Alla helgons dag, kväll och natt 2016: Värme och tillbaka till lite av ett liv


 



Kära dagbok…

 

Jag halv tre på morgonen svartvit bild

Hemkommen halv tre på morgonen. Sorgen och saknaden finns kvar.

Det har nu gått lite mer än tre veckor sen mamma gick bort. Trots min ålder (54) känner jag mig vilsen och lämnad och jag är oåterkalleligen föräldralös. Inget kan ändra på det. Jag har mått och mår verkligen skit. Varje dag är en kamp att klara av de mest basala saker i livet. Ovanpå det ska jag avsluta det som var mammas tillvaro här i Motala. En vecka återstår. Sen går en liten lastbil med de av mammas möbler och saker som ska flytta till Uppsala. Nåt föräldrahem i Motala finns då inte längre kvar.

Det är en sorg som är nästan outhärdlig att tänka på. Jag kan inte riktigt förstå den än, skjuter den lite framför mig. Låtsas att allt är som vanligt ytterligare en vecka. Fast det är det ju inte. Mammas fåtölj förblir tom, jag hör inte hennes röst, ser henne inte. Då och då uppfattar jag hennes doft. Men det är allt och det är så tomt!

Ljus

Jag klev in i  en stor värme.

Att med alla dessa känslor inom sig bli hembjuden till vännen Mia en lördagskväll på middag var som att kliva in i en stor värme. Jag fick tillbaka lite av mitt liv igår kväll. Kunde kände mammas och pappas närvaro i glasen, så den jag saknade mest var Fästmön. Men det klart… När jag klev in här i mammas lägenhet närmare halv tre i morse kände jag mig nog ensammast i hela världen.

Mia bor i ett vackert gammalt hus som är blått och ligger i utkanten av Motala, nära Stallet, tror jag. (Jag var aldrig nån hästtjej när jag bodde här, men…) Jag tog bilen dit och lämnade förstås kvar den eftersom jag också medförde en bag-in-box med zinfandel. Dagens enda ärende på agendan är därför att knata tillbaka hem till Mia och hämta bilen. Det känns ärligt talat inte så lockande nu när det blåser nordliga vindar utanför. Så mycket snö har det ännu inte kommit, tack och lov!

Middag hos Mia

En rejäl portion…

Det var en fantastiskt god måltid jag blev serverad! Mia är nämligen inte bara socionom, hon är också utbildad kokerska. Jag serverades en underbar ugnskyckling med chili och vitlök i såsen och potatisklyftor och grönsallad till. Det doftade underbart och jag la för mig en rejäl portion. Sen undrade jag hur jag skulle få i mig den… Inga problem! Den slank ner fint – liksom ytterligare en portion!!! Hur magen är idag ska vi tala tyst om. Det är bra att detta inte är nån doft-blogg, kan jag avslöja.

Mia hade dukat så fint med sitt Blå blom-porslin, men också med glas och kanna från mitt föräldrahem. Vinglasen kommer från mammas och pappas bröllopsservis. Vattenglasen i kristall har varit farmors och farfars. Jag hade nog kunnat tänka mig att låta dem flytta med till Uppsala, men det är ju så att där redan finns ganska många glas men inte lika många utrymmen för fler. Och jag är nöjd och glad över att glasen nu har kommit till ett hem där de uppskattas – och där jag då och då får dricka ur dem.

Vinglas och kristallglas

Vinglaset är från mina föräldras bröllopsservis, vattenglaset från farmor och farfar.

 

Mia skålar

Värdinnan skålar!

Efter måltiden knackade det på dörren. Jag fick träffa Mias son som jag inte har sett på över ett decennium. Men Ivar har faktiskt till och med varit hos mig i Uppsala och hälsat på en gång – för typ två decennier sen, ungefär. Jag tror inte att han minns det… Fin kille till en fin mamma har det blivit. Dessutom lovade han att bidra med armkraft nästa söndag.

Trots att magarna stod i fyra hörn insisterade Mia på att laga en dessert som jag har glömt namnet på (du får gärna skriva namnet i en kommentar om du läser detta, Mia!!!) Jag bänkade mig i vardagsrummet och började greja med Mias dator. Den behövde främst uppdateras, både vad gäller systemet och virusskyddet, så det tog sin lilla tid. Tur att vi hade kvällen på oss – och gott om vin! Jag passade också på att uppdatera våra mobiler. När allt var klart kändes det väldigt bra – Mias dator funkade utmärkt! Jag är bara så ledsen att jag inte fick nån ordning på Annas dator förra helgen. Kanske får hon tillkalla expertisen..?

