Söndagen den 20 november 2016: Ett hem – ett museum och maximal tröttma


 



Kära dagbok…

 

Carl Larssons bok Ett hem

Vad är ett hem?

Igår kväll bläddrade jag i ett par böcker av konstnären Carl LarssonJag har haft böckerna i häftade utgåvor tidigare, men nu följde två inbundna exemplar med hem till Uppsala från Motala. Böckerna har tillhört pappas moster Vera, farmors äldsta syster, Tron (Vera betyder Tro på ryska). Texten i boken Ett hem orkade jag inte läsa, men jag tittade på de vackra verken av Carl Larsson. Samtidigt slogs jag av att de verkligen skildrar just ett hem.

Vad är ett hem? Det var vad jag satt och funderade över. Jag har alltid sett andra människors hem som delar av deras själar. När ägaren till hemmet inte är hemma och jag av nån anledning vistas där har hemmet känts själlöst. Hur känner jag inför mitt eget hem? Just nu är det som ett museum över mina föräldrar och min släkt. Jag kände mig inte redo eller mogen den att axla manteln som släktens överhuvud och numera enda överlevare, men så blev det den 13 oktober 2016. Och jag funderar över sånt som testamente eftersom jag ju nu inte har nån som ärver mig om jag plötsligt skulle gå bort. Det måste jag ordna! (Testamente, alltså, inte gå bort.)

Just nu trivs jag bäst i min nya läshörna i mitt hem. Den är i och för sig också som ett museum – farfars fåtölj (40-årspresent, tillverkad för just farfar år 1940) och mammas fotpall, golvlampa och James (tillverkad av mammakusinen E till mamma). Men hörnan har blivit en trygg vrå. Här kan jag sitta och läsa, svepa om mig mjuka fleecefiltar och gråta. Det är nära till datorn och jag kan förstås också telefonera. Efter två maratonsamtal igår (notera att det är jag som pratar mest!) var jag väldigt värmd av personernas omtanke, men också väldigt trött. Så trött att när ett tredje sms kom bad jag att få återkomma. Jag måste spara på krafterna! Då får de som har stöttat mig mest också mest av den lilla ork jag har. Andra får vänta tills orken återkommer.

Bokbyte blev det i alla fall igår. Jag läste ut den spännande Lewismannen och plockade fram Linda Olssons senaste bok. Linda Olsson skriver fantastiskt bra böcker, men det jag inte insåg när jag valde boken är att den handlar om sorg. Kanske inte det bästa valet för min del just nu…

Detta bildspel kräver JavaScript.


Detta läste jag tidigare idag i boken:

”[…] Jag lät blicken vila på den välkända utsikten. Och jag tänkte på den första dagen där. Det är egendomligt att man kan minnas att man varit lycklig, men omöjligen återkalla själva känslan. Så är det inte med sorg. Minnet av sorg för alltid med sig känslan av den. […]

 

Thaisoppa

Det blir soppa till middag idag igen.

Idag vaknade jag tidigt, läste en stund och somnade om en stund. Sen klev jag upp och bäddade rent och tvättade och hängde de rentvättade lakanen. Skurade av i badrummet och duschrummet/toan. Min medicin var slut och jag tvingades klä på mig och gå över till apoteket. Tog mig i kragen och gick in på Tokerian för att köpa nåt till middag. Noll inspiration idag igen, så jag köpte soppa – idag igen. Fast igår blev det tomatsoppa, idag serverar köket Thaisoppa. Det gick ganska lätt att äta soppan igår och jag kände mig rejält mätt. Jag försöker köpa sånt jag gillar och/eller tror att jag kan äta, så en liten miniostbricka följde med hem. Om jag mår OK i kväll kanske jag kan mumsa på ostarna och ta ett glas rött till. Men då gäller det att jag inte gråter!

 

Boxholms gräddost

Boxholms gräddost är jul för mig, men trots att jag inte ska ha nån i mitt hem köpte jag en rejäl bit.

När jag stod bland ostarna föll blicken på Boxholms gräddostar. Jag brukar alltid köpa en sån till jul, men efter förra julen kunde jag inte sluta äta den, så jag käkade den mest hela våren tills jag tröttnade. Nu kunde jag inte låta bli att köpa med mig en ost. Inte till jul, dock, utan till nu. Nån jul ska jag ju inte ha här. Fast jag längtar efter sillar och ägghalvor och Jansson, mörk julöl och Östgöta sädes. Men det blir en annan jul i år, nån annanstans. Jag är så tacksam att Fästmön vill ha mig där, jag lär inte vara nån muntergök, precis. Och alkoholen ska jag definitivt låta bli eftersom jag garanterat blir ledsen – alkohol förstärker alla känslor, även sorg. Det gör det lätt för mig att avstå tills jag känner mig stabil.

