Torsdagen den 24 november 2016: Tjock och smal och bedömd


 



Kära dagbok…


Tänk att huvudvärken efter sömntabletten 
igår kväll har bitit sig fast. Nej, jag ska nog inte ta nån mer tablett i onödan. Jag har känt mig ganska påverkad hela dan dessutom. Och trött och trött och trött och ledsen.

På förmiddagen ringde jag Griftegårdsförvaltningen i Motala och pratade med dem om gravsättningen. Vi kom överens om att jag ska höra av mig senare i vår, minst tre arbetsdagar i förväg, för att bestämma tid. Sen frågade jag om stenen och det är inte de som ombesörjer att nya namn hamnar på den, så jag utgår från att begravningsbyrån sköter det på nåt sätt. Eller i vart fall ombesörjer kontakterna med stenhuggaren. Sten finns ju, tyvärr är det lilla mammas namn som ska huggas in den här gången. Jag har så svårt att förstå och acceptera att det är så…

Ljus och ljungträd vid graven

Lilla mammas namn ska läggas till.


För att skingra tankarna efter samtalet 
ställde jag mammas TV på plats i sovrummet och lyfte undan min gamla tjock-TV. Det är en evinnerlig tur att moderna TV-apparater har automatisk kanalsökning, för min hjärna funkar ju inte som den ska just nu. Jag lät helt enkelt mammas TV jobba för egen maskin. Det enda jag gjorde sen var att lägga in kanalerna på rätt platser på fjärrkan, så att SvT1 ligger på knapp 1, SvT2 på knapp 2 etc. Tjock-TVn och rullbordet den stod på lyckades jag få ut i hallen, men sen tog det stopp. Jag kontaktade därför äldsta bonussonen för att be om hjälp. Han var så gullig och kom hit i eftermiddags och bar eländet nerför trappan, in i min bil samt rullade bordet till containerrummet. Som tack för hjälpen fick han en pizza och en påse cheez ballz. Barnarbete är OK – om barnen är vuxna och de får nåt för det, tycker jag.

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

Datorskärm, som visar IT-avdelningens externa webbplats och ett tangentbord

Jag längtar tillbaka till jobbet!

Vid 12.30-tiden tvingade jag i mig lite fil och müsli. Hade precis ätit färdigt när min handläggare från Försäkringskassan ringde. Jag hade väldigt svårt att höra vad hon sa – det lät som om hon talade i en burk. Hon ställde några frågor och jag berättade. Naturligtvis började jag grina också. Jag hatar verkligen att grina, allra helst när jag pratar med byråkrater! Sen rabblade hon en massa om nya regler från den 1 november och jag fick stopp på henne genom att säga att jag inte kunde ta in informationen. Det lät i och för sig som om hon läste innantill, men hon kom nog av sig lite. Samtalet avslutades med att hon lät mig veta att hon ska göra en bedömning av min ansökan om sjukpenning. En bedömning… I mina öron lät det helt sjukt att en handläggare, som lät som om hon knappt var myndig, ska avgöra om jag ska få sjukpenning eller inte, trots att min läkare tycker att jag är i så dåligt skick att jag inte kan jobba. Såna är i alla fall reglerna och precis som för alla andra gäller de även mig. Jag kan bara be och hoppas att jag får sjukpenning för de här dagarna fram till och med den 14 december. Jag längtar så oerhört mycket tillbaka till jobbet, men sorgen är som sagt en lömsk följeslagare och just nu hindrar den mig från att prestera. Men den 15 december tänker jag jobba igen, det är jag helt bestämd kring!

Smörgåsar, thaisoppa, mjölk och bok

Soppmiddag. hurra!

Dusch och hårtvätt blev det idag, trots att jag knappt orkade lyfta armarna. En maskin med sorgesvart blev det också. Nåt annat nyttigt har jag inte gjort idag. Jag är trött och känner mig medtagen, men petade i alla fall i mig soppa och smörgås i kväll igen till middag. Eftersom det var tomatsoppa igår blev det Thaisoppa idag. Det är svårt att äta när en inte är ett dugg sugen och när tuggorna nästan växer i munnen.

Men jag har i vart fall beställt röding som varmrätt att hämtas hos Hambergs i morgon vid 17-tiden. Våra presentkort räcker nästan – vi behöver bara lägga till en guldpeng.

Presentkort från Hambergs

I morgon köper vi röding för ett par av våra julklappar från 2015.


Vid 21-tiden åkte jag till Fästmöns jobb
för då slutade hon arbeta. Eftersom hon inte skulle vara hemma förrän runt 22.15 – 22.30 om hon åkte buss tyckte jag att hon skulle få åka bil hem till Fänriken. Jag har packat min lilla rygga, för helgen ska vi tillbringa tillsammans i alla fall! En natt till ensam ska jag klara.

 


Livet är kort.

Annonser

Om Tofflan

En fortfarande rätt tjock tant (?) som ändå är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är jag from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Kärleken och hjärtat tillhör Anna! Alltid. Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig. Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till mejlaulrika(snabel-a)gmail.com Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte! Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
Det här inlägget postades i Dagbok, Familj, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera gärna inlägget, men håll dig till ämnet! Kommentarer från anonyma och falska avsändare och från lånade identiteter publiceras inte!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.