Kära dagbok…
Nä, som förr blir det inte. Jag kan fortfarande tänka att jag ska ringa mamma och berätta saker, men det går inte. Den här måndagen har jag ägnat mig åt att packa upp lådor med saker från mammas och pappas hem. Det är så mycket jag skulle ha velat kommentera och prata med dem om. Nu får jag avstå. I stället försöker jag komma ihåg allt de har berättat om sakerna. I kandelabrarna hittade jag för övrigt en lapp som jag själv skrev i april förra året:
”Dan Axel Broströms farmor Anna Ida (?) gav kandelabrarna till farbror John, bror till pappas farfar Karl. Farbror John gav kandelabrarna till min farmor Nadja och farfar Mansfield. Detta berättade mamma för mig i april 2015.
Självklart har jag inget som helst minne av att mamma berättade detta för mig förra året. Jag minns inte heller att jag nånsin skrev lappen. Ja, det är som det är med minnet… Tur att en skriver lappar. Och blogg…
Den klumpiga möbeln (enligt somliga) blev fylld med nya och gamla saker, blandat från mammas och pappas hem och mitt eget. Ovanpå ställde jag de ovan nämnda kandelabrarna och lite silver… Jag tycker att det blev jättefint!
Jag tyckte att det blev fint med silvret på ekbyffén. Sen får andra tycka vad de vill.
I mitt vitrinskåp flyttade mammas änglar och ägg ihop med mina. Jag hade förstås inte på långt när så stor samling som mamma. Tänk att hon dessutom hade namn på varje ängel! Hon berättade det för mig en gång, för till varje jul brukade hon ställa fram änglarna på ekbyffén ovan. Men självklart minns jag inte ett enda namn…
Änglar och ägg i mitt vitrinskåp.
Pappas farfar Karl hade en egen sockerburk…
Jag hittade en del lustiga saker också, det är ju sånt en gör när en packar upp andra människors hem och liv. Pappas farfar Karl hade en liten sockerburk. Burken är ungefär lika stor som en cigarrettändare och har årtalet 1916 samt initialerna KH ingraverade. Tänk, en egen sockerburk… Jag vet ju att Fästmön har små sockerburkar eftersom hon behöver ha druvsocker tillgängligt ifall hennes blodsocker blir för lågt. Men inte nån i silver med initialerna på… För övrigt kan du aldrig gissa hur många äggkoppar och servettringar i silver jag hittade med med min farfar Mansfields smeknamn Mannie ingraverat. Farfar kallades Mannie som barn. Jag kan bara föreställa mig hur roligt (NOT!) det måste ha varit för ett barn att få äggkoppar och servettringar i födelsedagspresent och i julklapp…
Kopparsakerna packade jag också upp idag. De var väldigt många, men jag fick till en gemytlig trängsel av kannor och pannor ovanpå ett av köksskåpen.
Jag gillar inte bara silver utan också koppar.
Anna kom med gofika – saffransbullar och Remikex.
Det var tur att Anna tittade in på eftermiddagen – annars hade jag glömt bort att äta. Hon hade varit nere på stan i ett par ärenden och kom med saffransbullar och Remikex – kaffet stod jag för. Efter fikat gick Anna igenom smyckeskassarna och så gjorde vi tillsammans nån sorts ordning. Medan jag fortsatte uppackningen pep Anna iväg och köpte kyckling och potatissallad till middag. Jag åt det också, men jag känner ingen hunger. Plötsligt bara inser jag bara att jag nog behöver äta. Med all säkerhet har jag gått ner ett kilo eller två. Det spelar ingen roll, jag orkar inte väga mig.
Nån gång efter klockan 21 skjutsade jag hem Anna, men inte förrän jag hade tvättat mig. Jag har gått omkring som en riktig snubba idag, otvättad och vidrisch. Bara tänderna är borstade. Bilen har fått påfyllning av spolarvätska, baksätet är på plats och filten över det utlagd. Nu ska jag sjunka ner i bästefåtöljen och glo på Tjockare än vatten som jag spelade in på DVD-hårddisken från SvT1 i kväll.
Mina planer för i morgon är, i prioriterad ordning, att…
- duscha och tvätta håret
- åka till jobbet med sjukintyget
- betala Annas snälla mamma och L. för lastbilshyran och bensinen
Jag jobbar på att komma igen så jag kan börja jobba snart!!! Men jag saknar fortfarande min mamma…
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Jag är också ett fan av kopparsaker, vi har massor i gästhuset 👍 Men det är inte helt billigt att komma över dem nu för tiden.
GillaGilla
Jag har alltid gillat kopparsaker, tycker om färgen och att många saker faktiskt är gamla bruksföremål. Det var roligt att höra att de verkar stiga i värde!
GillaGillad av 1 person
Förr vårdade man verkligen sin koppar, precis av anledningen som du nämner. Nu köper vi nytt på Ikea när den gamla pannan blir repig. Tråkig utveckling…
Ja, och i södra Sverige är de ännu dyrare än här i norr. Av någon anledning.
GillaGilla
Ja, det är mycket slit och släng nu och ofta är det inte värt att låta laga sånt som t ex elektronikprylar. 😦
GillaGilla