För tillfället känner jag mest maximal tröttma. Jag har hämtat mina nycklar från Lucille (det tog mig en vecka…) och jag var så trött att jag nästan inte klarade av att stå och prata med henne på trappavsatsen utanför ytterdörren. Nu tror jag att det är dags att vila hjärnan en stund.

 


Livet är kort.

Annonser

Om Tofflan

En fortfarande rätt tjock tant (?) som ändå är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är jag from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Kärleken och hjärtat tillhör Anna! Alltid. Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig. Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till tofflan(snabel-a)home.se Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte! Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
Det här inlägget postades i Böcker, Dagbok, Familj, Mat, Personligt, Vänner, Vin och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Söndagen den 20 november 2016: Ett hem – ett museum och maximal tröttma

  1. KaxiMaxi skriver:

    Fin lampa du fått upp. Det är tufft att få blandningen av eget och arvegods att passa tillsammans men lampan passade verkligen i bokrummet. När du håller på med testamentet se till att titta över förmånstagare på försäkringar etc. Tänker på dig och hoppas du får tillbaka hälsa och klara att gå tillbaka till jobbet. Var rädd om Dig!

    KRAM

    Gilla

    • Tofflan skriver:

      Eh lampa..? Jaha, den jag skrev om i ett ANNAT inlägg.
      När det gäller försäkringar ska jag säga upp varenda en som jag inte måste ha (typ bilförsäkring), för försäkringsbolagen bara lurar av en pengar.
      Testamente står på att göra-listan, men eftersom jurister tar oskäligt betalt ska jag försöka ta fram ett testamente som är giltigt själv.
      I skrivande stund är jag så trött att jag knappt orkar sitta. Hur ska jag orka jobba..?
      Kram!

      Gilla

  2. FEM skriver:

    Ååh! Den där thaisoppan är så god. Jag brukar steka lite kycklingfile i bitar och blanda i och ha i wokgrönsaker också. Då blir det nästan som en gryta istället. Riktigt gott! Prova det nån gång!

    Gillad av 1 person

    • Tofflan skriver:

      Som jag har skrivit här i några inlägg har jag svårt inte bara att äta utan också att svälja. Att svälja har blivit svårare, så några bitar i soppan går inte.

      Gilla

  3. KaxiMaxi skriver:

    Ledsen att det hamnade fel. Hemförsäkringen ska man väl akta sig för att säga upp? Det jag tänkte på var de som kommer automatiskt när man är med i facket, grupplivförsäkringar och de går väl inte att säga upp vad jag vet. Det skiftar kanske mellan olika fackföreningar och jag vet ju inte vad som gäller för dig. Jag ber verkligen om ursäkt för att jag svarade på fel inlägg, är rätt trött i huvudet efter en lång period som riktigt svårt sjuk.

    Gilla

    • Tofflan skriver:

      Jag vill verkligen inte tro att du menar att häckla mig eftersom du ber om ursäkt två gånger för att din kommentar hamnade fel. I stället vill jag förklara varför det är viktigt för mig att kommenterar gäller de inlägg de skrivs vid. Jag skriver den här bloggen bland annat för att jag har svårt att komma ihåg saker. Då är det extra viktigt att saker hamnar på ”rätt plats” vad gäller tid. Sen lägger jag ner ganska mycket tid och energi på att skriva om vissa ämnen och då skulle jag önska att de som kommenterar kunde bemöda sig lite att kommentera på rätt ställe. Men är en sjuk är det kanske svårt att orka göra det.

      Att DU är svårt sjuk vet jag och det beklagar jag verkligen. Jag själv är sjukskriven, men jag har ”bara” en krisreaktion. Efter De Sju Svåra Åren har reaktionen på mammas bortgång troligen blivit starkare och djupare eftersom jag redan levt under svår stress alla dessa år. Men svårt sjuk som du är jag inte.

      Det kommer nog inga försäkringar automatiskt när en är med i facket, möjligen olycksfall under arbetsdagen och till och från jobbet. En får erbjudanden och ev. gratis provperioder på vissa försäkringar. Jag var dum nog att nappa på ett par – dem ska jag ta bort. Hemförsäkring, däremot, är nåt som vad jag förstår kommer automatiskt när en är med i facket Kommunal. Det är jag lyckligtvis inte – jag vill välja försäkringsbolag själv, inte att facket gör valet åt mig. Min hemförsäkring och min bilförsäkring får vara kvar, men resten ska bort.

      Gilla

Kommentera gärna inlägget, men håll dig till ämnet! Kommentarer från anonyma och falska avsändare och från lånade identiteter publiceras inte!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.