Kära dagbok…
Det har varit en dag med plock och samtal – och så den där bedövande, nedslående tröttheten. Efter bankbesöket åkte jag och lämnade in en kasse kläder på Myrorna i Boländerna. Sen for jag hem och försökte vila. Gick ju så där när det sågas i trapphuset och bankas i huset.
Målet för dagen var att tömma de två bokkassarna från mammas hem och stoppa in böckerna på rätt ställen. En del av böckerna har jag läst och de petades in i mina bokhyllor där det fanns plats. Eller inte… Nu ligger det böcker på tvärsen igen. Min vita TBR-hylla* i sovrummet fylldes också på med diverse litteratur, till exempel en del svenska klassiker. Bland annat ska jag läsa mer av Jan Fridegård. Hittills har jag bara läst Jag Lars Hård. Nu har jag ytterligare fem böcker att läsa.
Fem böcker av Jan Fridegård flyttade in i min TBR-hylla i sovrummet.
Ett annat gäng klassiker som har flyttat till Uppsala är Per Anders Fogelströms Stockholmsböcker. De tillhörde ursprungligen min farmor och jag har tänkt låna dem i flera år för att läsa. Nu är det plötsligt mina…
En sextett böcker av Per Anders Fogelström har också flyttat in i TBR-hyllan.
Givetvis kom det med andra saker från Motala också. Jag har bara tagit vara på sånt jag verkligen vill ha, men det lär bli trångt här ändå. För hur det än är vill jag ju inte ge bort hela mammas hem med saker som har tillhört andra i familjen. Två av min mormors fina krukor står nu i mitt kök. Jag har väldigt få saker från min mormor och dessutom inte så många minnen av henne eftersom hon gick bort så tidigt. Men det jag minns är att hon var mjuk och go och snäll och bredde lite för tjockt med smör på mackorna. Och så hade hon diabetes och kärlkramp, mindre roligt, förstås.
De här två krukorna var min mormors.
Från pappas sida kommer de flesta ”finare” sakerna. Det jag plockade upp i en bokhylla tills vidare är bland annat farfars och hans fars skrivbordsprylar. Det handlar om en silvergrej till läskpapper, ett silverfat med ett bläckhorn i glas samt ett antal brevknivar i silver. Dessa skrivbordsprylar finns avmålade på ett av släktporträtten som Träskallen troligen har försnillat.
Skrivbordsprylar i silver som tillhört min farfar och hans far. Tavlorna bakom har min farfar målat som ung. Det till vänster är ett Uppsalamotiv.
Jag plockar och plockar, men saker är inte allt. De ger mig bara nåt att hålla på med i stället för att gråta. Jag hämtade Fästmön i Sävja efter jobbet och skjutsade henne till affären och sen hem. I morgon ska jag knata över till Fänriken och försöka umgås lite normalt med familjen där.
När jag kom hem från utflykten körde jag igång en maskin tvätt. Sen ringde mammakusinen B. Hon är den enda i släkten som regelbundet hörde av sig till mamma och hon är den i släkten som tätast hör av sig till mig också. Jag ska bli bättre på att höra av mig till henne i fortsättningen. Visserligen behöver hon inget bonusbarn, hon har tre egna samt sju (?) barnbarn, men ändå. Hon kände min mamma sen de var barn och det betyder mycket för mig att ha kvar den kontakten.
Jag micrade den halva pizzan som blev över från gårdagens middag, så den blev middag även i kväll. Tuggorna växte i munnen och det smakade bara bröd och vitlök. Efter maten ringde jag vännen Jerry som gläds åt sina nyseende ögon. Sen intog jag dessert i form av pressokaffe och fyra Mariannekarameller, karameller som jag köpte till mamma, men som hon aldrig hann äta upp… Några av karamellerna har jag lagt i farmors silverskål med lock, den som hon brukade ha Wienernougat i.
Dessert i form av Mariannekarameller ur farmors silverskål med lock.
I kväll har jag kunnat läsa en hel del. Boken jag läser just nu är riktigt obehaglig dock. Som alltid när kombon Mons Kallentoft och Markus Lutteman skriver är litteraturen fylld av våld och droger. Men samtidigt är det väldigt realistiska deckare…
Fylld av våld och droger, men realistisk.
*TBR-hylla = To Be Read, det vill säga böcker som ska läsas.
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Fina saker och fina minnen. Fridegård härstammar ju från min stad och det finns mycket intressant i hans böcker.
GillaGilla
Det finns minnen till allt. Det är tur att såna minnen inte tar plats som saker gör.
GillaGilla