Fredag morgon den 28 oktober 2016: En älg i köket och Sursill i släkten


 



Kära dagbok…

 

Älg i keramik av Lisa Larson

Lisa Larsons älg tittar ut från lagerhyllan i köket.

Så länge jag kan minnas har mina föräldrar ägt en i mina ögon hiskelig älg i keramik. Som barn såg jag den trona på nån hylla i vardagsrummet, gråbrun, ful och tja, i mina barnaögon just hiskelig. Hos mamma stod den i hennes älskade TV-rum. Och nu har den flyttat hem till mig och mitt kök, tills vidare. När jag var barn tyckte jag inte bara att älgen var ful, jag var ganska rädd för den. Som vuxen har jag enbart tyckt att älgen är rätt ful. Det är svårt när en ska tömma en människas sista hem. Vad ska en spara, vad ska en kasta och vad ska en ge bort? Av nån anledning fick älgen följa med redan i det första lasset kartonger till Uppsala. För nu är jag inte rädd för den, den är ett minne av min barndom. Kanske kan jag älska den en dag. I vart fall tycker jag om den där den står intill en högtalare i lagerhyllan i köket och kikar ut genom fönstret. Lisa Larson heter keramikern som gjorde älgen en gång och jag förstod när jag googlade på henne att älgen har ett visst ekonomiskt värde. För mig har den ett värde som minne av mina föräldrar och min barndom. Men jag tycker fortfarande att den är ful och hiskelig.

Igår kväll telefonerade jag med vännen FEM som är lägenhetsansvarig hos mamma ett par dar. Det har kommit ytterligare en räkning till mamma från vården, men det måtte väl vara den sista?! Sen hade det kommit nåt om adressändring, avslutning av pension och avslutning av ICA-kort. Allt kan vänta tills jag åker ner till Motala igen nästa vecka. Idag ska jag ska till mammas bank och försöka göra en insättning av pengar på mammas konto av en avi från Radiotjänst. Mamma fick runt 450 kronor tillbaka. Sluträkningen från Telia-40-minuters-telefonkö har ännu inte kommit, men sen lär det väl inte vara nåt mer än Vattenfallräkningen jag väntar på. Jag har gjort en egen pärm för mammas papper. Bäst att försöka hålla ordning redan från början, allra helst som jag är otroligt glömsk just nu. Exempel på saker jag glömde igår:

  • mobiltelefonen när jag skulle hämta Fästmön
  • prova skor
  • plinga på  hos Lucille på kvällen

Jag plockar i bokkassarna och idag ska jag försöka ställa in en del böcker i mina hyllor. Sen inser jag att jag nog snarast måste göra en gallring… Men det blir senare, när alla bokkassar är hithämtade.

Med vännen Mia blev det en sms-dialog igår kväll om våra släkters ursprung i Kristberg utanför Motala. Det slutade med att vi funderade på att vi kanske är släkt rentav.

När jag river i mina bokkassar gör jag små fynd som handlar om min släkt också. Igår skrev jag här om Hurtigs barnhem i Grankulla i Finland. Jag hittade även ett rött skrivhäfte med titeln

”Släkten

på igår. Det var inte så väldigt mycket skrivet i häftet, men handstilen är min pappas moster Ljubas. Jag tror att intentionen var att skriva mycket mer. Nu kan jag läsa om släkten på pappas morfars sida, släkten på pappas mormors sida och om de tre döttrarna de fick.

Min pappas morfars, Nikolai Prokofjeff, släkt härstammar från Kyyrölä (Kràsnoje Selò, på ryska) – ”den vackra byn”. Förfäderna kom till Finland och bosatte sig på Karelska Näset. Det fanns 20 familjer i Kyyrölä och enligt moster Ljuba förde de med sig

”[…] sin ortodoxa tro, sin ryska kultur och sin byggstil. […]

Röd skrivbok med titeln Släkten

I det här lilla häftet kunde jag läsa om pappas morfar och mormor och deras tre döttrar.

Kyyrölä var byggt som en rysk by med timrade hus tätt, tätt. Byn var känd för sitt krukmakeri, bland annat specialiteten Kyyrölägökar.

Pappas morfars mamma talade enbart ryska och enligt moster Ljuba lärde Nikolais två äldsta döttrar Nadja (min farmor) och Vera ryska folksånger. Pappas morfars pappa var kyrkvaktmästare.

Pappas mormor Emmi Pekuri härstammade från Sursillsläkten i Umeåtrakten. Men att heta Sursill var väl inte så roligt, så nån tog efternamnet Calamnius, nån bytte till Calling. Först i släkten att flytta från Umeå till Österbotten i Finland var en Catharina Ericsdotter. Hon var nyckelpiga (!) hos en fogde. I släkten fanns en mycket duktig guldsmed som drev Pekuris Guldsmedsaffär i Uleåborg. Den här fingerborgen i guld skulle kunna vara ett verk av en av mina finska släktingar, faktiskt…

Nicolais och Emmis tre döttrar Nadja, Vera och Ljuba fick sina namn från tre ortodoxa martyrer. Nadja betyder Hopp, Vera Tro och Ljuba Kärlek. Att döttrarna fick heta just Nadja, Vera och Ljuba kom sig av att deras mamma som 17-åring hittade ett silversmycke med symbolerna ankare, kors och hjärta, på Papula bro i Viborg. Hoppet kommer först i ryskan, därför blev det min farmor, den äldsta dottern, som fick heta Nadja. Enligt den ryska almanackan har alla tre namnsdag den 30 september.

Det är dags att återvända till nuet och ta tag i den här dagen. Först lite bokuppställningar, sen ett par ärenden. Anna skjutsades i mörker och regn till jobbet tidigt i morse och ska hämtas klockan 16. Det är gott att kunna få hjälpa nån tillbaka.

 


Livet är kort.

Annonser

Om Tofflan

En fortfarande rätt tjock tant (?) som ändå är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är jag from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Kärleken och hjärtat tillhör Anna! Alltid. Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig. Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till tofflan(snabel-a)home.se Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte! Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
Det här inlägget postades i Böcker, Dagbok, Familj, Personligt, Vänner och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Fredag morgon den 28 oktober 2016: En älg i köket och Sursill i släkten

  1. Det är intressant att hitta och kunna läsa lite om släkten tillbaka, jag får se om jag ska ta och släktforska framöver, kanske jag hittar några sursillar 🙂

    Älgen, tja, håller med att särdeles vacker är den väl inte, men, som sagt saker får ett annat värde när dom kommer från ens barndomshem

    Gilla

    • Tofflan skriver:

      Ja min kompis Mia och jag skojade om att vi kanske ska släktforska när vi blir pensionärer och sen kommer vi säkert fram till att vi är släkt. Då kan vi ha ett sjusärdeles släktkalas!

      Nä älgen är nästan så hiskelig att den är fin, tycker jag…

      Gilla

Kommentera gärna inlägget, men håll dig till ämnet! Kommentarer från anonyma och falska avsändare och från lånade identiteter publiceras inte!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s