Lördagen den 29 och söndagen den 30 oktober 2016: Om sorgen och hos min kära


 



Kära dagbok…

 

Höstsol

Jag lyfter ögat mot himmelen…

Sorgen lamslår mig ibland. Det är som om den hugger till rätt som det är. Inte så att jag går omkring och är sprudlande – jag kan inte skratta just nu. Men jag går och går och går. Sen kommer den, sorgen, och med den tårarna. Det behöver inte vara nåt särskilt, det kan räcka med att jag förnimmer mammas doft eller att jag tänker på nån sak eller bara att hösten är så vacker att den gör ont. Då lyfter jag ögat mot himmelen… och bara gråter och gråter och gråter tills tårarna tar slut.

Höstsol mellan träden och gula löv på marken

På väg till Anna på lördagseftermiddagen.

På lördagen traskade jag över till Fästmön på eftermiddagen. Jag har svårt att vara ensam, men vill samtidigt försöka klara mig. Fredagskvällen var tuff. Värmd blev jag emellertid av mammakusinen B:s telefonsamtal. Hon hade ringt flera gånger utan att jag hade kollat min fasta telefon – det var ju bara mamma som ringde på den, nästan. Och nu kan hon ju inte ringa mer.

Anna och jag gick till ICA Heidan för att göra nåt normalt som att handla. Jag köpte en liten burk Nutella som lördagsgodis och ja, jag åt en hel del av den på kvällen. Sen glömde jag kvar resten i ett av Annas köksskåp. Jag åt tillräckligt. Faktiskt mat också – ett halvt naan och till det en lagom portion chicken tikka masala. Det smakade gott, även om vissa tuggor växer i munnen. Men att äta i sällskap går lättare.

Att vara med Anna innebär att jag kan var mig själv och faktiskt gråta utan att det blir för svårt. Hon kramar mig, hon torkar mina tårar och hon finns där. Hon förstår mig. Vi behöver inte alltid prata så mycket. Igår kväll såg vi en film på TV4. Den var väl sisådär. Men vi gjorde nåt normalt! Sen spelade vi lite Wordfeud och läste.

Anna i soffan

Anna finns där för mig.

 

Gula höstträd och blå himmel

Det var en vacker höstdag idag och färgerna var underbara.

Katterna är också såna att de tar tankarna bort från sorgen. Det är mysigt att få gosa med dem, ta bilder på dem, prata med dem, busa och leka. Mini, mamman, löper IGEN, men snart ska hon och Citrus kastreras, för några fler kattungar ska det inte bli. Det är synd om dem, de skriker och låter i högan sky. Lucifer är redan kastrerad sen tidigare.

Det var en vacker höstdag idag, så Anna satte på Mini selen för att vi skulle försöka ta en promenad med henne. Den stackars kattan blev alldeles förskräckt och gjorde bakåtvolter, så vi fick gå in med henne igen. I stället tog Anna och jag en tur i området. Jag tycker att hon bor så fint och där finns många gröna ytor och skogspartier. Grannarna verkar rätt normala också och det är ganska lugnt och tyst fast kallt i huset. Hade där funnes plats för mig hade jag inte tvekat en sekund att lämna det här stället där jag sitter nu!

Här är några bilder på katterna från helgen:

Detta bildspel kräver JavaScript.


I morse vaknade jag tidigt i grönska
Jag låg och filosoferade en stund. Katterna hade busat en del på natten och Anna satte armbågen i mitt öga fram på morgonen. Men sen vaknade hon också. Jag fick kaffe på sängen och så låg vi och läste i ett par timmar, säkert. Jag bara längtar efter det normala, vill att allt ska vara som vanligt. (Fast det är det ju inte och det kan det ju inte nånsin bli igen…) I vart fall har jag fortsatt läsa Mons Kallentoft. Hans böcker är bra, de är välskrivna, spännande och realistiska. Mest fascinerad är jag över hur han skildrar polisen Malin Fors och hennes alkoholism så trovärdigt. I den här senaste boken som kom ut i somras är Malin Fors drabbad av en sån sorg att jag till fullo förstår hennes bruk av alkohol…

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

Blå himmel

Himlen var blå idag, men mörkret kom en timma tidigare än igår.

Söndagen har lunkat på. Jag har ätit ett ägg, ett par bitar sill och en rostad macka till frukost samt fyra kex med smör och ost på eftermiddagen. Nån middag har jag inte planerat, men Anna erbjöd sig att göra halloumiburgare. Jag tackade nej, för jag ville gå hem innan det blev mörkt. Strax ska jag in i duschen, men jag tänkte också plinga på hos Lucille och kolla om hon har tid att prata en stund eftersom jag snart behöver hennes hjälp igen.

I morgon förmiddag åker jag ut till jobbet och viftar med sjukintyget. R har semester den här veckan, men vi har kommit överens om att jag ska ta en kopia och lägga på hennes bord. Jag vill mest bara visa upp mig lite, jag känner mig långt ifrån redo att börja jobba igen. En kommunikatör som plötsligt börjar gråta och som bara glömmer saker är inte bra för avdelningen. Men jag kommer igen, jag vet det. För mammas skull och för min. Jag hoppas att hon ska se det och känna sig lite stolt över sin dotter.

 


Livet är kort.

Annonser

Om Tofflan

En fortfarande rätt tjock tant (?) som ändå är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är jag from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Kärleken och hjärtat tillhör Anna! Alltid. Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig. Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till tofflan(snabel-a)home.se Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte! Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
Det här inlägget postades i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Film, Jobb, Mat, Personligt, TV, Vänner och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Lördagen den 29 och söndagen den 30 oktober 2016: Om sorgen och hos min kära

  1. Jag tyckte det var skönt när det kom lite ”vanliga” dagar mitt i allt praktiska och ledsamma, man behöver liksom vila ifrån det. Det låter som ni haft en efter omständigheterna lugn helg, skönt att du har Anna vid din sida, som känner dig och vet vad du behöver, oftast bara att finnas till och lyssna och trösta.

    Precis som för dig, så sköljer sorgen över en ibland, kan komma helt oväntat, precis som du skriver. Jag har gjort en spotifylista med låtar som jag vet min mamma gillade mycket, och som jag själv också gillar, den brukar jag sätta på när jag åker bil eller bara vill minnas henne lite extra. Det känns fint. Visst, tårarna rinner, men det är befriande och det har blivit mitt sätt att känna henne lite extra närvarande och minnas

    Gilla

    • Tofflan skriver:

      Mina dagar är inte så vanliga, men jag försöker skapa vanliga stunder. Och som du skriver känner jag som du hur skönt det är med ”det normala”. Anna är en klippa, jag lutar mig tungt mot henne.
      Sorgen finns där hela tiden, men så plötsligt blir det intensiv, akut och tårarna bara rinner. Jag förnimmer mammas doft då och då här hemma. I hallen har jag hängt en av hennes sjalar över hallspegeln och när jag plockar med hennes smycken finns hon där. Jag saknar henne så… 😥

      Gilla

Kommentera gärna inlägget, men håll dig till ämnet! Kommentarer från anonyma och falska avsändare och från lånade identiteter publiceras inte!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s