Dessert med choklad, grädde och kiwi

Ljuvlig dessert som jag inte minns namnet på.


Vi kollade på en film på TV 
och pratade om högt och lågt. Jag frågade efter en del gamla bekanta – jag har inte bott här i stan sen jag var 18 år och det var lite spännande att höra vart alla tagit vägen. Katten Tussan tyckte nog att vi var tråkiga, för hon sov mest. Men hon tittade upp när jag störde hennes skönhetssömn för att ta en bild.

Katten Tussan

Katten Tussan tyckte nog att vi var tråkiga som pratade gamla minnen.


Jag började väl ringa efter taxi strax efter klockan ett. 
Först var det telefonkö och när jag sen kom fram var det 40 minuters väntetid på bilen. Det slank ner ytterligare ett glas vin medan jag väntade… Jag måste säga att det smakade ypperligt att dricka rödvin ur mammas och pappas finglas!

Rödvinsglas

Det smakade ypperligt!


Klockan halv tre var jag hemma i mammas lägenhet och tandborstad. 
Taxin hade då kört mig till fel ände av huset – precis som färdtjänsten alltid gjorde med mamma. Mycket irriterande! Men jag bad chauffören köra rätt. Sen är det varken hans eller mitt fel att bostadsstiftelsen Platen inte har gjort vettiga gatuadresser med vettig numrering eller bokstäver.

I morse var valet mellan vin och kaffe inte så svårt… Det blev kaffe, förstås. Huvudet var lite tungt, liksom magen, men jag känner mig fortfarande värmd av gårdagskvällen.

Kaffe och vinbox

Jag valde kaffe och inte vin i morse.


Trots att jag la mig sent (eller tidigt…) 
vaknade jag vid halv åtta-tiden. Medan jag väntade på att kaffet skulle bli färdigt fördelade jag min medicin för den kommande veckan i min gröna ANA-box.

Medicin i min ANA-box

Fördelat för nästa vecka.

 

Kaffe och boken Hyresgästerna

Kaffe och läsning på madrassen.

En knapp timme låg jag på madrassen och drack kaffe och läste boken jag började på igår. Det börjar bli dags att fixa frukost nu, fräscha till sig och knata tillbaka upp till det blåa huset för att hämta bilen.

Det känns som om det blir en lite dryg söndag. Jag har svårt att koppla av, svårt att finna ro. Kanske promenaden gör mig gott.

Jag har fått ett gott och fint och varmt minne från Alla helgons dag 2016, en kväll jag tillbringade hos en av mina äldsta vänner.

Stort TACK, Mia, för allt du har gjort för mig och allt du gör! Vänner som du och FEM växer inte på träd, har jag förstått.

 


Livet är kort.

Annonser

Om Tofflan

En fortfarande rätt tjock tant (?) som ändå är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är jag from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Kärleken och hjärtat tillhör Anna! Alltid. Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig. Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till mejlaulrika(snabel-a)gmail.com Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte! Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
Det här inlägget postades i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Film, Mat, Personligt, TV, Vänner, Vin och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Alla helgons dag, kväll och natt 2016: Värme och tillbaka till lite av ett liv

  1. mia skriver:

    Tack själv för trevligt sällskap, gott vin och datorfixande! Omständigheterna är tråkiga men det har varit kul att få umgås så här som på gamla tider:) Chokladfondant hette desserten. Superenkel att göra. Sitter faktiskt och skriver från datorn nu, bäst att lyda datordoktorns order att använda den varje dag. Paddan får vila.

    Gilla

    • Tofflan skriver:

      Du är världens bästa vän, Mia och maten var supergod! Det är tur i oturen att vi inte ses så ofta hemma i ditt kök, för då skulle jag vara smällfet.
      Chokladfondant var det, ja! Det var verkligen gott, trots mörk choklad… 😉
      Fint att datorn sköter sig – liksom dess ägare.
      Än en gång TACK för att du har gjort och allt du gör för mig! ❤

      Gilla

  2. Agneta skriver:

    Så gott att läsa att du blir väl omhändertagen mitt i allt elände – härligt 👍🏻!

    Gilla

Kommentera gärna inlägget, men håll dig till ämnet! Kommentarer från anonyma och falska avsändare och från lånade identiteter publiceras inte!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.