Fredagen den 11 november och lördagen den 12 november 2016: Tårar, blommor och sol


 



Kära dagbok…


Programblad mammas begravningDet blev naturligtvis ett sorgesamt avsked av lilla mamma igår.
Men såväl prästen Henning som Peter från begravningsbyrån gjorde avskedet så fint. Henning hade inte uppfattat nåt av det jag berättade om mamma fel, utan återgav allt korrekt. Samtidigt fick han med kärlekens budskap, såsom jag hade önskat. Peter arrangerade blommorna så vackert och tog fint emot oss när vi kom.

Fästmön och jag gick in och satte oss först, för jag kände att det skulle bli för jobbigt att möta alla nära och kära direkt. När klockklangen klingat ut spelade kantorn Gammal fäbodpsalm, en till en början ganska sorglig sak, men som sen ändå ljusnar. Jag hade valt Blott en dag och Härlig är jorden som psalmer. Blott en dag vet jag att mamma tyckte om och Härlig är jorden är en vacker psalm som passar till såväl avsked som gladare tillställningar – jag ville ha nåt positivt också. Vid avskedstagandet hade jag valt Ave Maria. Jag önskar att jag hade haft råd att anlita en cellist till stycket, men kantorn gjorde ändå sitt bästa vid orgeln. Som avslutning blev det Ovan regnbågen. Den är vacker och jag ville försöka förmedla att mamma finns där uppe nånstans tillsammans med pappa och att jag senare, inte riktigt än, får träffa dem igen, ovan regnbågen…

Blommor vid mammas begravning

Så många vackra blommor, precis som mamma hade tyckt om.


Mamma fick så många vackra blommor,
precis som hon skulle ha tyckt om. Vi hade faktiskt pratat om det där med att ge pengar till välgörande ändamål, mamma och jag, och vi tyckte att det var svårt att veta att pengarna verkligen gick till det de var avsedda. Därför kändes det helt rätt med alla blommor.

Efter begravningsgudstjänsten i Heliga Korsets kapell blev det minnesstund på lokal nere på stan. Det blev många kära återseenden av såväl släkt som vänner. Fem av mammas kusiner var med och två kusinbarn. Andra kusiner och en faster hade skickat blommor. Bland vännerna var såväl gamla vänner som nya med och även min gudmor, som tillhörde mina föräldrars första, gemensamma kamratkrets. Även mina kamrater var representerade, vännen FEM var där och hade även, med familjen, skickat blommor och vännen Mia med familj hade skickat blommor. Hälsningar kom via mammakusinen B, som var med tillsammans med sin bror och sin yngsta dotter, från min nästanbror och hans morbror S (mammas kusin) i Kanada. Eftersom det var så mörkt när vi skildes åt åkte Anna och jag upp idag på dan och tittade på blommorna.

Blommor till mammas begravning

Så mycket vackert!


Vi åkte också upp till graven 
och halkade nerför slänterna. Jag hade köpt ett ljus som jag tände trots att solen faktiskt lyste idag.

Graven

Jag tände ljus vid graven trots att solen sken.


Självklart kom tårarna igen,
för i morgon lämnar jag Motala och åker hem till Uppsala. Nästa gång jag kommer hit har jag inget hem att åka till, bara graven. Jag har också nån underlig känsla i mig att jag lämnar mamma och pappa i sticket. Samtidigt är det ju i Uppsala jag bor och arbetar och har min nya familj och det är där jag hör hemma nu. Men det är så ledsamt att ändå lämna Motala och att inte ha nån bas kvar här längre.

Sol över Vättern


Det var som sagt soligt idag. 
Efter besöket på kyrkogården och tankning åkte vi hem till mammas lägenhet och parkerade bilen utanför. Vi promenerade längs sjön upp till stan där vi kollade i lite affären och Anna gjorde nåt ärende. Sen slank vi in på Ubbes i backen och tog en fika. Jag var hit med mamma nån gång också. Mer tårar, förstås. När vi lämnade stället knackade nån på oss och ut rusade vännen Mia som satt på samma ställe som vi just hade lämnat och fikade med sin dotter! Dumt, vi kunde ju ha fikat tillsammans.

Kladdkaka med grädde

En bit kladdkaka med grädde glufsade jag i mig.


Anna och jag strosade när till Sjöglimten
Där kollade vi menyn och sen gick vi in och bokade bord till i kväll. Sjöglimten ligger där jag och vännerna FEM och Mia ofta hängde som tonåringar. Fast då hette stället Waljés och var ett konditori.

