strök och satte upp ett par av mammas gardiner där, i Gula rummet, som jag nog ska döpa om det till. Och i mitt kombinerade arbetsrum/bibliotek/läsrum/datorrum hamnade gardinerna som mamma hade i sitt kök nu sist! I vardagsrummet orkade jag inte byta gardiner, men mässingsstjärnorna kom upp där i all fall. En av stjärnorna är lika gammal som jag…

Detta bildspel kräver JavaScript.


Igår hade jag fått en utbetalning från Försäkringskassan
Det förvånade, men gladde mig. Jag var nämligen helt inställd på att inte få en spänn. Jag loggade in på Mina sidor och försökte begripa beslutet som stod där. Det enda jag fattade var att jag behöver inkomma med ett nytt läkarintyg om jag ska vara sjukskriven längre än till och med den 14 december. Det ska jag inte vara, har jag bestämt. Den 15 december ska jag börja jobba igen.

Pengarna kom väl till pass efter gårdagens fakturor, men jag tror att jag ska använda dem till nåt annat. I morgon eftermiddag tänkte jag ta bilen till Lystra och kolla om där finns några fina lampskärmar. Jag vill ha sex nya till malmkronan och två nya till ett par smålampor. Inte tror jag att mamma skulle misstycka – några av de gamla skärmarna är trasiga. Jag tror att hon kanske skulle tycka att här är ombonat och fint med hennes gardiner, lampor, filtar och pryttlar. Det är liksom bara hon själv som fattas…

Malmkrona

Malmkronan behöver nya skärmar.

PS Vad gäller mejlen lyckades jag logga in en gång på seneftermiddagen och kunde då också betala en faktura som inkommit. Nästa gång jag skulle logga in funkade det inte… 👿


Livet är kort.

Annonser

Om Tofflan

En fortfarande rätt tjock tant (?) som ändå är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är jag from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Kärleken och hjärtat tillhör Anna! Alltid. Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig. Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till tofflan(snabel-a)home.se Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte! Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
Det här inlägget postades i Böcker, Dagbok, Familj, Jobb, Personligt, Vänner och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Tisdagen den 29 november 2016: Bort med stygn, upp med advent!

  1. åsa skriver:

    Skönt att läsa, att du börjar fungera mer och mer i ”vardagen” och jag blev glad då du skrev att du kände förtroende för din ”samtalskontakt”.
    Din mor är säkert så nöjd med hur du donar och grejar med hennes saker och att du vill göra lite ”julmysigt” som du brukar 🙂
    Vet att du har det väldigt jobbigt fortfarande, men du låter mer…ja, tillfreds är nog inte det rätta ordet…men du verkar börja hitta igen dig själv trots sorgen, som måste få sin tid, den försvinner inte men den blir lite ”lättare” att hantera kanske, gråten kanske inte kommer när man minst anar det…
    Vill ju utav mitt hela ❤ att du ska må bra.
    Var rädd om dig ❤
    Ha dé!/Kram

    Gilla

    • Tofflan skriver:

      Det är lite bättre, ja, men sorgen tar sig konstant nya uttryck. Ett är att jag måste göra saker med händerna hela tiden, annars bryter jag ihop. Det blir väldigt jobbigt för kroppen, samtidigt som det förstås är bra att göra vettiga saker. Igår kväll blev jag riktigt dålig – se den här morgonens inlägg! – så idag ska jag försöka att ta det lugnare.

      Jag vet inte hur mycket mer ”julmysigt” jag gör här hemma, men jag ska nog ställa fram mammas änglar på ekbyffén så där som hon gjorde till jularna och när jag har bytt köksgardin hänger jag upp mina älskade julfigurer. Sen räcker det nog.

      Psykologen verkar bra, jag fick förtroende direkt. Att bli lyssnad på, även om den som lyssnar får betalt för det, är aldrig fel.

      Tack åsa för din omtanke!!! ❤

      Kram!

      Gilla

Kommentera gärna inlägget, men håll dig till ämnet! Kommentarer från anonyma och falska avsändare och från lånade identiteter publiceras inte!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s