Ett inlägg om en film.
Igår fortsatte Fästmön och jag på skräcktemat. Vi valde en film från Netflix om besatthet – The Possession (2012). Som de flesta andra såna filmer sägs den vara baserad på en sann historia. Ja, ja…
En familj – mamma, pappa och två döttrar. Mamman och pappan är ganska nyskilda och pappan ska nu ha flickorna hos sig en helg i sitt nya hus. De åker till en loppis för att köpa prylar. Den yngsta av döttrarna hittar ett gammalt träskrin som hon prompt vill ha. Det är riktigt dumt. Hade hon sett inledningsscenerna i filmen, som visade vad som hände den förra ägaren, skulle hon nog inte ha tjatat till sig lådan. Det visar sig nämligen att skrinet innehåller en ond ande som tar folk, gärna barn, i besittning… Pappan gissar så småningom hur det ligger till och hamnar i judiska kvarter. Där får han med sig en rabbin som ska driva ut den onda anden.
Lite förutsägbar är även denna film. Först är naturligtvis mamman och pappan väldigt oense, men sen blir de ett team igen och säkert slutar det hela såsom alla skilsmässbarn önskar. Fast filmen är faktiskt väldigt spännande däremellan. Effekten av insekterna i filmen förstärktes för min del eftersom vännen Mia sms:ade under kvällen och berättade om sin nyckelpigeinvasion.
Toffelomdömet blir högt.
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 