Ett inlägg om en bok.
Nu när det är en tung tid för mig bestämde jag mig för att välja en lite mer lättsam litteratur, tillika inte så omfångsrik. Valet föll på Annette Haalands bok Pastor Viveka och tanterna. Boken handlar visserligen om mord, begravningar och sorgligheter, men har ändå en lättare touch. Jag köpte pocketboken till ett vänpris hos Akademibokhandeln en dag i slutet av augusti. Igår kväll läste jag ut boken innan jag somnade.
Viveka är pastor i Enskede, där hon bor med sin familj. Hon är i min ålder, kanske något yngre, och hennes liv är församlingen och dess tanter. Problemen som dryftas handlar om till exempel lagning av taket och kakor. Viveka är aningen trött på livet och arbetet, men visar inget utåt. I stället bär hon t-shirtar med provokativa texter under prästskjortan, plagg som hon beställer på nätet. Men så plötsligt mördas en av Vivekas tanter och hon kan inte låta bli att rota i det hela. Med familjen på semester och hon själv på en påtvingad dito har hon plötsligt tid. Ytterligare en person faller offer för mördaren. Mystiken tätnar. Vem är tanten med den bruna väskan? Och bokhandlaren Abbe, är inte han lite farlig på fler sätt än ett? Bögarna Östen och Urban blir nya bekantskaper i koloniområdet där Viveka har en hemlig stuga som ett andningshål från familj och plikter.
Det var faktiskt lite skönt att läsa en bok som inte kräver nån större ansträngning av hjärnan. Hade jag varit glad hade jag säkert skrattat åt pastorns t-shirtar och att hon påminner om kyrkoherden i Ett herrans liv. Nu orkar jag inte det, men likheten missar jag inte.
Det här är en mest lättsam och bara lite spännande deckare, men den är också delvis sorglig. HBTQ-temat undrar jag lite över. Kanske handlar det om författarens passion för udda människor, bara, och då känns det… lite sisådär. Icke desto mindre är bögparet ett trevligt inslag bland alla tanter.
Toffelomdömet blir högt.
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
