Kära dagbok…
Två gånger idag har det hänt saker som jag har tänkt berätta om för lilla mamma. Men det går ju inte. Och när det slår mig att det inte går sjunker jag ner på golvet och gråter en stund. Det hjälper inte. Mamma är och förblir borta och jag kan inte ringa henne och berätta om skedarna, vad bilservicen kostade eller vilka goa vänner jag har. Kanske läser hon min blogg från ovan?
I morse åkte jag ju iväg med Clark Kent* till Bil 3:an. Goe Pe kom och hämtade mig och skjutsade hem mig i min ynkedom. Nu i eftermiddag skjutsade han tillbaka mig till verkstan så jag fick hämta bilen. Och inte nog med att de på Bil 3:an lyckades trolla till mig en tid den här veckan, räkningen slutade på ett betydligt lägre belopp än det estimerade. Det handlade om 1 700 kronor, ingen liten summa, alltså. Stort TACK till såväl Bil 3:an som Pe!!!
Räkningen blev 1 700 lägre än beräknat.
Inuti den här tekannan låg silverskedarna till farfars dockservis.
När Fästmön hade bussat iväg till jobbet plockade jag lite i lådorna som jag har tagit hit från mamma. Så många saker… Idag grävde jag i kartongen med silver. Av nån anledning fiskade jag upp en tekanna som jag tyckte såg lite lustig ut. Men det lustigaste fann jag nog inuti. När jag öppnade kannans lock hittade jag ett litet papperspaket på botten. Jag plockade upp det och DÄR låg de små skedarna till farfars dockservis**, de som försvann när mamma flyttade från huset till lägenheten 2010!!! Det är så irriterande att jag inte kan ringa mamma och berätta om det nu, men kanske hon övervakade mig där jag satt på köksgolvet och rotade och både log och grät. Nej lilla mamma, det var ingen som hade snott skedarna! En av flyttkillarna hade varit smart nog att spara de små silverföremålen inuti ett större – så att de inte skulle komma bort.
År 2002 fyllde Hurtigs barnhem 90 år. I den här broschyren fick jag veta historien bakom hemmet.
När jag rafsade lite i de två bokkassarna jag fick med mig hittade jag ett par trycksaker om Hemmet för Värnlösa barn eller Hurtigs barnhem i Grankulla i Finland. Det var min pappas farfar Karl som grundade barnhemmet 1912, så det är alltså över 100 år gammalt och fortfarande aktivt! Men på webben läser jag att det idag bara har sju platser. Som åttaåring var jag där och hälsade på en sommardag och då var det massor av barn som bodde där. Jag minns att jag hade en riktigt härlig lekdag bland de dagar jag var i Finland hos pappas äldre, ogifta mostrar! Alla barn pratade inte svenska och jag pratade inte så mycket finska, men roligt hade vi!
I broschyren från barnhemmet när det fyllde 90 år 2002 läser jag om historien bakom barnhemmets tillblivelse. Karl satt en skärtorsdagskväll år 1908 vid en ung änkas dödsbädd. Den döende kvinnan oroade sig för de fyra döttrarna hon skulle lämna efter sig och vädjade till pastorn att ta hand om dem. Samma kväll fick Karl, pastorn, alltså, 30 finska mark för barnens underhåll och det var den första gåvan till det som sen blev Hurtigs barnhem, invigt den 14 januari 1912. Sen dess har över tusen barn vuxit upp där.
Årsredogörelsen från Stiftelsen Hemmet för värnlösa barn i Grankulla åren 1937 och 1938 är intressant läsning.
Från början drevs barnhemmet enbart med frivilliga medel som grund. I en av bokkassarna hittade jag en årsredogörelse för verksamhetsåren 1937 och 1938. Jag noterar att min farfar Mansfield, Storebror kallad på barnhemmet, inte bara är pastor utan också sekreterare i barnhemmets styrelse. Övriga ledamöter är Karl, förstås, en direktör, en häradshövding, en doktorinna, en kaptenska, en järnvägstjänsteman och en hedersmedlem!
Vid den här tiden finns ett femtiotal barn på Hurtigs barnhem. Det är trångbott och hemmets skola, dit även barn från Grankulla är välkomna, är för liten. Men ekonomin sätter stopp för det och mycket pengar går till reparationer på byggnaderna.
Årsredovisningen är emellertid i balans. Såväl inkomster som utgifter slutar på totalt 455 000:35 mark år 1937. Kapitalet, tillgångar och skulder, är över 2,4 miljoner mark där fonder och byggnader står för de högsta värdena. Och Mansfields stipendiefond har 1 320:41 mark!
Även år 1938 är budgeten i balans, om än lite lägre. Tillgångar och skulder har ökat till över 2,6 miljoner mark. Men intressantast är nog inte siffrorna utan att läsa vilka gåvor som hemmet har fått. Förutom rena pengar har olika människor skänkt separerad mjölk, kläder, böcker, en leksaksbil (!), äpplen, färsk fisk, en stor låda ägg till påsk, socker, kaffe, en tvättmaskin, karameller med mera.
Det glädjer mig att barnen inte bara fick mat och kläder utan också karameller. Själv ska jag försöka peta i mig den frysta pizzan jag köpte igår och inte åt. Fästmön är och jobbar och jag åker och hämtar henne klockan 21. Jag har faktiskt lyckats läsa en stund också i eftermiddag. Långa stunder kan jag inte koncentrera mig, men jag är tacksam över de korta. Det blev bokbyte från pastor Viveka till Bambi…
Bokbyte idag från pastor Viveka till Bambi.
*Clark Kent = min lille bilman
**farfars dockservis var en mycket gammal engelsk dockservis som fanns i vitrinskåpet när det stod hos farmor och farfar. (Nu står det hos vännen Mia.) Jag ville så gärna leka med servisen när jag var barn, men se det fick jag inte! Den var redan då mycket värdefull, uppenbarligen…
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