Självklart gick vi längs med sjön tillbaka till mammas lägenhet igen. Jag försökte fånga eftermiddagssolen, vattnet och min kära, men du vet ju att verkligheten överträffar det kameraögat fångar. Anna har plockat ner lampor och gardiner, jag har inte klarat av det utan har i stället försökt fästa ner mina tankar i det här inlägget.

Sol, Vättern och Anna

Sol, Vättern och Anna.


I morgon är det dags att skiljas, att lämna Barndomsland. 
Då ska jag lägga bort det barnsliga och bli vuxlig och ansvarstagande, men icke desto mindre lär jag gråta. Vid lunchtid kommer Annas snälla mamma och hennes L. med flyttbilen från Uppsala. Förhoppningsvis sluter ett gäng armstarka vänner upp såväl här i Motala som senare framåt kvällen i Uppsala. Då är det definitivt farväl och garanterat tårar.

Sol och Vätternsamt Motalabron i bakgrunden


Ett varmt och innerligt TACK till ALLA som har stöttat och hjälpt mig och som hedrade min mamma genom att säga ett sista farväl på begravningen igår och/eller med blommor!

 


Livet är kort.

Annonser

Om Tofflan

En fortfarande rätt tjock tant (?) som ändå är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är jag from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Kärleken och hjärtat tillhör Anna! Alltid. Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig. Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till tofflan(snabel-a)home.se Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte! Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
Det här inlägget postades i Dagbok, Familj, Personligt, Vänner och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

14 kommentarer till Fredagen den 11 november och lördagen den 12 november 2016: Tårar, blommor och sol

  1. Gunilla skriver:

    Som jag förstår alla känslor vännen, du vet att jag tänker på dig/er. ❤

    Gilla

  2. Grethe skriver:

    Tänker på dig och fäller inte bara en utan många tårar. Hoppas att allt ska gå bra med sista flytten,
    Många kramar
    Grethe

    Gilla

  3. åsa skriver:

    Tänker på dig och blir rörd, rörd för jag vet hur du känner dig inför ”avslutet” med Motala, men du har ju fortfarande graven kvar och den besöker du ju då du kan.
    Jag har inget annat än gravarna kvar i Långshyttan, stället jag föddes på och mina förfäder, nu finns inget kvar utav släkt och bekanta, men jag tar en tur dit ibland och pratar med min mormor och morfar, mamma och pappa ”finns” väl där på nåt vis (de bodde och dog i Eskilstuna) och jag får en lite ”ro” i själen efter ett besök.
    Fast….det är ju lite skillnad mellan 30 och 5 mil förstås 😉
    Hoppas allt går bra nu i helgen och att du känner lugn.
    Ha dé!/Kram

    Gilla

    • Tofflan skriver:

      Jo det är en viss skillnad mellan fem och 30 mil. Finns det ingen bas vid målet 30 mil blir resorna inte många.
      Jag har sovit dåligt i natt och väntar mest på att dagen ska komma igång så detta helvete delvis får ett slut. Jag är orolig och ängslig inför dagen, men jag har gott stöd av mina närmaste.
      Kram!

      Gilla

  4. Pinglan skriver:

    Beklagar sorgen. Tänker på dig!
    Kram Pinglan

    Gilla

    • Tofflan skriver:

      Tack kära Pinglan! Det har varit en otroligt tuff dag, för jag har tömt mammas hem, blivit av med min bas i Motala, men kommit till Uppsala med en del supertunga och stora saker tack vare Lasse Chaufför, Annas snälla mamma, Anna och ett helt gäng fina, goa vänner! ❤

      Gilla

  5. Låter som en fin ceremoni för din mamma ❤️ Och staden och minnena finns kvar, när du vill återvända, om än en viktig människa fattigare. Livet va, om vi bara kunde frysa det i portioner att tina upp när vi behöver.

    Gilla

  6. Lisa skriver:

    Vackra blommor, och vackra psalmer. Ja, fy, jag kunde känna din känsla inför den dagen. Men nu är den biten över, i alla fall. Kram ❤

    Gilla

    • Tofflan skriver:

      Det var väldigt dubbla känslor den dagen. Dels var jag ledsen, förstås, för en begravning är ju ett farväl. Men sen ville jag att det skulle bli en fin dag och en fin minnesstund – och det blev det.

      Kram!

      Gilla

Kommentera gärna inlägget, men håll dig till ämnet! Kommentarer från anonyma och falska avsändare och från lånade identiteter publiceras inte!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s