Hej då, lilla mamma!

Ett inlägg om farväl.

---

 

Lilla mamma.

Idag säger vi hej då och farväl till lillla mamma. Jag är så tacksam att Fästmön kom igår och finns vid min sida, för det här kommer att bli riktigt svårt. När jag har lagt min ros på kistan, rundat den och satt mig igen… När utgångsmusiken spelar… När klockorna i Heliga Korsets kapell klämtar… Då är det över. Då är det slut. Det enda som då återstår är att sätta mamma i graven tillsammans med mormor, morfar och pappa samt hennes namn under pappas på stenen.

Mitt hjärta är tungt och tårarna faller stilla. Älskade lilla mamma! Men en stor tröst i det hela är att du slapp lida alltför länge och att du nu får vara med pappa och dina föräldrar. Att du inte är ensam längre.

Och om du läser det här, lilla mamma, så ska du veta att inte heller jag är ensam. Förutom Anna har jag så fina vänner som bryr sig om mig och som ser till att jag håller mig uppe.

Vi ses senare, men det är inte riktigt dags för mig än, mamma! Krama och klappa om pappa och mormor och morfar. Jag saknar er så!

 

---

Livet är kort.